Farkoster i Fyrisån

Tjejen med koll

Efter typ nio månaders praktik och jobb i Uppsala börjar jag lära känna staden nu. Har äntligen varit där och festat ett dygn utan att stressa hem med sista pendeln. Åkte taxi mellan hemmafesten och Birger Jarl och blev glad varje gång vi kom till en gata eller ett område som jag kände igen. Gick inte alltid helt bra....

"Ja, jag vet. Det där är biblioteket!", utropade jag när vi på morgontimmarna promenerade förbi en stor och pampig byggnad.
"Nej.....det är det inte", svarade min Uppsalakompis.
"Det känns tryggt att du ska rapportera om den här staden...."

Inte mitt fel att jag knappt sett stan förrän nu. Imorgon kommer ju hela staden att förvandlas till en folkfest och fylleslag. Själv jobbar jag halvdag men är inte särskilt sugen på att festa.

Lika vänner

Har sammanfört två av mina vänner idag som har mycket gemensamt. Barn i samma ålder, båda har utländska kärlekar som ganska nyligen har flyttat hit, de vill läsa ungefär samma utbildning och kommer snart att bo i samma kvarter.

Lustigt många likheter alltså och det märktes när de träffades. Bytte barn och sen var snacket i gång.

Mingel på Street

Är hemma igen efter några timmar på Street. Borde hänga där mer. Två stationer hemifrån, schyst uteservering och ofta har de bra arrangemang. Ikväll var det Point of view, ett samarbete mellan Sverige och Sydafrika för att motverka aidsspridningen. Film visades, som jag missade, men sen spelade lite band.

Tog det lugnt, måste ju ladda inför fest i Uppsala imorgon med några från jobbet. På Street träffade jag lite folk som jag inte sett på länge. En av dem trodde jag knappt skulle känna igen mig men han mindes mitt namn. Blir alltid lika glad när folk har koll och inte sträcker fram näven för att hälsa trots att man gjort det många gånger förr. Händer ofta mig. Vissa personer skulle jag kunna skriva långa listor om men de ser ut som om de sett en främling. Det är skumt.

Brillorna

Har hämtat mina nya brillor idag! Var lite nervös på vägen dit att jag skulle ångra mitt val som jag gjorde väldigt snabbt och spontant i tisdags. Men det känns bara bra. Fick också en massa komplimanger av mina lunchdejter. Åt lunch på Muggens uteserving och drack Sosta-kaffe i Björns trädgård. Jonas gillade de också men tyckte att den största förändringen var att jag klippt luggen....hm, han vet man då aldrig hur han ska reagera och vad han ska upptäcka.



En underbart ledig fredag. Slappat, shoppat, sprungit min gamla runda på Gärdet, varit hos frisören i tio minuter....

Suparresa på Metalbåt

Hamnade bredvid tre tjejer, i nedre tjugoårsåldern, på Uppsalapendeln som pratade oavbrutet och utan några som helst hämningar hela resan. Deras röster hördes högt i den tomma vagnen och det kan inte bara vara jag som lyssnade på deras konversation.

Det är sällan som jag känner mig så olik tjejer i min egen ålder. De pratade mest om hur mycket de supit kvällen innan och och hur mycket de skulle supa de närmaste dagarna men också om sex. Ryggsäckarna var fulla med starköl och de skickade en burk mellan sig under resan.

"Åh, jag är så trött....jag längtar sååå tills vi har varit i taxfreen och ligger i hytten och dricker öl....", sa en av dem flera gånger. De var på väg till en kryssning och konstaterade att de skulle supa oavbrutet till måndag. Efter en snabb googling har jag förstått att det var Metalbåten de var på väg till. "Vi är ju inte på en semesterresa utan på en festarresa."

Jag föreställde mig de tre liggandes i en trång hytt med en massa öl och kan inte tänka mig något mindre lockande. Men så är jag varken en öl- eller metaltjej heller och säkert i mångas ögon väldigt präktig.

