emsellen

En 27-årig Stockholmstjej som är inne på mitt andra år som färdig journalist. Är feminist, ateist, cineast och och har enligt många läskigt bra koll på folk. Har du mött mig så finns du garanterat i mitt minne.

måndag, februari 06, 2006

North Country berörde

Jag gråter sällan när jag ser film. Inte ens när Jack dör brevid Rose i slutet på Titanic kom några tårar. Men ikväll grät jag faktiskt. Till North Country som jag såg på förhandsvisning genom Filmfestivalen. Filmen handlar om Josey, som spelas av Charlize Theron, som arbetar på en gruva där det är riktig jobbig arbetsmiljö för en kvinna och hon blir utsatt för trakasserier av olika former. Bland annat blir hon instängd i en bajamaja som männen välter och hon blir indränkt i urin och bajs. Egentligen var många scener lite väl överdrivna men det var något som berörde ändå. Jag blev arg och det var nog det som fick tårarna att rulla. Arg på hur kvinnorna i filmen behandlades och arg på att det finns många tjejer i världen som har det så. Mansdominerande branscher som inte tål att kvinnor tar sig in och vill vara med och konkurrera på samma villkor.

Själv har jag en rätt tuff vecka även om mitt liv inte kan mätas med Joseys i filmen. Hajar inte hur jag ska lyckas klippa ner 90 minuters inspelade intervjuer till typ ynka 7. Det ska jag och Anna-Klara fixa imorgon.

2 Comments:

  • At 8:24 fm, Anonymous Anonym said…

    Oj, ja, den var verkligen stark. Och ja, precis som du säger är den överdriven över lag, men de enskilda händelserna är nog inte brutalare är det kan vara. Men när advokaten håller sin fantastiska slutplädering och lyckas få vittnet att vända känns det som ett alltför ofta använt knep som man verkligen klarar sig utan, varför stoppade den annars så buttre domaren honom när han går över gränsen flera gånger i rad? Det värsta med filmen är att vi alla innerst inne vet att om man ser till enskilda händelser så brukar verkligheten överträffa sagan...
    Tack för tipset.

     
  • At 5:42 em, Blogger Emma said…

    Hej Christian! Håller verkligen med dig om att rättegångarna inte kändes trovärdiga utan det var sliten dramaturgi. Ha det bra.

     

Skicka en kommentar

<< Home