Fågelvirus och Palme

Det är två saker som dominerar media idag. Det dödliga fågelviruset har nått vårt land och att det var 20 år sen Palme mördades.

Hur allvarligt det egentligen är att vi funnit döda fåglar som kan vara smittade vågar jag inte spekulera i. Men det känns obehagligt att man inte vet var det ska sluta.

När Palme mördades var jag bara 5 år och minns faktiskt inte när jag fick reda på det. Reagerade säkert inte så mycket utan fortsatte leka. 20 år har gått och jag tror faktiskt att det kommer att förbli olöst. Tekniska bevis saknas och minnena bleknar. Otroligt bra att inte mordet på Anna Lindh fick samma öde utan att det kunde lösas.

Hej då kyrkan

Nu är skilsmässan snart ett faktum. Efter år av tvekan har jag tillslut skickat in utträdesbrevet till Svenska Kyrkan. Känns bra som ateist att säga upp ett medlemsskap som jag inte tror på. Gud och jag hör inte ihop. Så är det bara. Nu är det bara storebror kvar i familjen men jag tror det bara handlar om när han ska följa efter oss andra, inte om.

Kul kalas

God morotsoppa med Aioli och fruktig tårta till efterrätt fick jag ikväll hemma hos min storebror Anton, Moa och Albin. Är glad att jag släppte stoltheten och bjöd in mig själv på födelsedagskalaset. (Moa fyllde i veckan) Jag får nog se det som att jag har en stående inbjudan helt enkelt och våldgästa dem oftare. Kul att träffa Moas mamma, syster med barn och moster. Estetgäng allihopa. Moa berättade om lösa planer att jobba för sångerskan Ane Brun! Avslöjar mer senare.....
Mamma och pappa var med också och drog sen vidare till sin tangokurs. Aktivare personer får man leta efter. På dagen skidade de 1,8 mil....
Min långpromenad på Gärdet, bland pälsklädda damer (såg 10 st!) och hundar, var kanske inte så mycket att komma med men det var riktigt skönt.

Imorgon börjar TV-kursen. TV-jobb har aldrig funnits i mina drömmar men kanske kan den här kursen ändra på det.

Å GULDEN bara rullar in

Sjunde guldet till Sverige när herrkronorna besegrade Finland i OS-finalen. Såg inte hela matchen, hjälpte en kompis i huset att flytta, men slutmålet av Niclas Lidström. Grattis!

Summering:
7 Guld
2 Silver
5 Brons

14 medaljer! Det e allt bra kul att va svensk.

Pärla om sexdebuter

Någon som är sugen på att se en smart, snygg och rolig kortfilm? Som dessutom är gratis? Då vill jag tipsa om den svenska filmen: Aldrig som första gången av Jonas Odell. Den visas gratis på biograf Zita, Birgerjarlsgatan i Stockholm. Fyra olika personer berättar om hur de förlorade oskulden till supersnygga och lekfulla animationer.

Missar personlig utveckling

Surt. Måste jobba ikväll när nätverket jag är med i har träff och ska prata om personlig utveckling. Vill va med! Behöver ju utvecklas personligt och inte bara i radiostudion. Jobbade förresten med slutuppgiften i 11,5 timmar igår efter att min lärare lyssnat och dissat det totalt....inte kul när jag hade sett fram emot en skön kväll framför OS. Samtidigt så höll jag med om kritiken och det blev mycket bättre efter att jag gjorde om allt. Är ju rätt bra med lärare som inte bara hostar ur sig: Ja, det var väl bra. Bra radiojournalist kan man nog inte va efter bara 5-6 jobb.

Elitlistan

Min vän Karin vet inte vad hon ska tycka om Elitlistan som DN skrev om igår och bollar över det till mig. Ja, vad ska jag säga? Blev egentligen inte särskilt förvånad över att det finns en mejlinglista där journalister, debattörer och politiker med Alexander Bard i spetsen driver hatkampanjer. Mobbing finns överallt även om vuxna gör det mer diskret än barn. Det som däremot förvånade mig var att DN bedömde sin granskning som huvudnyhet. Bara för att de själva fiskade fram nyheten behöver den inte toppa. Det verkar som om DN har glömt vilka deras läsare är.

