Marianne Greenwood

Trots snöblasket har det varit en skön ledig fredag. Efter långfrukost skrev jag lite på praktikansökningarna och det gick faktiskt hyfsat bra. Sen promenerade jag och Jonas till Etnografiska museet och såg Marianne Greeenwoods fotoutställnig. Verkligen fina bilder från hennes fotoliv. Under långa perioder bodde hon med urinvånare i bland annat Sydamerika.

Nu är spenatlasagnen i ugnen och om några timmar ska vi på premiärvisningen av den svenska filmen Vikarien. Passar mig perfekt ikväll. Imorgon däremot blir det nog mindre lugnt. Stor 25-års fest på en båt....min gamla kursare Lisa ska bli firad tillsammans med två kompisar.

En potentiell praktikplats

Kikade in på en potentiell praktikplats idag när jag lunchade med Annis på Aftonbladet. Blickade ut över kontorslandskapet, såg några välkända ansikten, och försökte föreställa mig min praktik där. Är nog en bra skola, säger alla, och verkar jobba mycket kul ungt folk där men tror (velar än) ändå inte jag söker dit. När jag bläddrar i en AB är det ytterst lite jag vill läsa, stör mig på kändisfixeringen, och då känns det lite fel att söka dit. Nu blir det mallgrodorna istället och den "seriösa" journalistiken.

Färdig tv-journalist?

TV-kursen är slut och fyra hela lediga dagar väntar. Eller ledig är jag väl kanske inte, måste skriva praktikansökningar och så jobbar jag imorgon kväll. Men har mer ledig tid och kan sova lite längre och hinna träna. TV-kursen var kul men startsträckan var ganska lång. Först nu känner jag att jag börjar greppa det hela. Är så mycket att lära sig. Kameran, bildberättande, redigering, schysta speakar...

Igår var jag reporter och gjorde ett inslag på att Högsta Domstolen beslutade att det var diskriminering när det lesbiska paret blev utslängda från en restaurang på Kungsholmen när de hade pussats i toakön. Det hände i januari 2004 och nu får de 15 000 kr i skadestånd. Jag intervjuade en kille på RFSL och lite folk på stan. Alla vi pratade var positiva till domen förutom några Handelskillar men de vågade inte ställa upp. Fegisar.
Vi ville helst ha med två pussbilder, hetro och homo, men fick ingen att ställa upp så tillslut fick några i klassen agera. Inga pussar utan bara hålla i handen. Blev helt ok.

Igår kväll såg jag Jenny Wilson på Nalen. Cool tjej med en riktigt bra och säregen röst. Var där med några av mina favoritklasskompisar å innan käkade vi potatisgratäng i någras kök. Mer spontanmiddagar på vardagar tack!

Utan vassa armbågar

Val, alltid dessa val. Om en vecka ska de in. Praktikansökningarna som ska avgöra vad jag ska göra under 4 månader i höst. Är så viktigt att hamna rätt. Jag vill komma till den redaktion som kan ge mig den bästa vägen in i yrket. Måste va kul, lärorikt och ge mig möjligheter till fortsatta jobb. Suck....så svårt att va strategisk i en bransch med usla arbetsvillkor. Fasta tjänster finns i stort sätt bara i fantasin.

Men trots att jag nog inte har de vassa armbågarna som krävs vill jag inte vända om och byta spår. För till vad? Älskar ju det jag gör och redan i mellanstadiet skrev jag i "Mina vänner boken" att det var det här jag ville göra när jag blev stor.

Ofta suckar mina klasskompisar när lärare efter lärare påpekar hur arbetsmarknaden ser ut. Visst är det bra med ärlighet men någon måtta får det va. Vi har ju valt detta, trots dystra siffror, och skulle behöva taggas att se vilka möjligheter som finns istället.

Klantiga grannar

Det som förgyller veckan är ju att man kan sova ut på helgen. Ingen klocka behöver ställas utan man vaknar när kroppen är utsövd...om man inte har klantiga grannar förstås. Våra närmste grannar verkar vara bortresta och har glömt att stänga av sin väckarklocka vilket innebär att den har stört oss hela helgen. Halv 8 är den inställd på och tjuter en hel timma. Väggarna måste va tunna för vi trodde först att klockan var i vår etta men Jonas begav sig ut i korridoren och spetsade öronen i brevinkasten och upptäckte var den var.

Hoppas de kommer hem snart så att de inte gett sig av på en 3-månaders backpackingresa. Tur för dem att varken jag och Jonas är några temperamentsfulla typer som skulle hämnas eller nåt. Nej, vi bara muttrar och det känns lite surt att helgen inte blev det sovparadis jag suktat efter.

Parlamentsval i Ukraina

På söndag är det återigen val i Ukraina. Denna gång parlamentsval och min vän Anna-Maria är där som valobservatör. Om någon är intresserad av vad som händer där nu innan valet så kolla in Studio 24 i SVT som sändes idag, fredag, 18.10 med repris 21.45. Anna-Maria deltar i programmet på länk från Odessa.

Ska bli spännande å höra vad man egentligen gör som valobservatör. "App app app, bara en röst per person...försök inte herrn." Nja, kanske inte.

Debut som TV-fotograf

Första, och troligen enda, dagen som nyhetsfotograf gick väl sådär. Vi hade nyhetsdag i skolan idag på TV-kursen och det var min tur att fixa bilderna. Jag och en tjej i klassen, som var reporter, fick mer eller mindre order på morgonmötet att sticka ut till Upplands Väsby och göra ett inslag om att kommunen startat ett projekt för att förbättra folkhälsan, "Jag vet vad jag äter". Vår morgonchef hade läst att nån simlärare där var upprörd och att han trodde att Upplands Väsby är hamburgertätast i landet.

