Jag vill bli aktuell!

Tack för din ansökan! Inom kort kommer vi att kalla de som kan bli aktuella för anställning till intervju.

Nu har jag fått flera bekräftelsemejl på mina ansökningar. Nakna standardsvar som säger nada om mina chanser. Det betyder inte ens att någon har skummat igenom min ansökan. Den kanske till och med har blivit slängd i papperskorgen med orden: Näpp, vi vill inte ha någon med otur!

Frågor utan svar:

Vad innebär "inom kort"?
Hur små/stora är mina chanser för att bli aktuell för anställning som nyexad?
Hur länge kommer jag att behöva vara tacksam för att få inhopp på kort varsel? En månad? Ett halvår eller fem år?

Lovely Laleh

Charlotte Gainsbourg, Damien Rice, Regina Spector och Deportees. Trots att jag har en massa annan bra musik i min mp3-spelare slutar det nästan alltid med att jag lyssnar på Laleh istället. Jag älskar hennes nya skiva Prinsessor. Särskilt Call on me, November och Step on you.

Igår gick jag en långpromenad till Vinterviken och när jag var ensam med snön och vattnet sjöng jag högt med i låtarna. Underbart.

Om exakt en vecka ska jag för andra gången se henne live. Förra konserten var fantastiskt bra, hoppas det blir lika bra den här gången.

Marit Bergmans sköna tacktal

Marit Bergman blev ju på Ellegalan utsedd till bästa klädda kvinna. Ett bra val tycker ja. Hörde hennes tacktal på Ellegalan och blev bara tvungen att skriva ner det. Marit är så skön!

"Det är väl så här då att Elles läsare samt redaktion har utsett mig till någon slags auktoritet på området mode och då tänkte jag bara berätta lite vad som kommer att gälla under min tid som sittande i regeringsposition. Man får blanda rött och rosa. Man får blanda guld och silver. Tjocka tjejer få ha vita strumpbyxor. Människor över 45 får ha korta kjolar, människor under 65 får ha eccoskor och storblommigt och pärlhalsband. Det mesta är faktiskt helt tillåtet. Det enda man inte får göra, det är att ha tråkigt. Tack ska ni ha!"

Viljornas kamp - del 2

Ikväll är andra delen av dokumentärfilmen om Feministiskt initiativ. Viljornas kamp - filmen om Fi, 20.00 i SVT2. Miljöpartisten Zaida skriver intressant om första delen.

Det är nästan vackert så att det gör ont och se dessa många brinnande eldsjälar i Fi som obetalda och ouppmärksammade startade och formade det första stegen för partiet. De gjorde för att de brann. Brann för feminismen; kampen för rättvisa mellan könen. Och med denna inställning gav de sig in på sömnlösa nätter fyllda av arbete månader i sträck, och alla de trevande stegen som hör mobilisering av individer till.

Ska bli kul att se andra delen och äta middag. Ur ugnen doftar det gott. Potatisgratäng med spenat och getost.



Bilden har jag lånat från Fi:s hemsida.

Rothstein om kärnfamiljen

På DN debatt idag får Tiina Rosenberg stöd av statsvetaren Bo Rothstein. Han håller med henne om att kärnfamiljen är ett antifeministiskt projekt.

Skälet till att denna ojämställdhet uppstår i kärnfamiljen är emellertid lika enkel som förbisedd, nämligen att när svenska män och kvinnor bildar par så är de inte alls jämställda från början. Han är nästan alltid något äldre (cirka tre år) vilket innebär att han redan står något starkare på arbetsmarknaden (eller har kortare tid kvar tills han är klar med sin utbildning).
Även om den initiala skillnaden mellan parterna kan vara liten innebär den att när paret utsätts för den ekonomiska påfrestning det innebär att skaffa barn (man behöver ofta större bostad, säkrare bil och så vidare), så ser det för båda parter ut som om det för familjens bästa lönar sig mest om han anstränger sig mera på arbetsmarknaden och då måste hon, eftersom barn och hem tar tid, anstränga sig mindre. (ur DN)

Stämmer verkligen. Om vi skulle få barn nu, eller inom några år, skulle vår ekonomi bli så. Jag, som är två år yngre, har inte etablerat mig på arbetsmarknaden ännu medan Jonas har fast jobb. Vi diskuterade den här artikeln lite när vi åkte till IKEA idag och pratade om att det inte bara är kvinnor som förlorar på att det ser ut såhär. Män, som inte är föräldralediga, missar en ovärderlig tid med sina barn. Det finns säkert många som skulle vilja vara hemma mer men att det inte ses som manligt i alla kretsar.

