Varningsklockor

När man glömmer det mest viktiga då är man verkligen stressad. Jag lyckades glömma boken jag ska recensera klart i helgen i skolan. Som tur var kunde jag låna passerkort av en klasskompis, som jag inte orkat fixa, och trava dit idag och hämta den. Tur att jag har gångavstånd. Minns hur jag i gymnasiet vaknade mitt i natten och fick för mig att det var morgon. Kastade mig upp, klädde mig och satte på mig linserna innan jag insåg att det var flera timmar kvar tills jag måste iväg. Är nog viktigt att vara uppmärksam på sådana där varningsklockor.

Igår hade vi nyhetsdag i skolan. Kändes väldigt motigt på morgonen och jag hade noll lust att vara produktiv. Men så kom jag på att det öppnade en ny utställning, Man machine, på Tekniska museet just på fredagen. Verkade intressant å så fick jag mig en promenad längs med djurgårdsviken. Precis vad jag behövde. Så jag tog med min radioutrustning och intervjuade både projektledaren och en av konstnärerna. När jag skulle gå om en kvinna och frågade om det hade gått bra. Hon trodde visst att jag var från Radio Sweden. Ha ha.

Igår såg jag och Jonas Gitmo på Zita. En av mina förebilder, Stina Lundberg (Dabrowski) satt också i publiken. Bra film. Trots att man hört mycket om Guantanamo Bay förut blev allt tydligare nu. Jag rös när svensken Medhi Gezali berättade om hur förhörsledarna drog när värmen till 13 minusgrader för att få dem att tala. Han berättade också om förhörsmetoden att låta en kvinna, iklädd militäruniform, försöka förföra honom. Hon kom in och började smeka honom för att han skulle mjukna. Helt sjukt. Det som gör allt ännu sjukare är att alla som jobbar där skriver på ett avtal som säger att de inte får berätta om förhållandena på fängelset när de slutar.