Kantarellfrossa

Köpte ett kilo kantareller på Hötorget idag. Nu har jag gjort en paj till morgondagens kräftskiva och en omelett till middag. Doftar ljuvligt i köket. Jullunch och höstmiddag. Var tog sommaren vägen?

Julsnapsen prövad

Idag drack jag snaps till lunch. Nej, det var inte en tidig kräftskiva. Jag prövade årets julsnaps och åt smårätter. Väldigt märkligt att efter frukost sitta vid dukat bort och snapsa med okända människor. De andra var veteraner vid pressträffen och jag kände mig först lite vilsen när jag skulle betygsätta hur snapsen smakade i kombination med de olika rätterna. Det bästa med lunchen var att jag gick därifrån med den första julklappen i en pappkasse. Det måste vara rekord.

Ofattbart

Mängder av olycksnotiser fyller tidningarnas spalter varje dag. När jag har jobbat som webbredaktör har de notiserna, tillsammans med dem om brott, gjort det möjligt att uppdatera hemsidan. Det går inte att beröras av alla hemska händelser som inträffar.

Men idag vände det sig i magen på mig när jag läste en notis på unt.se. En av de män som hade omkommit i en båtolycka i går vid Öregrund var en 27-årig medarbetare på tidningen. Jag kände honom inte men vi har träffats och han är vän till andra kolleger. Ofattbart och fruktansvärt sorgligt.

Så nära

En hundradel ifrån VM-brons. Vilken tjej hon är Sanna Kallur. Helt otrolig. Om fyra år tar hon guld.

Konflikten

Att få klara besked i min bransch hör till ovanligheterna. Det antyds, hummas och flummas mest. Särskilt just nu när det är konflikt mellan Journalistförbundet och Tidningsutgivarna om lönerna, utlasningen och upphovsrätten.

Är glad att de ställer krav. 20 000 kronor i lön efter 15 års arbete är inte ok. Men hoppas de kommer överens snart. För allas skull och för oss som ringer runt och vill ha jobb. Tillsvidare är jag glad över två extradagar på min gamla arbetsplats. Jag är tillbaka.

Årets sommarplåga är Facebook

Bailando, Boten Anna och Hej hej Monika. Varje sommar brukar vi plågas av en viss låt som hörs överallt. Men i år tycker jag inte att det finns någon som fastnat speciellt mycket. Visst, Markoolios "Sommar utan reagge" och Mange Schmidts "Giftigt" har väl få missat men jag tycker ändå inte att någon av dem kan kallas 2007 års sommarplåga.

Nej, det måste helt enkelt vara Facebook som är det fenomen som fångat de flesta i sommar. Plågar särskilt arbetsgivare, som upptäcker att många hänger där i stället för att jobba, och därför blockar sajten.

Ångest på 200 meters höjd

Friidrotts-VM står på och DN är halvläst. Har ännu inte fixat frukost. Under en vecka har jag inte behövt tänka på att skiva bröd, hyvla ost och koka te. På Korsika hade vi frukostbuffé med bröd, ost, grönsaker, frukt och yoghurt. Bara att fylla tallriken och sätta sig vid dörröppningen och blicka ut över havet.

Trots att det inte var så soligt hela tiden, och vi fick roa oss med Rappakalja och promeneader i stället för att ligga på stranden, har vi haft en bra vecka. Ätit goda trerättersmiddagar varje kväll, badat och hängt med ett annat par som vi kände sedan innan och som också råkade vara på samma hotell. Men det jag kommer att minnas mest är ändå bergsklättringen....

Ingen av oss förstår nog egentligen varför vi anmälde oss. Vi är verkligen inga äventyrare och har inte ens klättrat på en vägg. När vi satt i minibussen tillsammans med 6 andra turister och guiden ångrade vi att vi inte låg kvar i sängen. På ett 200 meter högt berg skulle vi klättra upp. Med sele, linor och redskap för att säkra sig själv började vi klättra efter en stålvajer som gick rakt upp för berget.

Nästan direkt blev det brant och jag började darra i kroppen men var för stolt för att bryta. Det var bara samla sig och klättra på. Gång på gång tänkte jag: "nej, det här går ju inte." Där vi förväntades klättra gick berget ibland utåt och det fanns inte alltid steg att sätta fötterna på. Särskilt läskigt var det på ett ställe där jag lyckades snurra in mig i de livsviktiga linorna och försökte trassla mig ur samtidigt som jag darrade.




Men vi kom upp! Riktigt häftig känsla att stå högst upp och blicka ut över dalarna och bergen. Men där uppe var inte äventyret över utan vi skulle ta oss ner med linbanor. Härligt men också läskigt.
Efteråt upptäckte jag att mina ben var fulla av rivssår och blåmärken. Måste ha använt knäna mycket när jag blev rädd och i panik klättra upp. Nä, någon ny Renata Clumska blir jag inte.

Jag ångrar inte att jag utmanade mig själv men skulle nog inte göra om det...