Tänkvärd krönika om OS i SVT

Ira Mallik, chefredaktör för Re:public Service, har skrivit en bra krönika i Journalisten. Hon skriver bland annat att SVT tar OS-guld i flest män i studion. Tänkte själv på det när 6 män analyserade de två guldmedaljerna vi fick förra veckan. Sportjournalisterna Jidhe, Anrell, Esk, Olsson, Majlard och galenskaparen Rippe. Fanns det verkligen ingen kvinna som höll måttet?

Elevrådsturné

Jag har aldrig varit engagerad i elevråd under mina skolår men idag har jag varit på 2 elevrådsårsmöten. Som journalist kan man alltid uppleva saker man missat i efterhand. Under fem timmar följde jag med Fiona, flickvän till min kompis Annis lillebror, på hennes elevrådsturné. Hon jobbar med elevdemokrati och stöder Stockholms skolor. Hennes engagemang imponerade men också många av eleverna på mötena. Först var vi på St Eriks gymnasium och sen till Värmdö. Vilken glöd för att jobba med skolfrågor. Själv började jag inte intressera mig av demokratifrågor förrän efter gymnasiet.

Frågade Fiona om vad hon tyckte om Alliansens bot på problemen, som skolk och ofullständiga betyg, i skolan med hårdare tag och betyg från årskurs 6. Hon, som är ute i skolorna varje dag, menade att det är inte där det verkliga problemet ligger. Det handlar om att skapa lust, lyssna på eleverna och ta tillvara på det engagemang som finns. Hon höll med om att lärarna ska kunna sätta tydligare gränser men att de borgerliga fokuserar för mycket på det negativa. I sitt arbete möter hon mycket engagemang som ofta dödas av en konservativ lärarkår som ser det de gör som ett problem som stör ordningen.

Partiledardebatten live

För bara ett par minuter sen gick jag ut från TV4 där jag varit på årets första partiledardebatt! Känns lite skumt att så snabbt förflytta sig mellan Sveriges toppolitiker och mitt hem. Det var i alla fall kul och jag är glad att jag fick hänga med Anna-Maria och Utrikespolitiska Föreningen. Så där nära de kommer jag nog inte igen. Om jag inte blir nya Malou von Sivers förstås. Var förresten kul, rent journalistiskt, att va där ochse hur Malou och Lena Smedsaas ansträngde sig för att fördela ordet rättvist. Inget lätt jobb.

Politikerna var verkligen på G! Visst fick vi höra några av det vanliga tugget men jag tycker att de var ovanligt på hugget. Var ju riktigt underhållande. Leijonborgs groda om att friskolorna ger mer frihet och att alla numera kan köpa, nej jag menar välja skola.....kommer nog att citeras i morgondagens tidningar.

Publiken visade sig domineras av högersympatisörer så de borgerliga fick oförtjänt mycket applåder. Tycker faktiskt att debatten var rätt jämn och båda sidorna fick in sina poänger.
När vi kom ut från TV4-huset hängde ett gäng gaphalsar utanför som skrek: "Frihet, kärlek, kapitalism". Frihet för vem? Det undrar jag alltid när borgarna går igång. Mitt bland moderater och folkpartister stod några vilsna SSU:are vars röster drunknade i högerns sånger.

Ökad eller minskad anställningstrygghet för unga?

Som man frågar får man svar är ett uttryck som stämmer väl. Förra veckan presenterades en Temo-undersökning, beställd av Centern, som visade att 64 % av de mellan 16-29 ville avskaffa anställningstryggheten för unga om det ledde till fler jobb. Jag blev förvånad över att så många ville att unga, som redan lever under osäkra förhållanden, skulle få det ännu osäkrare. Tycker inte att det ska gälla andra regler för oss. Idag presenterar DN (kan tyvärr inte länka) en ny Temo-undersökning, denna gång beställd av Sossarna, som visar att 77 % av 16-29-åringarna vill ha ökad anställningstrygghet för unga, om det leder till fler jobb.