Tjuvfritt i Kransen

Imorgon kommer jag nog ha ont på lite konstiga ställen i kroppen. Har åkt längdskidor idag i Lida. Strålande väder och det var riktigt vackert i skogen. Snötyngda granar, blå himmel och sol. Är glad att jag följde med mina föräldrar på det träningspasset i stället för att svettas inomhus på SATS.

När jag blev upphämtad av mina föräldrar idag reagerade de på att min fina citybike (som jag ärvt av mamma) fortfarande stod ute i snön. Jag lovade att omedelbums ställa in den i husets cykelrum. Men...var fanns cykelnyckeln? Brukade ju, av någon anledning, ligga i fickan på min manchesterjacka. Letade igenom alla jackor i hallen och alla väskor. Nyckeln var borta. Den enda jag har. I somras tappade jag den andra.

Hur skulle jag lösa detta? Få tag i en monstersax som kunde klippa upp vajern som cykeln är låst i. Var hittar man en sån? Känns ju som om alla skulle tro att jag skulle sno hojen då.

Men! När jag skulle gå till videobutiken alldeles nyss gick jag fram till cykeln och såg att nyckeln satt i....den har alltså suttit där sedan dagen innan julafton då jag senst använde cykeln.
Slarvigt? Javisst, men också väldigt skönt. Skönt att kunna ta in cykeln men det var också ett tecken på att det är rätt tjuvfritt i området.

Birgitta Ohlsson behövs

Folkpartisten Birgitta Ohlsson är en av få borgerliga politiker vars åsikter jag ofta delar. Hon lyser verkligen och sticker ut ur den borgerliga massan. I DN idag skriver hon i en debattartikel att regeringen måste bryta samarbetet med diktaturer, som inte följer de mänskliga rättigheterna, och sluta exportera vapen till Förenade arabamiraten.

Att konvertera från islam är formellt belagt med dödsstraff. Det finns inga politiska eller fackliga organisationer och strejker är förbjudna. Muslimska kvinnor tillåts inte gifta sig med icke-muslimska män. Homosexualitet är förbjuden i lag och bestraffas hårt i islamisk lagstiftning. (utdrag ur artikeln)

Hoppas hon inte också, som Gustav Fridolin, lämnar politiken. Birgitta behöves.

Säkra på att lyckas

Tunnelbana (2 ggr), buss (1 ggr), taxi (3 ggr) och tåg (2 ggr). Ja, det blev mycket kajkande idag.
Bandet Napoleon verkar vara ett roligt gäng. Träffade visserligen bara 2 av 12 men de killarna var pratiga och fulla av framtidsoptimism. De två, 21 och 22 år gamla, var övertygade om att de inte bara skulle bli bli största band i Sverige utan även stora i världen. De hade oväntat spela in en blandskiva med soul-ig musik de gillade. Kul!

Elin Lanto träffade jag på ett lyxigt gym. Hon utstrålade, precis som killarna, ett stort självförtroende. Det handlar inte om, utan när, hon och de kommer lyckas.

Musikerintervjuer x 2

Imorgon ska jag göra två intervjuer i två olika städer med musiker. De ena intervjun är i Uppsala på förmiddagen med ett band, Napoleon, som ska ge ut sitt debutalbum och som hoppas på att slå igenom. Den andra intervjun är på eftermiddagen i Stockholm med en ganska känd tjej, Elin Lanto, som ska vara med i Melodifestivalen. Kan nog bli intressanta möten båda två.

Synd bara att min mage inte är helt glad men förhoppningsvis mår jag bättre efter lite sömn.

