Ja.....Japan

Ett viktigt steg närmare Japan har jag tagit den här veckan. Chefen vet om mina planer om att vara ledig i maj och det verkade inte vara några problem. Nåja, är ju bara vikarie så finns väl ingen anledning att dra i kopplet.

Så i natt låg jag i soffan och bläddrade i Lonely planet. Tokyo är ju givet förstås men var ska man annars åka?

Bra borgarna

Tycker att moderaternas nya förslag om utvidgad jämställdhetsbonus är bra. Mammor och pappor som delar lika med att vara hemma när barnen är sjuka ska få en extra ersättning. Alla sätt som lockar folket till att bli mer jämställda är ju bra. Då bryts mönster och könsrollerna vattnas ur.

Tokyotankar

El Salvador. Landet säger mig inte mycket. Enligt Wikipedia var medelåldern 21 år och 20 procent var analfabeter 2003. Huvudstaden är San Salvador.

Dit ska Jonas resa på söndag i jobbet. Skulle gärna hänga med. Mina tankar är ofta på resor just nu. Italien, London eller Thailand. Men mest tänker jag nog ändå på Japan.

Vill åka till Tokyo i vår och hälsa på en kompis som pluggar där. Vill se nytt, bli överraskad och släppa jobbstressen.

Obekväme Depp

Är trött. Kollade på förminglet till Oscarsgalan i natt efter jobbet. Gav upp innan prisutdelningen började. Var rätt underhållande att kolla på hysterin på röda mattan. Johnny Depp var väl en av dem som inte såg ut att trivas så bra utan såg ganska blyg ut bakom sina svartbågade glasögon.

Förundrades också lite över hur Kanal 9, som sände galan, lyckades med särstavningar i rutan. Ponus Gårdinger fick vara programledare medan Hans Wiklund var Kommentator expert och Elin Kling Mode expert. Lite märkligt att ingen verkade upptäcka det under sändningen.

Vad jag tycker om vinnarna?

Marion Cotillard, som spelar Edit Piaf i La Vie en Rose, var väl värd sin Oscar som bästa kvinnliga skådespelare. Var intressant att se henne som privatperson. I filmen ser hon ut som en medelålders kvinna och är inte speciellt snygg. På röda mattan skred en snygg ung tjej fram och hon såg verkligen äkta glad ut.

Att Juno fick bästa manus är jag också nöjd med. Dialogen i den filmen är verkligen underbar. Måste se om den snart.

No country for old men, som utsågs till bästa film och fick Oscar för bästa regi, har jag inte sett så kan inte bedöma om bröderna Coen är värda det.

Betygsbluffen

Något av det bästa som kan gå på TV är en välgjord dokumentär. Nunnan och Jordbrobarnen är två filmer som verkligen berört mig.

Nu följer jag förstås den uppmärksammade serien i SVT om klass 9A på Johannesskolan i Malmö. Några av Sveriges bästa lärare ska se till att problemklassen lär sig mer och höjer betygsnivån. Efter första avsnittet var jag fast. Mycket tack vare ungdomarnas öppenhet mot kameran och att det är intressant att se hur skickligt lärarna möter eleverna. Hade varit kul om jag själv hade haft lika bra lärare i högstadiet. Inspirerande, intresserade och uppmuntrande.

Nu har det kommit fram att klass 9A inte har så usla betyg och att dokumentären är en bluff. Jag vill inte hålla med om det. Bara för att betygen inte är i botten betyder ju inte det att det inte finns stora kunskapsbrister. Det är tydligt när man ser programmet.

Obehagliga balkongfall

Nu har det hänt igen. En kvinna har mist livet efter fall från en balkong.
Från femte våningen i ett hyreshus i Göteborg föll hon och en man är anhållen misstänkt för mord.

Senaste halvåret känns det som om det nästan varje vecka är nya balkongfall. Vad det beror på är förstås svårt att säga. Det enda slutsatsen man säkert kan dra är att många människor har grava relationsproblem.

Bygget i gång

Skön vår ute. Promenerade till Telefonplan där det var ceremoni och första spadtaget för byggprojeketet vi ska flytta till. Blev inget första spadtag. Det var redan gjort.

I stället klippte stadsbyggnads- och trafikborgarrådet Mikael Söderlund, tillsammans med JM, telefonledningar.

Att förstå att vi kommer att bo där om ett och ett halvt år är rätt svårt att ta in nu. Ska bli kul att se det växa fram under mina promenader.