Gurk-tjejen är jag

Cornichonger-tjejen. Undra om det är vad jag kommer att kallas i fortsättningen på min Konsum. Eller kanske gurk-tjejen. När jag skulle packa ihop min mat i kassarna tappade jag ut en burk med små gurkor. Det bara sprätte ut över golvet och allas blickar vändes mot mig. Personalen var schyst och gav mig snabbt en ny. Om de snackar om sina stamkunder kommer jag säkerligen att bli gurk-tjejen.

Nya bågar på gång

Tiger. Jag har äntligen köpt mig ett par nya glasögon (inte bilden...). För mig är det ett stort steg. Gjorde en synundersökning för ett drygt år sedan men kunde inte bestämma mig för vilken typ jag skulle ha och köpta inga. Diskreta eller markerade? Känns som om valet säger så mycket om en person. Jag brukar ofta vilja va diskret, för då tröttnar man ju inte, men samtidigt kan det bli rätt tråkigt.

De jag har nu (inte bilden...) har jag haft i fem år och jag är så trött på dem. De är trista och dessutom sneda. Använder dem bara när jag är förkyld eller när jag inte orkar fixa med linser. När jag bara hade haft dem bara ett par månader dök jag i en sjö i Nacka med dem på. De flög av och jag sprang förtvivlat upp på land och lånade ett cyklop av en liten unge. Tur att jag är bra på att simma under vattnet för jag fiskade upp dem rätt snart.

Har ingen bild på mina nya bågar än men ska hämta dem på fredag. Förutom att de är av märket Tiger så är de svarta. Det som är speciellt med dem är att skalmen är av små rutor.

Schyman får egen talkshow

TV 8 satsar verkligen på de stora namnen. Nu är det Gudrun Schyman som tar plats i högerkanalen med en egen talkshow för att locka tittare. Spännande...undra hur hon kommer att axla en programledarroll? Hon är ju en bra talare själv, men kan hon få andra att tala? Tveksamt. Betyder detta att hon inte kommer att fortsätta som talesperson för Feministiskt Initiativ? Hm, många frågor.

Snabbt och okänsligt i Stina

Rätt intressant att läsa Pluras upplevelse av att vara med i Svt-programmet Stina i lördags.

"Jag är nu så röksugen så jag börjar få syner, stora tobaksfält flimrar förbi, högerbenet börjar rycka, och en svart Amerikansk elitsoldat entrar scenen. Jag hör hur min mage börjar knorra, och elitsoldaten berättar hur han blivit tillfångatagen i Irak och hur hans kompis dödas inför hans ögon, jag sneglar på klockan, kan inte va långt kvar nu, Stina slänger in en fråga till mig, det är dags för den hjärtliga avrundningen.

Vad sa hon, försöker jobba mig tillbaks i matchen, nåt om kläder, börjar svamla om strumpor, och visar upp mina H&M strumpor, elitsoldaten nickar, Annika skrattar och Laleh börjar antagligen sjunga igen, publiken applåderar, Laleh återgår till nirvana, och jag till koma..."

Jag såg hela programmet och kan förstå Pluras frustration. Brukar tycka att Stina är duktig och hon tillhör en av mina journalistiska förebilder men det här blev inginte bra. Tiden var för kort för att få fram känsliga uppgifter om så många personer. För att människor ska vilja prata om sin döda pappa och bror (Laleh) eller om hur många människor man dödat i krig (den amerikanska elitsoldaten) behövs mycket tid och förtroende. Laleh såg verkligen ut att ta illa upp över frågan och stirrade ner i knät under resten av programmet.

DN:s krönikör Johan Croneman kallar det hela för en liten tv-katastrof. Han skriver att han inte gillar när intervjuer handlar om vardagliga och personliga ämnen utan att det ska handla om skivan, boken eller pjäsen. Håller inte med om det. De flesta intervjuer handlar ju om sånt. Men det måste göras på rätt sätt och inte pressas fram.

Men Stina är nöjd med intervjun och beskriver intervjun med Laleh som lysande television.