Göra som Ganslandt

Besvikelse. Det är en av de värsta känslorna jag vet. Oftast visar jag det inte. Jag gör som Lena Endre, Jonas Karlsson och Lena Nyman gjorde ikväll när de inte fick någon guldbagge. Ser glad ut ändå. Men under kvällens guldbaggegala var det i alla fall en som tydligt visade hur han kände.

Jesper Ganslandt. Regissören till den hyllade debutfilmen Farväl Falkenberg. När han inte fick priset för bästa regi böjde han ner huvudet och lutade ansiktet i händerna. Så skulle jag vilja göra oftare. Visa att jag är besviken. Oftast håller jag huvudet högt och håller allt inom mig.

Jag tycker att Farväl Falkenberg i alla fall borde ha fått pris för bästa foto. Det var det jag uppskattade mest med den filmen. Är verkligen underbart när fotot glänser. Det gjorde det i går i dokumentärfilmen Hästmannen som jag såg på kvartersbiografen Tellus. Bara fem minuter hemifrån. Det var en fin film om en man som lever med och för sina hästar på landet. Den bör alla se som vill spegla sitt eget liv. Som en tjej i filmen uttryckte det.

Feministiskt initiativ från insidan

Ikväll, kl 20.00, visar SVT 2 den första delen av Viljornas kamp - filmen om Fi. Filmaren Liv Weisberg har följt partiet från bildande till valet 2006. Det ska jag inte missa.

I världens mest jämställda land bildas 2005 ett feministiskt parti. Det första entusiastiska mottagandet från media förvandlas dock snabbt till hätska rubriker om intriger, splittringar och falangbildning. Tittaren förflyttas bakom gängse mediebild och får svar på många frågor. Vad sades egentligen mellan Tiina Rosenberg och Ebba Witt-Brattström som sedan utlöste ett av Sveriges mest omfattande mediedrev? (Från SVT:s hemsida)

Själv var jag med på ett möte de hade för att skriva ett reportage för utbildningen. Minns att de verkade ganska förvirrade inför hur de skulle lägga upp arbetet men att det fanns ett starkt engagemang.

Fest, massage och snöbollskrig

Mörkret tätnar utanför fönstret, som ett tecken på att helgen är slut. Har varit en bra helg. Muckfesten i fredags med klasskompisarna blev riktigt bra. Middag, massa dans och efterfest.

Igår var jag rätt seg och därför passade det bra med några timmar på Centralbadet. Min och mina bröders julklapp av våra föräldrar. Vi fick först klassisk massage, sen simmade vi, badade bubbelpool och satt i ångbastun. Är så mysigt där. Lite synd bara att det var så fullt med folk. En massa fulla killar i 30-årsåldern som brölade i kapp.

En av dem satt i bastun med badbyxor trots att det fanns skyltar om att man inte fick. En anställd tittade in och bad honom ta av sig dem och hämta sin handduk. Men istället för att göra det uppmanar killen i badbyxor honom att hämta hans handduk som han glömt någonstans....vilket pucko.

Efter några timmar gick vi till en restaurang och åt middag. Faktiskt första gången som vi tre gör något ihop bara vi. Hoppas vi blir bättre på att umgås utanför barndomshemmet. I mars har vi i alla fall en konsert inbokad. Då ska vi se Damien Rice.

Jag och lillebror avslutade kvällen på Pet Sounds bar där mina vänner hängde. Vilken uppslutning det var. Vi var säkert 15 personer till slut. När stället stängde vid ett blev det snöbollskrig med främlingar på gatan. Såg ut som ett gäng ungar på en skolgård.




Min cykel är nog inte lika glad över snön som jag.

Bokdebutant och skumpa på examensdagen

Skumpa, smörgåstårta och fyra sorters efterrättstårtor. På universitetet. Min klass tog examen idag och lärarna hade ordnat riktigt fint. Det var också skönt att höra vår studierektor säga att läget på arbetsmarknaden inte har varit så bra för oss journalister på hela 2000-talet.

Innan lunchen fick vi lyssna på Jesper Huor, tidigare student på JMK, och som skrivit boken "Sista resan till Phonom Penh". Verkar mycket intressant. Det är en dokumentär berättelse som utspelar sig i Stockholm, Paris, Berlin och Kambodja.

