Riddarholmen bättre än Vasaparken

Jag råder er alla: åk inte till Vasaparken på Valborg! Vi var ett stort gäng som åkte dit först men det var den mest fjuttiga brasa jag någonsin sett. Vi såg den knappt. Musiken som spelades fick mig att rysa. Haleluljasånger om att gud är min vän. Sen när blev Valborg religiöst? Det är ju våren som ska välkomnas, inte gud.

Som tur var höll inte firandet på Riddarholmen samma låga klass. Brasan var klart större, men inte som förortsbrasan i Enskede, och på scenen lirade ett bra jazzband innan den öppnades för alla sångglada. Hög kvalitet faktiskt. Duktiga småtjejer, proffsig musikklass och så lite bellmanhistorier. Å inget gudstjaffs. Allas vår Björne, Jörgen Lantz, var konferencier.

Leka är kul

Dygnet på landet var precis så skönt, lugnt och mysigt som jag hoppades. Fast kallare. Vi lekte en massa. Kull, "gå/springa runt huset på samma tid" och så en kul kändislek. Alla fick skriva ner 10 kända personer på olika lappar som sen las i en hög. Sen delade vi upp oss i två lag och så gick det ut på att förklara så många lappar som möjligt på en minut för sitt lag. Jag å Moa vann. Jag vill leka mer, är verkligen underskattat.

Vi var också duktiga och klippte en gran som pappa huggit ner som vi också eldade upp. På bilden är Moa, Anton och Albin.





















Albin i trädet, mamma under.















Jag och Albin solar oss.

Till landet

När andra smider festplaner längtar jag bara bort.

Imorgon förmiddag tar jag tåget till landet. (Nej, inte vid Telefonplan utan vid Mariefred) Bort från stressen, prestationerna och internet. Ska bli så skönt att bara vara efter en tokpressad vecka. Ska läsa bok, umgås med familjen och promenera. Kanske tar jag en tur med kajaken om vädret är bra. Är bara borta ett dygn men ska njuta av det.

Ikväll trotsar jag tröttheten, struntar i soffan som lockar, och ska till nån söderbar med vännerna.

Mål som ger mening

Efter en dag full av prestationskrav med redigering, kände mig sämst, var det skönt med tre timmars snack om karriär och framgång. Är med i ett ganska nybildat tjejnätverk som ska vara bransch- och generationsöverskridande. Ikväll pratade vi massor om mål och vad vi lägger i orden karriär och framgång. Det jag mår bäst av kanske inte är det jag strävar efter.

Några mål jag vill uppnå:

Klara att springa en mil och delta i Tjejmilen i augusti

Få ett jobb jag trivs med efter praktiken

Våga säga vad jag tycker oftare

Göra det jag känner för och inte anpassa mig så mycket efter andras liv

Högerreportrar - mest inflytande

Ofta pratas det om att journalistkåren är så vänster och det verkar visserligen stämma att en majoritet stödjer regeringen men de som har mest inflytande är höger. Det visar en undersökning gjord av Göteborgs universitet som presenteras på DN Debatt idag. Ekonomi- och politikreportrar är klart mer höger än journalistkåren generellt.

Dessa tongivande journalister är alltså i blocktermer betydligt mer representativa för allmänheten än journalistkåren i sin helhet. Men det som särskilt kännetecknar dessa specialiserade nyhetsjournalister är regeringspartiets mycket svaga ställning. (DN Debatt)

Är inte förvånad. De som har mest makt att påverka valopinionen röstar på Moderaterna och Folkpartiet.

Är också intressant, men kanske inte så oväntat, att 40-talisterna är mycket mer höger än de unga. Särskilt unga kvinnor som mig själv som tillhör den största gruppen arbetslösa journalister. När man får makt och pengar verkar de flesta promenera åt höger där alla är sin egen lyckas smed.

Höst i Uppsala

Livet vill visst att jag ska pendla till Uppsala och lära känna den stan. Var på väg dit redan i höstas till journalistutbildningen där men i sista sekund blev jag antagen i Stockholm. Men i höst verkar mina vägar gå dit ändå. Idag tackade jag tillslut ja till praktikplatsen på Upsala Nya Tidning när jag insett att DN inte ville ha mig. Verkar i alla fall väldigt bra på Unt så får väl stå ut med pendlingen helt enkelt.

