Guldbaggegalan

Trots att mina gäster inte dök upp tände jag ljusen på bordet, åt lite choklad och myste i soffan framför guldbaggegalan. Egentligen är det rätt fånigt, med alla tråkiga skämt, och ganska enformigt, med de långa tacktalen. Fast jag gillar det ändå. Kul att se alla skådisarna uppklädda till tänderna och dela spänningen med de som är nominerade. Oftast brukar jag hålla på någon särskild film eller skådis men i år fanns inga självklara. Har sett både Zozo och Mun mot mun men inte Ninas resa men den måste jag se snart.

Lena Endre var lika vacker som alltid och fixade jobbet som konferencier riktigt bra. Med vilken lätthet hon pratade där på scenen. Själv fick jag läsa om flera gånger idag i radiostudion i skolan(men nu är inslaget klart!). Men så är jag ju ingen skådis heller.

Lite konstigt var det att Per Åhlin fick det nyinstiftade priset Gullspira. Borde inte priset gå till någon som gjort en barnfilm i år för att uppmuntra filmskapare att göra film för barn? Fast samtidigt älskar jag Karl Bertil Jonssons julafton och Resan till Melonia så han är värd alla pris han kan få.