Bebisar

Slängde precis soppåsen med en blöja i. Jag har haft besök av en bajsande, ätande och jollrande Amdi som snart fyller två månader. Känns som om det är mycket bebis just nu. I veckan, när jag oväntat blev bjuden på en tvårättersmiddag och vin ute med jobbet, blev jag småkär i Majken som är en månad. Vickar för hennes mamma. Majken sov hela kvällen under sitt första krogbesök trots att hon skickades runt bland famnarna hela tiden.

Dessutom blir jag faster i oktober när min storebror ska bli farsa. Det är stort.

Härligt med barn men är glad för den frihet jag har. Nu ska jag in till stan och se den italienska filmen Allt om min pappa.

Maia Hirasawa

Underbara lediga lördag. Det bästa med att jobba helger är att jag uppskattar när jag är ledig ännu mer. Trots att det idag är isiga vindar och nästan 20 grader kallare än förra helgen när jag satt instängd på jobbet.

Funderar över hur dagen ska fyllas och om det är för tidigt att ringa en kompis. Ur stereon hörs Maia Hirasawa. Har köpt hennes debutskiva. Gillar henne. Både stil och röst. När jag sett henne köra på Hello Saferide har jag alltid tänkt att hon verkar sympatisk.

Mode

Jag har en hatkärlek till mode och shopping. Det jag inte tycker om är att jag kan plågas av att klämma i mig i ett par för tighta jeans, få ångest av bikiniprovning eller känna mig stressad på stan när alla är ser ut att ha klivit rakt ur en modekatalog.

Samtidigt är det en skön känsla att köpa nya kläder som känns helt rätt. Hänga in dem i garderoben och kunna ta på mig något nytt morgon därpå. Då mår jag bra. Idag var en sådan dag. I går köpte jag en ny svartvitrutig kortärmad skjorta från Carlings plus en Marimekko-kjol och den här klänningen hos Judits second hand. Kanske ska jag ha den på sommarens bröllop.

Journalisten och debattören Göran Greider avskyr mode och kläder, inte särskilt förvånande kanske, och har skrivit dikten Mina kläders befrielserörelse.


Jag har aldrig deltagit i modets diktatur, aldrig,och kommer aldrig att göra det: min kropp är fri, så fri den nu kan vara i en ofri tid av allt renare kapitalism där sjuåriga tjejer sexualiseras för vinsternas skull och överfall sker för en jävla jackas skull:kläder är så mycket våld.

Konkurrens om sommarjobben

Aftonbladet: 4000 sökande till 150 platser
Dagens Nyheter: 1830 sökande till 100 platser
Stockholm City: 200 sökande till 10 platser
Svenska Dagbladet: 1500 sökande till 25-30 platser
TT: 475 sökande till 35 platser

...och jag har undrat ilsket varför ingen kallat mig till intervju. Ska nog vara riktigt tacksam över att jag har en plats på UNT, som enligt tidningen Journalisten hade 200 sökande till 25-30 platser. Tack JMK för praktiken!

Trekanten 18.50 söndag

Jag var helt utmattad efter sjudagarspasset men hoppade av en hållplats tidigare för att få njuta lite av sommarvärmen innan dagen var slut. Underbart att promenera längs med sjön och veta att två dagars ledighet väntade. Idag har jag umgåtts med en ettåring, en sexveckors bebis och deras mammor. Kul med lekkamrater på en måndag.

Släpp ut mig!

Som alla vet är det världens härligaste väder ute. Jag var precis ute i en halvtimma och åt lunch och det var hur varmt som helst. Satt vid Fyrisån bland hundratals andra och åt min avocado- och äggbagel. Har oturen att jobba hela helgen medan det är full sommar ute. Trots att det är kul att webba känns det som ett fett straff idag. Släpp ute mig...snälla!

Fransmän fikar inte

Karin har nappat på mitt inlägg om fikapauser. Hon praktiserar på Google i Paris och där har de ingen regel om fikapauser men det är ingen som tar det. Fransmän fikar inte. I stället käkar hon och hennes kolleger gratis trerätters lunch och efteråt spelar vissa lite playstation i lekrumet....undra när det kommer till svenska företag? Lite lek tillsammans är nu bara bra för kreativiteten och gemenskapen.