Längtar tills hela den här praktikkarusellen är över. Stämningen i klassen blir så konstig när alla konkurrerar om samma platser. Så fort en mobil ringer rycker alla till. Den enas bröd är den andres död hörde jag någon muttra.

Solen i ögonen

Vilken dag. Blev tvungen att lämna datorn och alla måsten för solen. Djurgårdspromenad och häng med Annis, Lisa och Felix.

Pendlingspraktik

Mmm...ibland är det verkligen skönt när beslut ligger i sina egna händer. När inte det är upp till andra personer att bestämma om mitt liv...var vill jag komma? Jo, jag har äntligen fått ett samtal från en redaktion, Upsala Nya Tidning, som ville ha mig! Så nu är det upp till mig å tacka ja. Bara suga på karamellen lixom. Tror det är en bra praktikplats, känns lite motigt att pendla bara, särskilt nu när jag vant mig vid gångavstånd.

Snurrigt

Tankar snurrar hela tiden. Så mycket att tänka på just nu. Praktiken tar mest kraft. Nu är två av mina fyra val tagna. En kille knep Metro utan att jag ens fick chansen att visa upp mig. Varför har man inga intervjuer, ens på telefon, när bara 4 pers sökt en plats? Suck..."ingen vill ha mig, ingen tycker om mig..." (Är det en barnsång?) Ringde faktiskt en kille från DN idag och jag blev först jätteglad men sen insåg jag att det gällde prenumerationen. Taskigt.

När jag inte analyserar praktiken skriver jag på två grejer. En frilansgrej som ger pengar och så reportaget om Fi. Är faktiskt ganska omtumlad. Har varit med Fi på två möten i fem långa timmar idag. 17-22. Blir inte lätt att skriva ihop på 5000 tecken men det var intressant. Kändes nästan lite förbjudit. Inga andra journalister fick ju va med och mycket av det jag fick höra skulle kunna ge feta rubriker. Men det tänker jag inte läcka till hyenorna.

Jösses flickor

Nu har jag äntligen sett Jösses flickor, föreställningen som fötts på nytt efter 32 år. Som feminist är det förstås inget man vill missa och jag är glad att mamma är bra på att jaga biljetter. Fem kvinnor var vi som var där. Mamma, jag, moster, mammas äldsta vän och så Anna-Maria, som jag känt typ hela livet. Det kryllade verkligen av tanter, tjejer och flickor. Männen och pojkarna var få. Både i publiken och på scen. I orkestern fanns inga.

Så hur var den då? Jo, absolut sevärd. Underbar musik, dans och skådisar. Mina favoriter var Yvonne Lombard och Lo Kauppi. Första akten var bäst när den första delen av kvinnorörelsen rullades fram. I andra akten hade de försökt pressa in lite väl mycket och det blev lite splittrat. Spice girls, "Im a barbie girl"-låten och en massa olika demonstrationer fick vi bland annat se. Allt framfört med energi men blev ändå lite besviken. Jag längtade efter aha-upplevelserna men mycket kändes slitet. Har man inte tänkt i de feministiska banorna förut var det nog tankeväckande men jag skulle gärna sett lite nyare perspektiv.

Ikväll ska jag på Feministiskt initiativ-möten och skriva reportage. Kanske kommer jag då att få gå hem med nya tankar att klura på.

Middag till nybliven mamma

En nybliven mamma uppskattar kanske inte mest en massa presenter på sin 25-årsdag. Eller en utekväll på stan. Därför fixade vi en middag till Lina ikväll. Avocado med rom, mustig fisksoppa och glass. Alma sov mest men vaknade innan vi skulle gå och var vrålhungrig.

Skogslukt på bio

Snart kanske det inte bara kommer lukta popcorn på bio utan även kanske skog eller hav om det är vad som visas på duken. Det är en japansk filmdistributör som ska visa luktfilmer. Märkligt, men kanske kommer det att förhöja upplevelsen . Bara jag slipper avgaser, fisar och surströmming så prövar jag gärna luktbio.