Jesper Huors pappa lämnade honom, när han var två år, och hans mamma för att stödja röda khmererna i Phon penh. Han hörde av sig några gånger men sen blev det tyst. Jesper har undersökt vad som hände honom men han skriver också om Pol Pots revolution.

Jag undrar vem i min klass som först kommer återvända till JMK och föreläsa? Tvivlar på att det blir jag.

Ikväll ska vi i alla fall fira vidare på Underbara bar på söder.

Modiga Mona

Äntligen tackar en av de kvinnliga partiledarkandidaterna ja! Mona Sahlin. Modigt tycker jag efter alla negativa omdömen hon fått den senaste tiden. Härligt att hon tror på sig själv och vill bli sossarnas första kvinnliga partiledare.

Nu är de snart tre. Mona, Maria och Maud. Det är precis vad som behövs för att vi någon gång i framtiden ska få en kvinnlig statsminister. Förebilder på de högsta posterna. En slipsklädd man behöver inte vara synonymt med makt och pondus.

Jag hoppas att Mona gör succé och att alla som tvivlar på hennes kompetens kommer att ha fel.

Betyg i ordning

Redan i höst kommer Stockholms kommun att införa ordningsbetyg i grundskolan. Visst, det finns problem med diciplinen och respekten på många skolor, men jag tvivlar på att ett särskilt betyg kan ändra på det. Om jag ser tillbaka på min egen skoltid minns jag många, oftast killar, som inte respekterade läraren utan mest snackade med varandra och kom och gick som de ville. Det var under högstadiet. Att de skulle förändrats genom att de blev underkända i ordning tror jag inte. Problemen låg på ett djupare plan än så.

Dessutom, vad innebär ett högt betyg i ordning? Det kan bli mycket godtyckligt och vissa elever kommer kanske att tystas av rädsla för att få lågt betyg i ordning.

Jag tycker att skolor borde arbeta mer med etik och moral. Om man inte inför ett särskilt ämne i det kunde de ha många temadagar då sådana frågor kunde diskuteras. Om respekt mot andra människor till exempel.

Sharaf hjältar

Såg just dokumentären i SVT om Sharaf hjältar, en grupp unga killar som arbetar mot hedersvåldet. Filmen gjorde mig glad. Kloka killar med stort engagemang. Det är sådana som dem som har en chans att påverka de ungdomar som växer upp med en bild av att kvinnor ska kontrolleras. Tack Fryshuset som startade projektet.

Opålästa rekryterare

När man går på en anställningsintervju förutsätts man läsa på en massa om företaget. Är man inte påläst finns risken att man verkar ointresserad och lat. Men hur är det med rekryteraren, bör inte den personen också läsa på lite inför intervjun? Det tycker jag. Det handlar om respekt. Har hänt många gånger att rekryteraren varken är uppdaterad på min ansökan eller på mitt CV. I stället får man dra allt muntligt igen.

Förutom att det handlar om respekt för den arbetssökande blir intervjun bättre. Rekryteraren kan borra djupare i saker man uppgivit skriftligt och får därmed veta mer om personen. Arbetsgivare inom media borde va särskilt bra på det. Som journalist vet man att utan bra research blir det ingen bra intervju.

Jämställdhetsarbete viktigare än feministepitet

I dagens Svenska Dagbladet finns en artikel om att 13 av ministrar inte vill kalla sig för feminister. Är någon förvånad? Borgerliga politiker och högermänniskor generellt brukar väl sällan vilja använda sig av den etiketten. Den är ju "nedsmutsad" av vänstern. Egentligen vet jag inte om jag tycker att det är så hemskt att de inte väljer att kalla sig feminister. Lite märkligt kanske med en jämställdhetsminister som inte är feminist men det viktiga är ju vad Sabuni åstadkommer.

Det är värre om ministrarna inte ser problemen. Om de vägrar att prata om kön utan bara som människor som individer. För då kan inga problem lösas. Kallar de sig feminister, men utan att göra något åt problemen, är det ju inget att ha.

Hittills har regeringen prioriterat jämställdhetsfrågorna alldeles för lågt.