Just another summer

Nu är turnédatumen spikade för Just another summer! Salem Al Fakir, Säkert och Moneybrothers parkturné. 8 augusti spelar de på Skansen. Någon som vill gå med mig? Tyvärr är det inte gratis, det hade jag hoppats på.

Slutfikat

Har ni organiserade fikapauser på era jobb? Det hade jag förra veckan men nu är de ett minne blott. De lämnades kvar i de gamla lokalerna medan vi flyttade in i kontorslandskapet i Uppsala city. I stället ska vi ta med oss kaffet (kommer bli lång kö till kaffeautomaterna) på avdelningsmötena.

Jag kan förstå att de vill dra ner på fikandet. Förut fikade många nästan en halvtimma på förmiddagarna. Just den tiden på dagen då det är bäst att boka in intervjuer. Men att bannlysa fikandet helt tycker jag är synd. Är bra för gemenskapen och så tror jag man jobbar bättre med en pratpaus tillsammans.

Klosterliv framför familjen

Älskar dokumentärer om vanliga människor. Gärna om ovanliga ämnen. Till middagen idag såg vi SVT-dokumentären Nunnan som vi spelade in igår. Handlade om Marta som gick med i den stränga Karmelitorden när hon var 19 år. Där lever hon i tystnad, pratar bara med de andra nunnorna i 45 minuter, och får aldrig lämna klostret. Hennes familj får hon träffa sju gånger om året i ett litet rum med galler.

En oerhört fascinerande men obehaglig film. Filmaren Maud Nycander (som tagit den fina bilden) har följt henne och familjen i åtta år. Vi får se Marta umgås med sina åtta syskon på gården hemma och de har en mycket stark gemenskap. Jag kan bara inte förstå hur hon kan välja bort det för ett liv med bara gud.

Blev väldigt sorgligt när hennes lillebror pratar om hur mycket han saknar sin syster men att han längtar tills de ska leka i himlen. Först ska han bara bikta sig ordenligt i jordelivet. Som om livet är en transportsträcka.

Rekommenderar den verkligen så kolla in någon av repriserna:

SVT2 Torsdag 12 apr kl 16.20

SVT2 Lördag 14 apr kl 15.55

SVT24 Onsdag 25 apr kl 22.00

Jag skulle förstås aldrig kunna göra samma val som Marta. Även om hon slipper jobbångest, relationstrassel och ont i axlarna av för mycket tid vid datorn.

Winnerbäck släpper ny skiva

Surfade in på Lars Winnerbäcks hemsida och läser att han kommer med en ny skiva 29 september. Äntligen!

Vi spelar in den på Irland i början av sommaren. Ryktena har sagt att det blir en folkmusikplatta, men jag vet inte. Den är ju inte inspelad än. Men visst, vi har en riksspelman i bandet. Det är fioler och banjo och bouzouki och dragspel och mandolin, men den vana folkmusiklyssnaren skulle nog ändå kalla det för rockmusik. (ur brev från LW 27 mars)

Lyssnade på Vatten under broarna idag. Tycker om den mycket och det vore kul att se honom live igen. Var ett tag sen nu.

Påskägg och jobb

Trots att gömstället i år var simpelt tog det ett bra tag för mig att hitta mitt påskägg. Bakom gardinen på högtalaren. Lyxgodis, mörk choklad, låg i som jag ska frossa i ikväll framför filmerna vi ska se. Eftermiddagens springtur vid Vinterviken gör att frosseriet känns helt ok.

Älskar sådana här lugna påskdagar.

Men mitt i lugnet i dag drabbades jag av framtidsångest. Hjälp...hur ska jag orka med den bransch jag nyligen slängt mig huvudstupa i? Finns det plats för mig? Är min armbågar tillräckligt vassa? Surfade runt lite på nätet på måfå för att hitta jobb att söka. Har börjat skriva på en ansökan till DN.se även om det känns lönlöst. Min minierfarenhet på webben är nog inte så mycket att komma med på den redaktionen....Ja ja, då vet de att jag finns i alla fall.

Vad skönt det vore om arbetsmarknaden var som ett påskägg. Varje människa fick ett ägg fyllt med jobberbjudanden. Bara att proppa i sig och välja vilken arbetsplats som var godast.