Hm....så vad tycker vi egentligen? Temos opinionsansvarig Arne Modig säger i DN att de båda mätningarna visar att många inte har en bestämd åsikt om ungas anställningstrygghet. Men som DN-journalisten Henrik Brors avslutar artikeln :
"Slutsatsen av slagväxlingen med opinionsmätningarna blir nog att många väljare tycker att frågan om ungomsarbetslösheten är en viktig valfråga. Det parti som kan övertyga om att de har de bästa förslagen om hur fler unga ska få jobb kan bli en valfråga."

Brunch på String

Efter helger av jobb är det underbart att va ledig. Eller jag ska förstås skriva klart artikeln men det kirrar jag imorgon. Idag har jag käkat en lång och god brunch på bohemiska String på söder med Annis, Lina, Anna-Maria och Oskar. Kaffe, juice, bröd, ost, keso, ägg, vaniljyoghurt med bär och pannkakor med sylt. Bättre start på dagen finns inte. Skönt att komma ur min vardags-slit-bubbla en stund. Satt länge bredvid Lina och höll handen på hennes stora mage. Några gånger kände jag små rörelser. Om två veckor ska det va dax! Är så otroligt spännande. Första bebisen i gänget. Lina verkar va så lugn och redo att göra det som miljarder kvinnor gjort före henne.

Idag är det exakt ett år sen jag tog körkort! Det isärklass svåraste jag någonsin presterat. Kan inte va så många mil jag kört under mitt första år som bilist. Skulle va schyst med en egen liten kärra att storhandla med...

Grattis damkronorna!

Wow, vilken match. Sverige är i OS-final i hockey. Har aldrig tyckt att en hockeymatch var så spännande. 2-2 efter förlängning och sen vann de svenska tjejerna mot USA på straffar. Målisen Kim Martin var ju hur säker som helst. Iskall!

Lilla Sverige mot jätten USA. Makalöst!

Tips på bra laptop

Vaknade med halsont idag så skippar skolan idag med och fortsätter skriva på artiklarna. Typiskt om jag skulle bli sjuk nu till helgen. Imorgon kommer två par + en bebis på middag i vår lilla etta. Har precis fått upp lite tavlor, foton från min bror, som jag inte orkat göra tidigare. Blir alltid lite pushad att fixa sånt när vi ska ha gäster. Ska snart ge mig ut i snövädret och handla. Skulle egentligen vilja bädda ner mig men det får vänta.

Jag skulle behöva bra tips på laptop. Den jag har nu kommer snart ge mig ett nervsammanbrott. Tangentbordet blir bara sämre och sämre och förpestar min tid vid datorn. Bokstaven E funkar knappt utan man måste trycka jättehårt och då blir det oftast två E istället. Många andra tangenter ger också dubbla bokstäver och trycker jag på mellanslagstangenten blir det fler än ett mellanslag. Jag har utvecklat en ganska bra teknik men det är ändå väldigt störande. Särskilt när jag chattar och det ska gå snabbt.
Jag har förstås en IT-ingenjör här hemma jag kan fråga men alla tips är välkomna.

Männen fortsätter att dominera media

Enligt en ny studie, The Global Media Monitoring Project, dominerar männen media fortfarande. Studien var bara under en dag, för ett år sen, men den var nog inte unik. Männen syns och hörs hela 70 procent av tiden i svenska medier. Inte så oväntat men ändå nedslående. Spelar visst ingen roll hur medvetna vi är om problemet.
Men jag undrar vilken sorts medverkan de menar. Folk som uttalar sig eller reportrar och programledare? Jag antar att de menar vilka som intervjuas men det är inte helt klart.

Recenserad av ett intervjuproffs

Bra första fråga!, Sa han och funderade på svaret. Lite senare: Nej, nu ställer du ingen fråga utan ger mig din teori. Då vet inte jag vad jag ska svara.