Idrottsgalan

Årets idrottsgala är slut, som jag såg delar av, och den var väl ungefär som den brukar. Fjantig trailer innan, då Jidhe och Kaspersen skulle spontanskämta på ett mycket inövat sätt, och själva galan var pampig men sketcherna inget vidare. Det är sällan sketcher i galor blir lyckade utan jag tycker oftast att det bara blir ansträngt och pinsamt. Michael Tornving är ju begåvad men lyckades ändå inte riktigt.

Jag tycker alltid att det är roligast att kolla in idrottsstjärnorna i publiken. Kolla vilka som är där, vad de har på sig och vad de skrattar åt. Gunde är alltid på lika strålande humör och verkar tycka att allt är kul till exempel.

Gillar själva prisutdelningen också därför att alla blir så glada. Det syns verkligen i ögonen hur mycket det betyder att bli den utvalda. Som Susanna Kallur som fick årets Jerringpris. Röstade på henne, hon är verkligen imponerande.

Ska stormen stoppa gardinerna?

Äntligen. Efter tre månader i nya lägenheten har vi lyckats få upp gardiner. Det blir så mycket finare. Men tyvärr blir det nog inte helt klart. Svärmor hjälper oss att sy, och är här med sin symaskin, och nu vill hon och svärfar åka hem innan vädret blir ännu sämre. Vinden viner verkligen utanför fönstret så jag förstår dem.

Viktigast är att det blir helt klart innan inflyttningsfesten.


Köket.


Sovrummet.


Vardagsrummet.

En vecka till pluggmuck

En vecka kvar av utbildningen. Nästa fredag har vi examenslunch med lärarna och på kvällen blir det muckfest med klassen! Veckan efter muck har jag jobb på UNT men sen breder våren ut sig ganska tom. Fick lite strödagar då jag ska jobba på webben och det känns bra men det är förstås långt ifrån tillräckligt. Smått komiskt var att en av de få kvällar jag kunde få jobb var 1 mars. Min och Jonas 6-års dag. Ja ja, vi får fira en annan kväll.

Det känns lite som om jag ska lägga ett gigantiskt pussel innan sommaren. Måste plocka ihop bitarna för att få ekonomin och livet att gå ihop. Jag tror att det går men det blir långt ifrån på mina villkor. Det blir helgjobb. Det blir kvällar. Och det blir pendling.

Men jag tror att det blir en rolig vår. Äntligen ska jag bara jobba och inte grupparbeta alls eller lyssna på föredrag jag redan hört.

Ugglan - en ungdomsgård för vuxna

Söderbaren Ugglan gillade jag verkligen. Lite som en ungdomsgård för vuxna. Klart roligare än många stela barer som finns där det enda man har att göra är att hinka öl och försöka överrösta musiken. På Ugglan kan man spela pingis och boule och det roliga är att alla spelar med alla. Det är bara att ta ett racket och börja lira. Kanske är det det enda ställe i stan där olika gäng mixas. Utan att folk är jättefulla dessutom.

Dessutom var det poesi i ett rum. Till en början bara på franska men sen blev det engelska och norska. Har lite svårt att ta till mig poesi men många andra satt och lyssnade.

God natt!

Dyr tandputs

Jag fortsätter gladeligen att bocka av min måste-fixa-lista.

1. Har tvingat mig att skriva en jobbig ansökan till en arbetsplats där jag egentligen inte tror att jag har någon chans.
2. Har klippt luggen gratis hos min proffsiga och gulliga frisör på Moc.
3. Har varit hos tandläkarna. Hade inget hål men däremot en massa tandsten. Som vanligt. Gillar verkligen inte att bli petad i munnen. Ryser i hela kroppen. Dessutom var det mycket dyrare än jag mindes. Flera hundra mer. Men så är det inte Folktandvården heller utan en privatmottagning vid Stureplan. Fick i alla fall tänderna putsade.

Har också haft en föreläsning om Upphovsrätt av en man på journalistförbundet. Redan efter några minuter kändes det hela väldigt bekant och när det blev rast påpekade en klasskamrat att vi redan haft den där föreläsningen. Alla exempel han tog upp och bilder han visade hade vi hört och sett förut. Dessutom hade vi skrivit ett referat om det hela....Suck. Det är JMK i ett nötskal. Det är alltid något strul.