Påskfest till Kåldolmar och kalsipper

Igår hamnade jag på påskfest med knytismat hemma hos min klasskompis Petter. Han är från Lund och nästan alla andra på festen också. Jag och Karin råkade vara de enda från stan. Av någon anledning hade Petter Nationalteaterns gamla barnpjäs Kåldolmar och Kalsipper på sin dator och vi lyssnade på de gamla svängiga progghitsen från 1976. Kul att höra sånt jag lyssnade på som liten unge, helt ovetandes om det politiska budskapet. Minns bara att jag tyckte att det där kassettbandet var kusligt och lite läbbigt att lyssna på. Lite i klass med Bröderna Lejonhjärta. På Wikipedia finns politiska tolkningar om någon skulle va intresserad av att veta vad de egentligen lyssnade på som barn.

Från proggbarnvisor i förorten tog vi oss sen till Fasching och dansade till gammal soul.

Barnbarnet betraktar

Brorsan Viktor framför sin fina bild av vår farfar med morgontidningen.

Innan de blev kända

Undrar du hur Madonna, Mick Jagger eller kanske Kurt Cobain såg ut som barn? Kolla då in de här bilderna.

Bloggkartan

Nu finns min blogg snart med på bloggkartan! Kanske bloggar min granne?

TV-tips: "Aldrig som första gången"

Alla borde slå på tvåan ikväll klockan 19.40 och kolla på den animerade kortfilmen "Aldrig som första gången" av Jonas Odell. Underbar animation och fina sanna berättelser om hur olika personer hade sex för första gången. Både rolig och hemsk. Filmen är bara 15 min lång så alla borde ha tid till det i äggätandet.

Glad påsk till alla och stort grattis till mina vänner Julia och Tove som båda fyller 25 idag!

Raka rör som stör

"Jamen, du måste ju säga vad du tycker! Säg ifrån! Var rak. Det är alltid jag."

Så inleder DN-journalisten Sanna Björling sin artikel i dagens På Stan. Texten har rubriken Aggro och handlar om att det blivit inne att säga vad man tycker i alla lägen oavsett om någon blir sårad. Ärlighet framför allt.

Jag är glad att någon uppmärksammar detta. Har själv tänkt på fenomenet och stör mig ibland på hur folk tar sig friheten att säga precis vad de tänker på trots att ingen har frågat om deras åsikt. För där finns ju en skillnad. Frågar man någon om vad de tycker om de nya jeansen måste man ju va beredd på att personen kan såga köpet totalt. Värre är det när någon nödvändigtvis måste påpeka att man har en finne i pannen inför en massa folk....för det har man förmodligen inte missat själv. Eller som när jag i veckan fick kommentaren att jag rodnar ofta samtidigt som jag rodnade. Hur kul är det att höra och hur lätt är det då att få tillbaka sin normala vårbleka nyans?

Själv skulle jag faktiskt behöva bli bättre på att säga vad jag tycker och inte låta de som trampar på mig få göra det helt fritt.

Fi-intervju och banksnack

Vaknade med tungt huvud idag och ville helst stanna kvar i sängen men två viktiga saker idag hindrade de planerna.

Vid nio träffade jag en tjej från Feministiskt Initativ. Ingen ur toppen utan en vanlig medlem men som jobbar massa ideellt samtidigt som hon pluggar. Intervjun är till ett reportage om partiet för skolan. Tycker att det saknas bilder i media av Fi som inte är utifrån vad Gudrun Schyman har sagt eller vinklat på en enskild fråga. Till skillnad från Junilistan bygger Fi på en folkrörelse som jag tycker förtjänar uppmärksamhet.

Efter några timmar i sängen lyssnandes på radio vände jag tillbaka till stan och gick på banken med Jonas. Vi hade bokat tid för samtal om bostadslån. Inte för att vi har någon schyst lägenhet på kroken utan för att vi vill ha ett hum om hur mycket vi kan låna. Jag, som aldrig läst ekonomi, kände mig lite som ett fån emellanåt så nu e det dax å läsa på och komma över min fobi för A-ekonomi-termer.

Snälla, ta just mig!