Idag har jag intervjuat en man som är något av en expert på intervjuteknik. Förutom att han har gjort mängder av intervjuer själv, har han skrivit en bok och föreläser i ämnet. Därför blev det lite märkligt att intervjua honom om det samtidigt som han recenserade mina frågor och mitt sätt att intervjua. Vad ska han tycka om nästa fråga? Funderade jag lite nervöst medan vi pratade. Väldigt lärorikt men konstigt.

Det roliga var att han sa att han själv är dålig på att intervjua. Han håller på och föreläser om det bara för att han är sjukligt intresserad.

Nu ska jag försöka väva ihop detta med intervjun med det andra intervjuproffset. Blir inte lätt. Men först ska jag på teater och se Det finns ett liv därborta i Vällingby på Stadsteatern. Kan nog va bra och rensa hjärnan med lite dramatik, och låta intrycken sjunka, innan jag kan bygga upp en dramaturgi i artikeln.

Giftiga rosor

Jag producerade en egen nyhet idag som bara fick sändas i radio-JMK. Mycket slit för att bara runt 10 personer skulle lyssna. Därför tänkte jag använda min blogg och sprida den vidare.

Idag är det ju alla hjärtans dag. Då skickas inte bara mängder av sms och käkas massa sötsliskigt godis. Nej, då köps också 4 miljoner rosor, fyra gånger så många som normalt. Härligt kanske många tycker. Men, vad få vet eller i alla fall inte bryr sig om är att så gott som alla rosor odlas på plantager i utvecklingsländer där arbetsförhållandena är usla. Giftiga bekämpningsmedel används och odlarna har inga skydd utan får skador. De har också otrygga arbetsanställningar och oskäliga löner. Inget som kanske så många tänker på när de ger eller får den vackra röda rosen. I både Schweiz och England finns idag rättvisemärkta rosor men ännu inte i Sverige. Men enligt vd:n för Rättvisemärkt i Sverige är det påväg och hon lovade faktiskt att det ska gå att köpa på nästa alla hjärtans dag.

Jag kan väl inte påstå att jag är den som har järnkoll på alla vilka varor som är producerade bra eller att jag aldrig köper "dåliga" produkter. Men det känns ändå bra att få insikt om något jag inte hade en aning om. Snart har jag i alla fall ett val. Intervjuade också en engagerad tjej från Röda korsets ungdomsförbund som protesterade mot rosförsäljningen på Medborgarplatsen. Alltid intressant att prata med någon som har en en sån glöd för att andra människor ska få det bättre.

Möte med ett proffs i maktens hus

Från att under flera dagar känt mig trött och oinspirerad är jag nu nästan euforisk. Är fortfarande trött, men nu känns journalistiken kul igen. Jag har varit på Riksdagen idag och intervjuat en veteran på Sveriges radio till en tidning om grävande journalistik. Hon var i riksdagshuset för att hon bevakar KU-utfrågningen. Som intervjuperson var hon idealisk och bjöd på allt det om jag blivit uppmanad att försöka få ur henne. Det var en häftig känsla att sitta där i maktens hus med en person som arbetat som journalist i 30 år och som intervjuat folk som Palme, Persson, Schyman och Bildt. Trots all erfarenhet behandlade hon mig med respekt. Fick också många bra tips på hur man kan handskas med knepiga intervjupersoner.
Undra om jag om 30 år kommer att bli intervjuad av en ung blivande journalist som impad antecknar allt jag säger? Känns förstås rätt avlägset.

På onsdag ska jag träffa en annan SR-journalist som är expert på just intervjuteknik. Ska bli kul att se om han arbetar på något annat sätt.