Imorgon är jag ledig och ikväll ska jag till Ugglan med Anna-Maria. Är nyfiken på det stället. Ska visst ha ett pingisbord också.

Guldbaggefavoriter

Guldbaggenomineringar är sedan några dagar klara och jag har några favoriter. Jag vill se fler filmer innan galan men har i alla fall sett ganska många.

Förortsungar, som är nominerad till bästa film, har jag inte sett. Däremot har jag sett 70-talsversionen av Rännstensungar med Cornelis W, som filmen utgår ifrån, många gånger. De andra två nominerade, Storm och Farväl Falkenberg, har jag däremot sett. Båda var orginella och bra och jag kan inte bestämma mig för vilken som förtjänar priset mest. Ingen gav jag högsta betyg men de var klart sevärda.

Anastasios Soulis, som är nominerad till, bästa manliga huvudroll, var riktigt bra i Underbara älskade, en film som enligt mig bara är godkänd. Den killen vill jag se mer av.

Även om både Att återvända och De andras liv var riktigt bra tycker jag att Babel var bättre och borde knipa priset för Bästa utländska film.

Solklar vinnare för bästa kortfilm är den animerade kortfilmen Aldrig som första gången. Härliga animationer och kul med flera perspektiv på sexdebuten. Eller solklar och solklar, jag måste erkänna att jag inte sett Mannen som inte kom någonstans. Kanske ändrar jag mig men tror inte det...

Gynning säljer sina bröst - pengarna till Rwanda

Carolina Gynning är trött på sina jättetuttar och tänker nu sälja dem på E-bay. "Man ser brösten istället för mig" säger hon i en intervju i Punkt se. Pengarna hon får in ska gå till offren för inbördeskriget i Rwanda.

Lite halvgalet är det när bröst blir en handelsvara. Precis som många kvinnor är idag. Varor. Jag fördömer inte alla kvinnor som fixar nya bröst men det är tragiskt att många vill skapa sig ett bättre självförtroende via jättebomber. Kända i media är Linda Rosing och Natscha Peyre men där ute finns många andra som tar efter.

När jag var och köpte ny bh i helgen på Lindex var det ett tjejgäng i 17-årsåldern i affären. Det var tydligt att en av tjejerna hade skaffat sig ett par nya bröst. Hon ropade till de andra: "Nej, jag har inte DD-kupa, bara D-kupa". Hennes kropp var smal och brösten som guppade i urringningen kan inte ha varit äkta. Det lös dåligt självförtroende om henne.

Jag hoppas att försäljningen av Gynnings bröst kan få fler småtjejer att tänka om och lägga pengarna de sparat på något annat än en operation. Kanske en kurs i portugisiska i Brasilien eller en kurs i smyckesdesign skulle få dem att växa istället?

Hoppas den person som köper dem väljer att inte operera in silikonet utan bara vill skänka pengar till Rwanda. Kanske en man?

Is i magarna

Tack tekniska Kent som fixade vårt Internet ikväll. Nästan en vecka med död dator och kornig tv-bild var inte kul. Nu är jag med igen.

Vad mycket tid jag vinner när jag slipper pendlingen. Har också kortare schemalagd tid i skolan än vad jag har på jobbet. Idag hann jag både träna och fixa nytt pass i grannkommunen Solna, när Stockholms-enheten är stängd, innan och efter föreläsningarna. Så vill jag alltid ha det. Mår mycket bättre när jag hinner med att träna och beta av viktigt-att-fixa-listan.

Kul att träffa klassen också. Två har lyckats få fast jobb, för ett par väntar långvik men de flesta har det som jag. Vet inget mer om framtiden än att de förmodligen kommer att kunna göra inhopp på redaktionen de varit på. Vajert! Det gäller att ha is i magen och bo ihop med någon som drar in stålarna.