Klart godare än Konsums

Vår Konsum måste ha Stockholms tristaste brödutbud. Allt bröd är minst två dagar gammalt och det butiksbakade brödet är aldrig mörkt. Tur att man har en mamma som har ett bra recept på ett bröd som är enkelt, nyttigt och gott. Bakade igår men brödet på bilden är bakat av brorsan. Hann inte plåta mitt eget innan det nästan var uppätet.



Receptet:

2 dl havregryn,
5 dl dinkelmjöl,
1 dl linfrö,
1 dl nötter eller mandlar,
2 tsk bikarbonat,
1 1/2 tsk salt.

Blanda väl, häll sedan i 4 dl naturell youghurt, 1 rivet äpple och 2 msk honung. Häll smeten i en avlång brödform och grädda i 175 gr i 1 timme och 20 minuter. Knacka brödet i baken och hör om det är färdigt! (Mammas tips)

Lykke Li - kom tillbaka

Sovmorgon, simning, Skåningen-fika med mamma, middag på Chutney och chokladprovning. Bra fredagsblandning. Synd att pricken över i:et inte blev av. Lykke Li-spelningen på Debaser.

Kön var för lång och kvällen för kall. Hoppas hon spelar snart igen, när hajpen har lagt sig lite.

Taxi hallå hallå...

Sakta men säkert lär jag känna hela Taxi Stockholm. Korvis har jag ju berättat om förut. Men jag känner också folk i växeln. S till exempel. Henne träffade jag på en fest hos en kompis, som oxå jobbar i växeln, och kom fram till att det var just hon som tog emot min beställning kvällen innan.

Inatt svarade S igen. Roligt att småprata lite med henne, fanns ingen kvar på redaktionen, innan hon skickade bilen. S har avslöjat att när det är lugnt på vardagskvällarna spelar de dataspel. Då kan det hända att telefonerna får ringa om de är mitt inne i spelet. Så nu vet jag varför jag ibland får vänta med signalerna tutande trots att klockan är 01.13 en tisdagnatt.

Rutan under rutorna

I dag skulle jag också vilja ligga i en vagn och bli dragen på promenad. Tror det vore ett bra sätt att varva ner efter jobbhelgen med Melodifestivalen, Kallurs världsrekord och en miljon andra sporthändelser. Foto: Viktor.

Jobb, jobb, jobb....

Känns som om 80 procent av min tid och min tankeverksamhet går till jobb. När jag nyligen har jobbat snurrar tankarna kring själva jobbet och när jag är ledig funderar jag febrilt på vad som ska hända när mitt kontrakt löper ut.

Tycker om att jobba. Är mycket mer tillfredsställande än att sitta i en föreläsningssal och saknar inte studietiden särskilt mycket. Det är ju det här jag velat göra sedan mellanstadiet. Men efter ett år i arbetslivet undrar jag om det alltid kommer att vara såhär. Att tiden och tankarna äts upp av jobbet.

Antar att det till viss del handlar om ett val man gör. Låta jobbet ta stor plats eller inte.

Superfet dag

Är min dag idag. Känns inte riktigt så, ska jobba till 01 i natt. Men om om en och en halv timma ska jag äta finlunch med J på Elverket och då känns det nog mer som min födelsedag.

Annars är det ju mycket annat som händer just idag. 24 delstater i USA ska rösta om presidentkandidaterna på Supertisdagen och så är det ju Fettisdagen. Kanske borde jag överraska kollegerna med semmeltårta som vi kan kalasa på när orken tryter vid midnatt.

Korvis kom tillbaka

I natt, tjugo över ett, stod jag i snöblandat regn och blåst utanför porten till jobbet. Den beställda taxibilen ville inte dyka upp och jag ringde växeln och beställde en ny. En Securitasbil åkte sakta förbi. Förmodligen undrade föraren vad en ensam tjej gjorde mitt i natten vid en husvägg.

Men så dyker bilen upp och där sitter Korvis. Mannen jag åkte med för en vecka sedan och som berättade om sitt tidigare liv som korvförsäljare. Jag kände igen honom direkt och Korvis blev glad när jag visste vem han var. Han var snabbt i gång med historier om andra kunder som han kört flera gånger. Om något par han hämtat på Arlanda två gånger, med 5 veckors mellanrum, och att han kunde briljera med att kunna deras adress.

Berättade om min kära bror, som gärna fotar vanliga människor med intressanta bakgrunder, och att han kanske skulle vilja träffa Korvis. "Visst, visst" sa Korvis. Så nu har jag hans telefonnummer nedklottrat på en lapp. Råkade ha min digitalkamera i veckan så det blev en liten bild på min favvochaufför.