Strax efter lunch började jag bli nervös och det gick sämre och sämre att koncentrera mig på researchen till reportaget. Uppdaterade mest mejlen. Orsaken var att några redaktioner började ringa om praktiken. Vissa har kallats till intervju och en, Maria, har erbjudits praktik på självaste Svenska Dagbladet! Min mobil var störande tyst hela dagen. Ångrar att jag inte plitade dit några referenser. Det var så Maria fick Svenskan. Men samtidigt känns det lite konstigt när det inte handlar om ett jobb, utan bara en praktik.

I Journalisten som kom idag fanns en artikel om en Sundsvallsklass som är på praktik nu. 19, mer än hälften, hade fått sommarjobb och man talar om en gräddfil för journalistikstuderande. Låter ju bra. Hoppas bara det gäller även oss som är ute på hösten.

Det känns som om hela branschen döljs av ett finhåligt nät som jag ska försöka krypa in i.

Danskurs

Är trött i benen efter att ha varit på min första kurs i Lindy hop (Typ jitterbugg, swing) vid Zinkensdamm. Velade länge om jag skulle hänga på och kom på många ursäkter, vissa mer kvalificerade än andra. Är glad att jag kom iväg trots att jag varken hade danskläder eller dansskor med mig. Hittade faktiskt ett par dojor där i en sån där låda med kvarglömda grejer.

På kursen, som var för nybörjare, var vi säkert 40-50 pers. Något fler tjejer så ibland fick man dansa med sig själv. Inte så kul. Man dansade hela tiden med olika kavaljerer och det var stor skillnad. Vissa kunde verkligen föra medan andra var helt tafatta. De som skulle tillrättavisa en var inte så roliga heller. "Kolla inte på fötterna....." Slappna av i armarna..." Visst, det är viktigt men första gången har man ju fullt sjå att få koll på stegen.

Söndagspromenad i Sickla

Sol, flera plus och några timmar ledigt innan tvättstugan och svärföräldrarna på middag. Söndagspromenader brukar oftast innebära Djurgårdsviken, Årstaviken eller kanske Långholmen men idag blev det Sickla sjö sju minuter söder om Slussen. Anna-Maria, som bor där, hade tillfrisknat från sin halsfluss och gick med mig längs med sjön. Kul område. Villaträdgårdar med små tanter som klipper rosor, badbryggor och en bit bort skjuter Hammarbybacken upp ur marken och man kan se små figurer som åker slalom. Och ingen trängsel med andra söndagsflanerar. Vi avslutade promenaden med att käka årets första GB-glass med en kaffe latte på Sickla strandcafé. Gott om bord och ur högtalarna hördes Lars Winnerbäcks skiva Kom som vi båda kan utantill.

Pop Marathon

Igår kväll var jag, Jonas och Annis på Pop Marathon på Hornstullbaren Sjöhästen. Intitmt, mysigt och kul. Det är en sångerska som heter Jonna Lee som startat en klubb för oetablerade musiker som ännu inte funnit sin publik. 5 artister spelade i den lilla lokalen. Perfekt musik att sitta och småprata till. Det kändes lite som att vara i någons vardagsrum. Många kände varandra och i ett hörn stod ett våffelhjärn där man kunde grädda sin egna våfflor för en slant.

Klassfest och Lindy hop på Spy bar

Intorkad mat, massa flaskor och smulit golv. Två timmar tog det för mig å klasskompisen Karin att få ordning på festlokalen efter gårdagens klassfest. Blev verkligen lyckat! Efter att vi käkat en massa gott från vår fina buffé och minglat färdigt hoppade många av oss in i taxibilar och åkte till Spy bar. Jag har aldrig satt min fot där förut därför att jag inte lockats av varken musiken eller folket. Dessutom ratar jag helst ställen där vakterna pekar ut vilka som platsar.

Men igår var det verkligen drag och klart över förväntan. Musiken var inte uttjatade hits utan 20-30-tals musik, typ swingjazz, och folket var klädda tidstypiskt och det var många som var otroligt bra på att dansa. Tror det kallas lindy hop. Först stod vi bara och kollade på imponerat när de glänste men sen tog vi tio över dansgolvet. Nu pratar några till och med om att börja en kurs för att de blev så bitna. Få se hur det går.


Karin och Andreas.


Eva, Johanna M och Maria.


Marco och Stefan.


Anna-Klara och Johanna C.


Synnöve och Jonas.