Slopa inte anställningstryggheten

Jag läste i DN att en majoritet, 64 %, av de mellan 16-29 år tycker att man bör avskaffa anställningstryggheten för unga för att företag ska våga anställa. Det är Temo som ligger bakom undersökningen som är beställd av Centerpartiet. Jag är förvånad. Visserligen skulle det säkert kunna leda till att fler arbetsgivare skulle anställa men till vilket pris? Unga lever redan idag under osäkra förhållanden. Många flyttar mellan andrahandsboenden och har en dålig ekonomi. Jag tror inte att oron i magen, eller stressen som många kännner, blir mindre bara för att man får sticka in näsan på ett företag när man samtidigt riskerar att kickas ut när som helst. Finns det inte en risk att många kommer att utnyttja oss unga hungriga medarbetare som inte törs ställa krav?

Varningsklockor

När man glömmer det mest viktiga då är man verkligen stressad. Jag lyckades glömma boken jag ska recensera klart i helgen i skolan. Som tur var kunde jag låna passerkort av en klasskompis, som jag inte orkat fixa, och trava dit idag och hämta den. Tur att jag har gångavstånd. Minns hur jag i gymnasiet vaknade mitt i natten och fick för mig att det var morgon. Kastade mig upp, klädde mig och satte på mig linserna innan jag insåg att det var flera timmar kvar tills jag måste iväg. Är nog viktigt att vara uppmärksam på sådana där varningsklockor.

Igår hade vi nyhetsdag i skolan. Kändes väldigt motigt på morgonen och jag hade noll lust att vara produktiv. Men så kom jag på att det öppnade en ny utställning, Man machine, på Tekniska museet just på fredagen. Verkade intressant å så fick jag mig en promenad längs med djurgårdsviken. Precis vad jag behövde. Så jag tog med min radioutrustning och intervjuade både projektledaren och en av konstnärerna. När jag skulle gå om en kvinna och frågade om det hade gått bra. Hon trodde visst att jag var från Radio Sweden. Ha ha.

Igår såg jag och Jonas Gitmo på Zita. En av mina förebilder, Stina Lundberg (Dabrowski) satt också i publiken. Bra film. Trots att man hört mycket om Guantanamo Bay förut blev allt tydligare nu. Jag rös när svensken Medhi Gezali berättade om hur förhörsledarna drog när värmen till 13 minusgrader för att få dem att tala. Han berättade också om förhörsmetoden att låta en kvinna, iklädd militäruniform, försöka förföra honom. Hon kom in och började smeka honom för att han skulle mjukna. Helt sjukt. Det som gör allt ännu sjukare är att alla som jobbar där skriver på ett avtal som säger att de inte får berätta om förhållandena på fängelset när de slutar.

Rekord i trötthet?

"Ni har verkligen gjort ett bra jobb. Men jag tror aldrig jag har sett en student som var så trött som du var igår.", Sa radioläraren Anders, och nickade mot mig, på genomgången av våra radioreportage idag. Oj, det var så tydligt alltså. Kul att höra allas rep som faktiskt höll hög klass. Imorgon är det nyhetsdags och deadline vid fyra. Blir spännande.

Manglad

Kände mig överkörd av en mangel idag. Trots tröttheten, och att jag egentligen bara ville gå hem, fortsatte jag redigera klart. Man blir nästan som hypnotiserad när man sitter och stirrar på ljudkurvorna på skärmen. En millimeter fel och det låter helt fel. Värmde mat åt en kille i klassen som när klockan var över tre ännu inte hade slitit sig från datorn. Imorgon är det sändning!

När jag åt lunch hamnade jag i en jobbig diskussion om jämställdhet med folk som inte vill se problemen. Egentligen kokade jag inombords men var för trött för att orka annat än att muttra att jag inte höll med. Jag hajar inte hur man kan blunda för hur det ser ut. Blir deppig när jag hör
saker som: "Varför ska jag behöva läsa genusvetenskap? Varför är inte tex Marxism obligatoriskt?", som en kille undrade när vi snackade om att det nästan i alla kurser finns inslag av genusperspektiv. Håller med om att det ibland bara känns inslängt med en bok om feminism och att lärarna knappt reflekterat över frågan. Men perspektivet behövs, det märktes tydligt idag.

