Mot skåne

Slutminuterna på jobbet. En skön helg väntar. Imorgon bitti tar vi tåget söderut till skåne. Ska på 30-årsfest i en sommarstuga vid havet. Vill att solen ska skina men egentligen spelar det ingen roll. Viktigast är att nästan alla nära vänner kommer vara där. Långt från datorn och en paus från prestationskraven.

Världen utanför burken

När jag tänker på midsommar ser jag blommor, plockmat och massa tid utomhus med vänner. Gärna ett dopp i sjön också. Nu är helgen snart slut och inget av detta har varit verklighet i år.

På midsommarafton jobbade jag 12 timmar, midsommardagen 11. Min övertid får jag tacka Turkiet och Ryssland för som såg till att kvartsfinalerna inte kunde avslutas på ordinarie matchtid. Få se om Spanien eller Italien kan greja det ikväll.

Kändes något surrealistiskt när jag på midsommarafton klev ut på Mästersamuelsgatan strax före 01 och hörde tutande bilar överallt. För mig var ju EM bara i min dator som jag äntligen hade stängt av. Men mitt i Stockholm var det fest. Hela plattan var full av jublande turkar som dansade tillsammans.

Redo för döden...eller inte

Esbjörn Svensson och Ingela Agardh. Två personer som lämnat livet den här veckan. Båda lyckades att beröra människor på ett speciellt sätt och dog alldeles för tidigt.

Men hur de dog skiljer sig verkligen åt. Medan Esbjörn Svensson miste sitt liv helt oväntat under en dykning med sin son var Ingela Agardh fullkomligt förberedd på att hennes liv snart skulle ta slut.

Såg en intervju med henne från Svt där hon avslappnat pratade om sin dödliga cancer och att hon inte ville leva längre. Hon var nöjd med sitt liv och kände att hon inte behövde fler år i livet.

Väldigt märkligt att höra någon resonera så om sitt liv. Men låter skönt också. Har svårt att tänka mig att jag någonsin kommer att känna så. Kanske beror hennes lugn på att hon blivit frälst. "När jag faller faller jag med jesus," sa hon i tv.

Träffade mormor idag och nämnde för henne att Agardh inte var rädd för att dö. Hon tyckte att det var helt naturligt. Kanske kommer jag också att tycka det när jag närmare mig 80. Hoppas det.

Sommarpratarna

Lars Winnerbäck, Fredrik Lindström, David Batra, Annika Norlin, Pia Johansson och Elisabeth Massi Fritz.

Även om jag inte kommer att ha någon sommarsemester i år kommer i alla fall dessas röster att ge mig lite sommarkänsla med sina prat i P1.

Hoppas det blir några lyssningar på en klippa.

Även i de lugnaste vatten....

Jag har aldrig känt mig så trygg i ett land som i Japan. Mer trygg än hemma. Kände mig aldrig orolig för plånboken eller för att bli utsatt för något våldsbrott. När vi hyrde cyklar på en ö fanns det inget lås till de och vi ställde de olåsta överallt.

Finns det verkligen någon kriminalitet i det här landet frågade jag mig ibland. Ja, det finns det.....förstås.

Idag har sju personer dödats i centrala Tokyo under ett vansinnesdåd. De dödades av en man med kniv och minst sjutton personer är också skadade. En dryg vecka efter att vi lämnade staden.

Hemma igen

Vaknade 05.30 imorse och kunde inte somna om. I mitt huvud var det ju strax lunch. Låg kvar i sängen och läste tidningen innan det blev frukost och morgonspringning.

Även om det är tråkigt att resan och semestern är över var det härligt att komma hem till Sommarstockholm, vänner i Vitan och familjemiddagen i trädgården.