Besvikna på Malmvägen

Vårvindar var tog ni vägen? Igår kom vintern plötsligt tillbaka till Stockholm och överrumplade mig rejält. Fingervantarna var för tunna och jag saknade mina strumpbyxor under jeansen. Blev inte direkt varmare av den finska filmen Fruset land som jag och Jonas premiärsåg på Zita. Ett kyligt, vintrigt och ganska deppigt land målades upp. Innan såg vi den guldbaggebelönade kortfilmen En nattsaga av Maja Lindström. Fin och annorlunda. Mellan filmerna fick vi i oss lite käk på Tacobar och fikade värmande varm choklad.

På eftermiddagen var jag och Anna-Klara i Sollentuna och gjorde radioreportage om Malmvägen. (Har faktiskt inte sett dokusåpan än) Förutom att vi tvingades fajta en del med tekniken ställde vi en kommunpolitiker till svars om att den utlovade upprustningen av kommunens befläckade gata inte blir av och om byggandet av häktet. Svaren var inoljade och han visste precis hur han skulle slingra sig från ansvar men några "bra" citat fick vi. Vi träffade också en av deltagarna i dokusåpan som visade hos den glassiga ungdomsgården som var en stark kontrast till de slitna och gråa miljonprogramshusen. Killen var besviken på både Kanal 5, som bara vinklade på knarkarungdomar, och på kommunen som han menade struntade i dem helt.

Innan vi åkte hem intervjuade vi en engagerad boende som berättade om hur han, och många andra, kände sig överkörda av politikerna. Trots protestlistor mot det nya häktet, som de menar bara kommer att försämra Malmvägens rykte, blir det som politikerna vill. Han var också upprörd över planerna på nya bostäder, istället för att rusta upp de som finns, och menade att politikerna bara vill gömma deras hus. Inte lösa problemen.

Lite deppigt att möta så nedslagna människor. Men skönt att se att förändringsviljan glöder.