Ikväll skulle några i min klass ordna vinprovning för andra gången. De köper in lite olika viner och har med lite information om arom, druva och sötma. Jag var med sist och det var kul. Men ikväll fick tröttheten bestämma var jag skulle gå. Känner mig stressad. Har två frilansjobb på gång plus att jag ska jobba på Infopaq på söndag. Måste kanske skolka för första gången under utbildningen för att hinna med. Som jag gjorde i gymnasiet.

Gillar inte när skolan äter upp all min tid. Spelar ingen roll att det är kul och att jag lär mig massor. Längtar efter att röra på mig. Känna svetten rinna och träningsvärken spänna i musklerna. Hinner inte den här veckan. Men lite får jag väl skylla mig själv. Vi hade inte behövt göra fyra intervjuer, varav bara en var på telefon. Var man lägger ribban kan man förstås styra lite själv också.

Barhäng på Nada

Trött. Idag har jag varit elva timmar i skolan. Nästan hela tiden framför datorn och med redigeringsprogrammet Protools. Inte lätt att klippa ned de fyra intervjuerna men vi lyckades rätt bra. Är inte klara utan ska göra det sista imorgon. Kul att vi tillslut fick tag i regeringens utredare av integrationsfrågor, Masoud Kamali. Han gav en känga till politikerna i Sollentuna så det blev "bra" dramaturgiskt. Är kul att jobba tillsammans men lite jobbigt också. Jag och min kära klasskompis har lite olika syn på god journalistik. När vinklar man för hårt?

När ögonen började gå i kors ringde Annis och sa att hon, min bror Viktor och jobbarkompisen Malin skulle ut och ta en öl på Nada. Mycket unik sammansättning. Egentligen var jag supertrött och borde egentligen läsa boken jag ska recensera till fredag men Nada lockade mer. Efter jobbig beslutsångest och lite peppning åkte jag ändå till söder. Tog en veggiburgare på vägen. På Nada var också Anna-Maria och AB-Ronnie. Kul att hänga lite och slappna av efter en hård dag.

North Country berörde

Jag gråter sällan när jag ser film. Inte ens när Jack dör brevid Rose i slutet på Titanic kom några tårar. Men ikväll grät jag faktiskt. Till North Country som jag såg på förhandsvisning genom Filmfestivalen. Filmen handlar om Josey, som spelas av Charlize Theron, som arbetar på en gruva där det är riktig jobbig arbetsmiljö för en kvinna och hon blir utsatt för trakasserier av olika former. Bland annat blir hon instängd i en bajamaja som männen välter och hon blir indränkt i urin och bajs. Egentligen var många scener lite väl överdrivna men det var något som berörde ändå. Jag blev arg och det var nog det som fick tårarna att rulla. Arg på hur kvinnorna i filmen behandlades och arg på att det finns många tjejer i världen som har det så. Mansdominerande branscher som inte tål att kvinnor tar sig in och vill vara med och konkurrera på samma villkor.

Själv har jag en rätt tuff vecka även om mitt liv inte kan mätas med Joseys i filmen. Hajar inte hur jag ska lyckas klippa ner 90 minuters inspelade intervjuer till typ ynka 7. Det ska jag och Anna-Klara fixa imorgon.

Halvvägs till 50

Så var jag 25 då. Halvvägs till 50 eller en kvart till 100....Pappa undrade om jag vill vara äldre eller yngre än jag är idag. Men jag tycker faktiskt att 25 känns helt rätt och har ingen jobbig åldersnoja.

I stereon snurrar nya skivan med den franska gruppen Novelle Vauge som jag fått av storebror, Moa och Albin. Bra! Jag sitter på nya kontorsstolen i snyggt skinn som mamma och pappa köpt. I magen ligger massa chokladkaka, mousserande vin och indisk mat. Min 25-års dag har verkligen inte passerat som vilken söndag som helst. Mysmorgon med Jonas, bullrig släktfika med skålande och sång å så avslut på den indiska restaurangen Shanti med familjen. Gott och mysigt. Som krydda på allt detta har många vänner ringt, sms:at och mejlat. Tack alla!