Hänger inte riktigt med

Sov tre timmar i natt efter en rolig Uppsalafestkväll, 17-02, med bland annat Macarenadans tillsammans med ett gäng från en firmafest. Sov över på en skön soffa och upp halv sju för att jobba sista dagen på tidningen. För varje timma blev jag mer och mer vemodig och värst var det vid bullfikat innan jag gick hem. Många kramar av kollegerna och blommor av fina Lisa. Ikväll ska jag ut i Stockholm och imorgon flyger vi till Korsika. Semester innan jobbjakten fortsätter.

Är tillbaka om en vecka.

I mål

Jonas klarade uppkörningen igår (onaturligt lätt har det gått....) och vi firade med Mosebackemiddag och Nytorgsglass. Trots att det var måndagkväll och många borde ha börjat jobba kryllade det av folk på varenda uteservering.

Nu har jag packat väskan och ska cykla till Vinterviken. Borde egentligen fortsätta jobbsökandet men solen lockar för mycket. Söker mig ut i stället och hoppas att det löser sig ändå.

Vemodigt

Nedräkning. Fyra arbetsdagar kvar. Dubbla känslor. Längtar efter att vara ledig samtidigt som jag vill njuta av varje dag jag har jobb och är kvar i gemenskapen. Verkligen vemodigt är det. Ett år heltid på samma arbetsplats, det är faktiskt rekord.

Björnpaus

Såg Säkert, Moneybrother och Salem al Fakir på Skansen igår. De två förstnämnda var riktigt bra. Särskilt Moneybrother överraskade och spelade en massa från sin gamla skiva som jag gillar bättre än den svenskspråkiga. Sist jag lyssnade mycket på den skivan var jag i Montreal, jag tror det var 2003. Vi bodde i nedre botten, i ett högt hus, och allra högst upp fanns ett gym där jag brukade cykla några gånger i veckan. Då lyssnade jag mycket på Moneybrother.



Varken jag eller mina jobbarkompisar diggade särskilt hårt när Salem Al Fakir stod på scen. Visst är han begåvad men det är inte min musiksmak. Roligare var det att se de lekfulla björnarna som sprang runt på sitt berg. Riktigt mysigt att promenera runt mellan djuren i skymningen.

Hellasbad och Jensen i Parken

Vaknade till tvättiden men dagen blev riktigt bra. Cykeltur till Hellas, badade massa (med den här sommarens mått mätt) och sen med cykeln vidare till Vitabergsparken och Emil Jensen. Fantastiskt bra var han.




Jensen har cyklat 300 mil under sin turné. Lite väl långt för mig, men det var underbart att cykla genom Sommarstockholm idag.

Grymma Nina

Min bloggvän Nina har visat sig vara en riktigt bra sångerska och låtskrivare. Jag är grymt imponerad och skulle inte bli förvånad om hon snart är en av namnen på kommande somrars festivaler. Kolla in hennes MySpace och lyssna på låtarna.

Packad parad

Enligt DN tågade 50 000 människor genom stan under Pride paraden. När jag såg folkhavet som jublade på Hornsgatan hade jag lite svårt att fatta att det finns någon homofobi.

Många var de ministrarna.

Brorsan min blev plåtad av en fotograf till "Englands största gaytidning"....

Indie-allsång

Kön var lång. Inträdet dyrt. Men det var det värt. Att sjunga allsång till Morriseys The first of the gang to die tillsammans med en massa glada människor måste vara något av det bästa som finns. Säkert gästad och var bra men inte lika säker vara Anna Ternheim som sjöng en låt som inte alls passade hennes röst. Eller så hade hon inte övat innan.

Silver suger

Jag brukar säga att jag inte är någon tävlingsmänniska men idag tror jag att jag förstår hur de som hatar att förlora känner när de blir slagna på mållinjen. Hur det känns att få silver i höjdhopp när man hade tävlat för guld.

Jag var så nära, men blev bara tvåa. Jag får inte ens stå på någon prispall utan är nu helt ute ur leken. Jobbet jag sökte och hoppades på gick till en annan person. Luften har gått ur mig och jag undrar hur jag ska få ny energi till att jaga vidare. Först måste jag i alla fall bli frisk.

Lite tankar om Bergman

Som uttalad cineast kan jag väl inte bara ignorera Ingmar Bergmans död såhär. Skyller på att jag haft mycket för mig och har blivit sjuk. Gick hem tidigare från jobbet idag och har legat i soffan och kollat på tv. Började med att se slutet på Sommaren med Monika, som jag hade sett tidigare. Den är ganska fin och det är kul att se purunga Harriet Andersson och Lars Ekborg.

Jag kan väl inte påstå att Bergman är en av mina favoritregissörer även om jag förstår att hans oerhörda betydelse för filmen. Jag har sett tolv av hans filmer och det är egentligen bara två som jag verkligen har tyckt om. Den ena är Scener ur ett äktenskap där jag älskar dialogen mellan Liv Ullman och Erland Josephson. Den andra är Fanny och Alexander som är ett härligt drama. Båda filmerna kunde gärna vara lite kortare.

Idag såg jag också Malou von Sivers intervju från 2000 med vännerna och arbetskamraterna Bergman och Josephson. Ett intressant samtal om kärlek och döden. Gillade särskilt att lyssna på Josephson som kändes mer ödmjuk än sin världsberömda vän.