Kalle och jag.

Shoppingglad

En svart veckad kjol. En grå tunn kofta. En rödrandig top å ett svart linne. Jag hade nästan glömt vilken behaglig känsla det är att komma hem med flera kassar med nya kläder. Linnet behövde jag sy om lite och satte mig framför tvn med nål och tråd. Av en slump råkade modedonnan Ebba von Sydow vara i rutan i ungdomsprogrammet Raggadish. Programledaren David Bexelius frågade henne om hon har något ansvar för att unga känner press att köpa dyra märkeskläder och ha det senaste. Ebba svarade att hon alltid försöker förespråka budgetshopping och berättade om Veckorevyns praktikant som sytt sitt linne av ett örngott. Det är stil sa Ebba. Därför kände jag mig helt rätt när jag satt där i mina mjukisbyxor och improviserade hej villt på det nyinköpta linnet från Åhléns. Blev faktiskt ganska bra så ska nog ha det imorgon på vårens första klassfest!

Ska försöka komma ihåg kameran och lägga upp bilder på mig, mina nya kläder och på mina fina klassisar.

Bara massa sport

Sport, sport sport. Först var det SM-final i hockey och nu är det någon Champions league-match i fotboll. Jag är den som gillar och kan mest om sport bland mina vänner men kollar inte på vad som helst. Ska jag bli engagerad ska det va fotbolls-VM (längtar lite till juni!), OS eller Anja som fajtas om guld. Inte Allsvenskan, hockey, cykling eller formel 1.

Men nu är jag sambo med en sportälskare, som kan vem som gjorde det avgörande målet i VM-finalen 1982 och som kan hänga en hel dag framför Tour de France, och då blir det ganska mycket mer sport än om jag skulle få styra fritt över fjärren. Bor man som vi i en etta med en TV är det svårt att välja bort det helt. Kommentatorernas ivriga röster hörs överallt.

Tur att Jonas är en lika stor cineast och serverar mig en massa bra film oxå. Då kan jag inte klaga lika mycket på att jag missar Debatt....

Fler män behövs i Fi

Feministiskt Initiativ har presenterat sitt valmanifest och sin riksdagslista.

De fem frågor Fi kommer att driva i valrörelsen är rättvisa löner, stopp för manligt våld, delad föräldraförsäkring, en värld fri från diskriminering och samhällsbyggande på kvinnors villkor. (dn.se)

Viktiga frågor som jag är glad att de väljer att fokusera på men jag kan inte jubla innan de redogör mer konkret för hur målen ska nås. Inget man fixar på en mandatperiod precis men förhoppningsvis kan Fi pressa de andra partierna att prioritera tex frågan om lika lön för lika arbete. Något måste hända!

Är besviken på riksdagslistan. En man på sjätte plats av 30 namn. Hur ska vi nå ett jämställt samhälle om vi inte har männen med oss?

Gudrun Schyman, Devrim Mavi, Maria Carlshamre, Sofia Karlsson, Stina Sundberg,
Birger Östberg, Shadi Larsson, Kristina Hultman, Maria Jansson, Lotten Sunna, Aase Hensvold, Ylva Larsson, Maria Hagberg, Monica Amante, Anna-Karin Johansson, Sara Rosberg, Mikaela Robsahm, Milka Saxlund, Lina Ydrefält, Monica Brun, Sofia B.
Karlsson, Görel Elf, Anna Fält, Beth Melander, Charlotta Bjälkebring,
Agneta Andersson, Linnea Sjögren, Katarina Skönblad, Harriet Otterloo, Linda Västrik.

Fanns det verkligen inga fler kompetenta män än Birger Östberg? Sverige behöver inte ett kvinnoparti utan ett parti som jobbar för jämställdhet.

Kampen mot klyschorna

Går det att skriva ansökningar utan att små klyschor smyger sig in? Är inte lätt i alla fall. De vill bara inte försvinna trots att jag jagar bort dem. Vill ju att redaktionerna ska fastna för just mig och att de ska förstå att jag verkligen vill vara hos just dem. Men hur många starka ord jag än använder kommer det lysa igenom att jag inte är så speciell som jag vill verka. Vill ju bara ha ett jobb(eller först praktik). Precis som alla andra.