Min fina familj. Mamma, jag, Anton, pappa, Viktor och farfar.

Men jag tjuvstartade redan igår med att bli firad av vännerna. Middag på libanesiska Sahara, också på söder, och sen vidare till Bomben på Trädgården. Lyckad kväll med kalasbra vänner!

Har faktiskt inte lagat mat vid min egna spis sen i tisdags. Känns lite som om jag haft semester. Käkat hos Julia, köpt hem sushi, käkat på Tacobar, Sahara å så Shanti ikväll. Man kan knappast tro att jag är en fattig student....men nu börjar vardagen igen å lyxlivet är över.

Arg busschaufför

Vid halvtre i natt lämnar jag och Jonas Bomben på Vinterträdgården. En buss kommer som det står Frihamnen på men den saknar nummer och enligt tabellen skulle buss 91 mot Frihamnen först gå om en kvart. Därför rusar jag fram till bussen, sticker in huvudet i dörren och hojtar:

- Går du till Gärdet?
- Hej, ropar chauffören.
-Eh....GÅR du till Gärdet?
- HEJ, sa jag, sa chauffören och spände blicken i mig.
- Eh, hej.
- Man kan inte bara komma och fråga sådär utan att säga hej!
- Nä, eh...förlåt, men går du till Gärdet?
- Ja, det ser du väl. Det står ju Frihamnen, väser han.
- Jo, men det är inget nummer....

Visst är det mycket trevligare om man hälsar. Men kan man verkligen kräva det halv tre på natten, när många druckit annat än kaffe latte och det dessutom är snorkallt? Dessutom är det väl inte säkert att alla vet att Gärdet ligger vid Frihamnen? Kunden har väl alltid rätt oxå.

Förmodligen var denna man inte på sitt soligaste humör. Han hade nog inte fått umgåtts med sina fina vänner, käkat god mat och dansat till svängig musik. Som jag hade gjort. Stackarn.

Besvikna på Malmvägen

Vårvindar var tog ni vägen? Igår kom vintern plötsligt tillbaka till Stockholm och överrumplade mig rejält. Fingervantarna var för tunna och jag saknade mina strumpbyxor under jeansen. Blev inte direkt varmare av den finska filmen Fruset land som jag och Jonas premiärsåg på Zita. Ett kyligt, vintrigt och ganska deppigt land målades upp. Innan såg vi den guldbaggebelönade kortfilmen En nattsaga av Maja Lindström. Fin och annorlunda. Mellan filmerna fick vi i oss lite käk på Tacobar och fikade värmande varm choklad.

På eftermiddagen var jag och Anna-Klara i Sollentuna och gjorde radioreportage om Malmvägen. (Har faktiskt inte sett dokusåpan än) Förutom att vi tvingades fajta en del med tekniken ställde vi en kommunpolitiker till svars om att den utlovade upprustningen av kommunens befläckade gata inte blir av och om byggandet av häktet. Svaren var inoljade och han visste precis hur han skulle slingra sig från ansvar men några "bra" citat fick vi. Vi träffade också en av deltagarna i dokusåpan som visade hos den glassiga ungdomsgården som var en stark kontrast till de slitna och gråa miljonprogramshusen. Killen var besviken på både Kanal 5, som bara vinklade på knarkarungdomar, och på kommunen som han menade struntade i dem helt.

Innan vi åkte hem intervjuade vi en engagerad boende som berättade om hur han, och många andra, kände sig överkörda av politikerna. Trots protestlistor mot det nya häktet, som de menar bara kommer att försämra Malmvägens rykte, blir det som politikerna vill. Han var också upprörd över planerna på nya bostäder, istället för att rusta upp de som finns, och menade att politikerna bara vill gömma deras hus. Inte lösa problemen.

Lite deppigt att möta så nedslagna människor. Men skönt att se att förändringsviljan glöder.