Tre timmars resa, fyra timmars jobb

Om en liten stund får jag åka hem till Stockholm efter fyra timmars jobb och tre timmars resa. Kändes helt fel i morse att sättas sig på tåget och åka hit. Men en kortare artikel har blivit skriven och två små notiser. Inte illa.

Gillar inte när internet hemma strejkar. Jag använder det ju jämt. Både som underhållning och till viktiga saker. Är verkligen nätberoende och här på jobbet funkar blogger bara sisådär. Hade ju också tänkte skriva något när jag firade ett år som bloggare. Det var i förrgår och nu känns det lite passé. Kul är det i alla fall.

Har varit en schyst vecka i alla fall med två riktigt intressanta jobb. I tisdags var jag och besökte ett behandlingshem ute på den uppländska landsbygden där unga tjejer med sociala problem bor. Villan de bodde i låg så idylliskt på åkrarna och hemmet verkade riktigt mysigt.
I onsdags var jag och träffade en kriminaltekniker som fick berätta om sitt jobb. Måste va tufft att va med och bidra till att brott klaras upp. Men hon berättade att det mesta hon undersöker aldrig leder någon vart alls så det krävs mycket tålamod.

Bloggar inte för Internet funkar inte hemma!

Det hände 2006

När jag först såg tillbaka på 2006 mindes jag ingenting. Det var väl ett år, precis som alla andra, tänkte jag. Men lite har ju faktiskt hänt. Som att jag fått en egen lägenhet i en av stans mer populära närförorter till exempel.

Bäst: Att jag och Jonas fått ett förstahandskontrakt i Midsommarkransen. Vi var på plats 30 och trodde vi inte hade någon chans på lägenheten. Jag var inte ens på visningen utan jag fick syna de bilder J hade tagit. Det är fantastiskt att slippa bevisa att vi är värda att bo kvar som vi behövde varje termin i studentbostaden. Det är också fantastiskt att ha ett kök, vardagsrum och ett sovrum med dörr. Längtar till den första vårvärmen när vi kan sitta på balkongen och äta middag eller bara låta dörren stå öppen.
Älskar verkligen mina nya kvarter och känner mig mycket mer hemma här än vid Karlaplan. Här röstar tex inte 60 procent på moderaterna, utan det är mer blandat, och är det någon övervikt så är det åt vänster.

Nya områden: I våras prövade jag under utbildningen på radio- och tv-journalistik för första gången. Det var roligt men också lite frustrerande att helt plötsligt vara nybörjare. Att göra speakar och påor är något helt annat än att göra skrivande journalistik. Nu blev man ju tvungen att använda sin röst och sätta allt på en gång. När man skriver kan man ju dölja sina egna misstag lätt och dölja klumpiga frågor men när micken är på fastnar allt.
Var roligt att göra ett inslag om fågelinfluensan och intervjua fågelmataren Olle vid Strömmen. Synd bara att vi upptäckte att kameran var i motljus först när vi kom hem.

Upsala Nya Tidning: Om kontraktet på lägenheten var den enskilt största händelsen är praktiken den största erfarenheten. Jag har utvecklats på många sätt under hösten. Både journalistiskt och personligt. Jag har lärt mig att skriva snabbt och inte tveka inför jobbiga telefonsamtal. När jag pluggade kunde jag gå och ladda länge inför ett samtal och om personen inte svarade körde jag fast helt. Det funkar ju inte på riktigt och jag har blivit bättre på problemlösning.
Jag har också blivit starkare i mig själv under hösten, men kanske också mer förvirrad. Vad är det jag vill? Kommer jag att trivas i det höga tempot som nyhetsjournalist?

Bestulen i Rom: Semesterresan i Italien började inte särskilt bra. Första dagen blev jag av med både passet och mobilen vid TVÅ tillfällen på Roms tågstation. När sedan Jonas tog fel resväska och blev tvungen att springa till grannbyn på Amalfikusten för att byta kunde jag bara garva när jag satt på min parkbänk. 18 timmars jobbig resa var över.

Såg en massa film: Även det här året kollade jag på mycket bra film. Särskilt i november under Stockholm filmfestival. De jag minns bäst från året är:
Babel, The Last king of Scotland, Aldrig som första gången och den gamla klassikern Scener ur ett äktenskap.