Vill ut

Vem är hon? Eller han? Vilken dag som helst blir jag faster för första gången. Pratade precis med brorsan och han sa att barnmorskan sagt att bebisen vill ut nu. De har väskan packad och är beredda att ge sig av när som helst. Äntligen ska vår vuxna släkt få ett litet barn.

Tack Kent för Elefanter

Elefanter regerar. Första låten på Kents nya skiva Tillbaka till samtiden är så otroligt skön. Vill bara dansa när jag hör den.

Lyssnar på den om och om igen. Bäst just nu helt enkelt.

Soko på Debban

Soko, sista raden i mitten och till vänster, var fantastisk på scen. Lite lik Laleh men ännu busigare. I en låt fick hon publiken att jama som katter. Fanny Risberg, översta raden i mitten, och Jonna Lee, mittraden till höger, var också bra. Särskilt Jonna Lee. Henne vill jag lyssna mer på.

Huvudrollerna klara

Nu är det klart. Hörde precis på radio att Michael Nyqvist och Noomi Rapace ska spela huvudrollerna i filmatiseringen av Stieg Larsson-böckerna. Blir nog bra, även om jag kan tycka att Nyqvist synts lite väl mycket på senare år. Hade varit roligare med en mer okänd förmåga i rollen som Mikael Blomquist. Lisbeth Salander kan nog spelas bra av Noomi som verkar ha intergritet.

Jag har bara trean kvar nu av triologin. Suger lite på karamellen.

Soko på Debaser

En fransyska med söt brytning är i stan. I morgon spelar 21-åriga Soko från Paris spelar på Debaser Slussen. Har bara hört några låtar men de gillade jag. Kolla in hennes myspace.

Dessutom ska Upp till kamp-skådisen Fanny Risberg sjunga sånger ur tv-serien tillsammans med Mattias Bärjed från Soundtrack of our lives. Plus att sångerskan Jonna Lee uppträder som jag aldrig hört men var på hennes klubb en gång vid Hornstull.

Men innan dess ska jag sova tröttheten ur mig och charma höjdare på en anställningsintervju.

Dern förstår inte heller

Okej. Om inte ens Laura Dern, som spelar huvudrollen i Inland Empire, förstår vad filmen handlar om så kanske jag ska sluta grubbla. I artikeln jag länkar till finns en finfin liten resumé som man kanske ska nöja sig med.

Nikki kämpar mot frestelsen att gå i säng med sin motspelare, dras mer och mer in i sin rollkaraktär och brottas även med fantasier om den polska filmen, där huvudrollsinnehavarna mördades.

Lynch, vad handlade den om?

Hajar nada. Visste att Lynch nya film Inland Empire skulle vara svår att förstå men trodde i alla fall att jag skulle förstå någonting. Just nu känns det bara som ett enda virrvarr av lösa trådar.

Efter filmen satt jag, J, A och V vid ett bord på Pelikan och försökte förstå vad vi hade sett i tre timmar. Jag hade en kuslig känsla av att vi var kvar i filmen. Den tyska ölhallskänslan passade på något sätt in i det vi hade sett.

Nu ska jag sova för att orka jobba i morgon och sen gå på inflyttningsfest. Hoppas att J kan, tillsammans med IMDB, klura ut vad som egentligen hände i filmen. Just nu kan jag inte säga om den var bra eller inte och än mindre sätta betyg på Filmtipset.

Daugava

Daugava, floden i Östeuropa, som är namnet på Lars Winnerbäcks senaste skiva ser vacker ut. Passar bra som namn till de finstämda låtarna som växer för varje lyssning. Tycker särskilt om Jag har väntat på ett regn och duetten med Miss Li: Om du lämnade mig nu.
Fick bra recension av SVD:s recensent.

På Tre vänner med vänner

Jobbar ikväll för sjunde dagen i rad men sen är det blankt i kalendern. Pengar saknas för att ha mig kvar. Men jobb finns så inhoppare kan jag nog vara.

I går var det utekväll i mitt förortskvarter. Passade mig perfekt med huvudet tungt och en förkylning på väg. Släpp fångarna loss-festival på Bio Tellus som anordnades av Amnesty och där alla intäkterna går till deras arbete för mänskliga rättigheter. Massa ungt folk, bra band och billigt dricka.

Jag och mina vänner tänkte, som vanligt, fortsätta kvällen på någon av söders barer. Jag var sugen på Morfar Ginko vid Mariatorget. Men hela festivalen planerade att gå till Kransenkrogen Tre vänner så vi hängde på festivalens arrangörer. Ännu mer folk där i alla åldrar och vinet var billigt och ganska gott. När de andra åkte vidare in till stan, när stället stängde, hade jag och J 5 minuters promenad hem. Schyst.

Jobbig balansgång

Jag längtar till den dagen jag inte längre balanserar på gränsen mellan jobb och arbetslöshet. Vill ha lite trygghet. Kunna köpa träningskort. Börja leva.

Himmelsk drog

Ah, håller på att lära känna min nya kompis. Efter snart två månader utan egen dator är den nya här. Den känns ännu inte som min. Är nästan tom och känns rätt opersonlig. Måste fylla den med mina bilder, lyckats rädda nästan alla, och välja ut någon bra skrivbordsbild. Så jag känner mig hemma.

Tycker egentligen inte om att jag är så datorberoende. Det första jag gör när jag kommer hem är att klicka igång datorn. Trots att det sista jag gjorde när jag gick från jobbet var att stänga av en annan. Hur trött jag än är måste jag bara kolla. Bloggen, facebook, mejl, tidningar....
Är nog faktiskt lite som en drog. Egentligen finns det ju annat som jag hellre skulle vilja göra.

Just nu vill jag läsa om hur det går för Lisbeth Salander i Stieg Larssons andra bok. "Flickan som lekte med elden." Men först måste jag hämta tvätten.....

Förortskrogen regerar

Tänk att restaurangen med stans bästa service ligger en kvarts promenad hemifrån. Har ätit middag på Landet och är imponerad av hur bra vi blev behandlade. Då syftar jag inte bara på att jag slapp betala för huvudrätten. (Det visade sig att fisken var slut och jag fick det vegetariska alternativet plus en svampmacka som egentligen tillhörde förrättsmenyn. Utan att betala ett öre!).

Det var omsorg och känsla från första stund. Maten var snyggt upplagd, såg oroväckande lite ut men vi blev alla riktigt mätta.

Åldrande

Svenskan har haft en serie om åldrande som jag slukat med stort intresse. Älskar artiklar om hur människor tänker om sig själva och andra.

Åldrande är ju tydligast vid vissa åldrar. Som när bebisen börjar krypa eller den gamle slutar minnas. I min ålder märks det knappt. Tycker inte att jag förändras så mycket mer än att jag byter frisyr eller köper nya kläder.....fast upptäckte precis att det visst hänt rätt mycket de senaste åren. Kollade igenom fotoalbumet från 2001, när jag och J träffades, och vi såg verkligen yngre ut. Båda var tunnare och såg barnsligare ut i ansiktet.

Hittills har det bara känts bra att bli äldre. Varje ålder har känts lagom. Tänker aldrig att jag skulle vilja vara yngre eller äldre än jag är. Undra om jag någonsin kommer att drabbas av den berömda krisen.

Klicken styr

På jobbet styr antal klickar nyhetsvärderingen. Precis som på alla andra större tidningars hemsidor. Allting mäts. I går var Alex Schulmans bloggsorti en av de mest lästa nyheterna och idag att Britney Spears förlorar vårdnaden om sina barn. Hoppas jag kan behålla perspektivet.