DN glömde följdfrågorna

Det var visst inte bara jag som förra veckan reagerade över klubben Biatch flyers med halvnaka tonårstjejer. Idag skriver DN-journalisten Johan Åkesson i På Stan om det och återger ett samtal med arrangören Alex. Bra initiativ men skulle gärna sett lite vassare frågor.

DN: Varför ska man klä sig porrigt?
Det var inte meningen, men vi hade bara några timmar på oss att göra inbjudan och slängde ihop något som vi tyckte kändes rätt. Men egentligen skulle det vara lite mer blommigt och något parasoll på inbjudan.

Varför kändes det rätt med en ung brud med uppumpade bröst i bikini? Eller två brudars skrev? Två naturliga följdfrågor som inte blev ställda.

Kvitto på tre års slit

Med guldbokstäver står det examensbevis högst upp på pappret. Jag har äntligen, efter ett år, skaffat mig ett kvitto på tre års pluggande. Det var faktiskt snyggare än jag hade förväntat mig. Nästan så fint att det skulle få pryda min vägg. Nja.

Grattis Jonas, min loverboy sen snart fem år fyller 27 idag! Jag sjöng för honom imorse med hes röst. Rätt svårt att fira varandra i en etta och smussla med inslagspapper och tända ljus. På söndag är det hans tur. Jag gav honom medlemskort på biograf Zita (klart bästa bion i stan) så nu är vi båda så kallade Zitavänner. 500 spänn ger oss 20 premiärer om året och så betalar vi bara 65 spänn för allt vi ser där. Riktigt bra för två filmgalningar som inte nöjer sig med Stockolms filmfestivals förhandsvisningar. Ikväll kommer svärpäronen och kanske Jonas farmor och käkar kladdkaka.

Idag har jag och min drivna klasskompis Anna-Klarat jagat intervjupersoner till vårt radioinslag. Vi har lyckats boka in tre personer imorgon, mycket tack vare Anna-Klara som har en imponerande envishet och drivkraft. Ska försöka inspireras lite av henne och släppa min eftertänksamhet något som ibland bara blir ett hinder.

Impad av Cecilia Uddén

Imponerande. Vi har precis haft en föreläsning med Sveriges Radio-journalisten Cecilia Uddén. Jag har fått en ny journalistisk förebild. Det var som att förflyttas till Mellanöstern en stund. För mig är Israel och Palestina-konflikten svår att förstå och det känns oftast rätt avlägset men när hon pratade om sitt jobb som utrikeskorre blev det plötsligt greppbart. Vilken otrolig kunskapsbank hon sitter på och skulle utan problem kunna vikariera som samhällslärare. Uddén berättade om hur hon arbetade för att de abstrakta händelserna skulle fånga radiolyssnarna. En sax som klipper i ett tyg eller glassplitter som sopas upp kan göra mycket för att levandegöra en miljö.

Vi kom också in på objektivitetsdebatten som var aktiv efter att hon, i samband med det amerikanska presidentvalet 2004, var öppen med att visa sin ståndpunkt. "Carl Bildt, hur kan du som är en så klok man vilja att Bush blir president och inte Kerry?", sa hon i ett radioprogram. Idag ångrar hon de uttalanden men menar samtidigt att det är viktigt att våga vara subjektiv men samtidigt inte partisk utan visa båda sidor. Inte helt lätt att särskilja det men jag tror jag förstår vad hon menar. Subjektiv är man alltid som människa. Det man bär med sig kan man inte sudda ut utan det kommer alltid att påverka de val man gör som journalist. Skildrar man en händelse utifrån egna iaktagelser blir det betydligt intressantare än om man bara läser upp ett torrt nyhetstelegram.

Ikväll ska jag äta middag hos Julia som praktiserar på Skeppsholmens folkhögskola. Ska bli kul att kolla in hennes nyrenoverade lägenhet. Men egentligen borde jag söka sommarjobb, läsa en bok jag ska recensera och börja med research till nästa reportage. Jaja, varför göra något idag som man kan göra imorgon.