Ifrågasätta livet

Långfredagens kväll har jag varit själv. Jag hade kunnat spelat Risk med Jonas och några till men brädspel, där man ska erövra länder, lockar mig inte. Det är ju det människor krigar om världen över. Makt över marker.

I stället har jag läst ut Bitterfittan av Maria Sveland. Den var lättläst och bra även om jag inte riktigt kunde köpa rubbet. (Hon målar upp en lite väl svartvit bild av hur män och kvinnor är.) Det jag undrade över mest var vad som handlade om henne och vad som var påhitt. Den är skriven i romanform men flera gånger skriver hon om jobb som hon gjort som journalist och det är ju precis det hon är på riktigt.

Det viktigaste budskapet i hennes bok tycker jag är att man alltid ska ställa sig frågan: Lever jag det liv jag vill leva? En fråga som är viktig men också stressande. Finns alltid en massa alternativ.

Ge mig en ny garderob tack

Slökollade nyss på Go kväll i SVT där en tant fick en ny stil. Skulle också behöva att någon piffade upp mig lite men inte i tv. Ska till Allmänna galleriet i kväll och vet inte vad jag ska byta ut mina mjukisar och hemmatröja till. Min garderob känns så tråkig men har ingen lust att shoppa heller. Kanske får göra lite nätshopping i helgen.

Tre av mina jeans är dessutom hos skräddaren för att bli lagade i grenen. Det händer alltid mig. De bara spricker. Det blir dyrt och så är det tråkigt för jag gillar ju jeansen.

När jag går på stan brukar jag slås av hur trendiga alla yngre tjejer är. Varenda detalj ser uttänkt ut. Hur orkar de? Hur hinner de? Hur har de råd?

Att bara nästan höra till

Att inte höra till. Bara nästan. Vi hade möte på jobbet idag med webbredaktionen. Var bara sex personer och jag var den enda vikarien. Var lite märkligt att sitta med och höra om framtidsplaner utan att veta om jag kommer att vara kvar mer än en månad till. Jag var med därför att jag jobbar nu. Hela redaktionen ska flytta in till stan, och lämna det stinkande och fula industriområdet, under påskhelgen. Jag kommer att vara den första på plats på det nya stället när jag jobbar på annandagen. Ska bli spännande. Det verkar som om det hela ska bli webb-tv och jag undrar vilken roll i det jag tänkas ha...

Vänner i vardagen

Vill umgås mer med vänner. Vardagen avbryts för lite av middagar, galna upptåg eller stilsamma fikor. Så många jag tycker om som jag inte träffar.

Idag när jag satt på tåget mot Stockholm kände jag för att bara åka hem och lägga mig i soffan. Energin var helt slut. Men jag hade en middag inbokad hemma hos en ex-klasskompis tillsammans med några andra från klassen. Himla tur....blev en rolig kväll med massa snack om jobb, kärlek och psykologi. Energin var tillbaka. I morgon har jag sovmorgon, att veta det ger mig också extra energi.

Sömnbrist

04.48. Då klev jag upp i morse efter knappt fem timmars sömn. Var på jobbet före sju och såg min arbetsplats vakna. Rätt intressant att se hur den långsamt blir livligare och livligare. Sen har jag boxats (galet tufft!) och tvättat. Vilat? Nja....läste Bitterfittan en stund i en park. Hela jag skriker efter att få sova men det är ju så mycket annat jag vill göra.

April april....

"EU-krav på senare semester". Det är en av DN:s nyheter idag och förstås ett solklart aprilskämt.

Det varmare klimatet och förlorad ekonomisk tillväxt när Europa stänger ner under sommaren ligger bakom beslutet. Svenskar som vill försäkra sig om semester i juli eller augusti måste anmäla det i dag.

Personerna som citeras i artikeln heter Hollie Day och Inge Ledig. Ha ha ha....

Själv blev jag lurad i natt. Fick ett sms från Jonas där han skrev att han hoppades att jag satt på tunnelbanan hem för att det var det sista tåget på grund av reparationer. Inte kul...