Vi fantiserade om en arg man som kunde snacka lite framför kameran men sen visade sig att han satt på tåget till Göteborg. Osis. Tiden gick och trots att vi inte hade lyckats boka in någon intervju med någon som var insatt i projektet åkte vi till kommunen vi aldrig varit i och som låg cirkus 45 minuter bort. På pendeltåget funderade vi över vad vi höll på med och om proffsen skulle ha skippat grejen och inte kastat sig iväg. Förmodligen.

Men turen var med oss på plats. Genom att en schyst kvinna på kommunkontoret fixade en intervju med en man på 5 minuter fick vi nåt att bygga det hela på. Han levererade lite marknadsföring och sen började vi jaga bilder och enkätpersoner. Inte lätt och vi snubblade runt i snön ett bra ta. Var stört omöjligt att få någon att ställa upp på bild. Å helst med en hamburgare i munnen. Inte så konstigt att folk vägrade kanske. Pratade med några ungdomar som knappt kunde säga nåt vettigt framför kameran.

Väl tillbaka i skolan hade vi 2,5 timmar på oss att klippa ihop det och lägga speakar. Inte mycket för oss. Jag hade tagit alldeles för få bilder. De var dessutom för lika. Ja ja, är ju helt grön på detta så ska väl vara nöjd att jag fick ihop nåt. På måndag e jag boss, det ska bli schyst.

Gärna politiskt korrekt

Då och då vräker folk i min omgivning, eller i media, ur sig: Åh, han/hon/det är så jävla PK! (Politiskt korrekt)

Senast idag var det några i min klass som klagade på att en medarbetare på Sveriges Radio som föreläste på skolan igår tydligen var alldeles för PK. Ofta syftar man då på att personen talat FÖR varmt för genus- eller mångfaldsfrågor. Jag tycker nästan att det har blivit PK att dissa detta.

Visst, jag gillar inte heller att det finns folk som snackar en massa utan att de egentligen inte menar vad de säger bara för att det låter bra. Det lyser ofta igenom. Men oftast tror jag inte att det är så. De har helt enkelt bara insett saker som jag menar är vettiga insikter och åsikter.

Ovilja att kolla mina prickar

Jag känner mig tjatig. I flera månader har jag försökt boka in en tid hos en hudspecialist för att kolla mina födelsemärken som aldrig någonsin har blivit undersökta av ett proffs. Har fått för mig att de kliar och för att stilla min oro, som poppar upp ibland, vill jag kolla mig. Men detta visade sig vara svårt.

Först ringde jag hudmottagningen på Karolinska men efter en lång stund i kö fick jag beskedet att jag måste ha en remiss. Inte särskilt oväntat men jag suckade ändå för min erfarenhet av husläkare är att de kan pyttelite om mycket. De avfärdar en med en axelryckning och ger tips om en huskur som man kunnat lista ut själv utan att betala 120 spänn. Även denna gång försökte en tystlåten kvinna på min vårdcentral göra det och jag fick propsa på att hon skulle skicka en remiss vidare. "Nej, de ser så snälla ut". Varför ska det behöva va så? Det är ju jag som väljer att betala. För några år sen sa tre olika husläkare att det inte var någon fara, månaderna gick och mina besvär accelererade, innan en specialist hittade felet.

Veckorna gick utan svar och tillslut ringde jag idag till hudspecialisten och kollade läget. Ingen tid var inbokad men lyckades få en tid om 2 månader.....Inte undra på att det visar sig att folk har långtgående sjukdomar när det är såhär svårt att få en kvarts undersökning.

Freivalds avgår

Laila Freivalds avgår! Inte särskilt oväntat. Nu tar Bosse Ringholm över rodret tills vidare men vem blir det sen om sossarna lyckas behålla makten? Ingen känns självklar och saknade efter Anna Lindh i politiken är stor.

Från presskonferensen, citat Laila Freivalds (hon avbryter Göran Persson):
"Ursäkta. Men i går kväll hade jag en presskonferens i Bryssel med anledning av valet Vitryssland och den oroande utvecklingen i Mellanöstern. Ingen journalist var intresserad av någon av sakfrågorna. Det var då jag insåg att det här är omöjligt."

Jasså, så det var journalisterna som ställde fel frågor som fick henne att kliva av posten.

Alma, en vecka gammal

En dryg vecka gammal är Linas och Luis fina dotter Alma. Jag och Anna-Maria var förbi idag och fick träffa henne för första gången. Så pytteliten å så vacker. Är glad att jag tog mig tid mellan intervjun på Folksam och grupparbete i skolan. Vi hade också praktikträff och fick träffa de som är ute på praktik den här terminen. Haffade de två som är på DN och hörde hur de trivdes. Den ena var jättenöjd, var på politikred och hade fått sommarjobb, men den andra verkade halvnöjd. Ja ja, ska söka dit i alla fall.

Obegripligt grymt

Hur kan människor, eller snarare män, vara så grymma? En kortare artikel och en notis i Dagens Nyheter idag får mig att må illa. Artikeln berättar om en 51-årig svensk man som fått 14 års fängelse för att ha våldtagit sin dotter hundratals gånger under 5 år. När övergeppen började var dottern bara 10 år och idag är hon 16. Två gånger blev hon gravid och det första födde hon som 13-åring! Ett barn som bortadopterades. Andra gången hon blev gravid med sin egen far gjorde hon abort. Hur kan detta ske? Märkte inga vuxna vad som hände? Hur kunde pappan få ha ensam vårdnad om flickan och hennes syster trots att han dömts för våldtäckt?
Förutom att pappan döms till ett ovanligt långt fängelsestraff får dottern 600 000 kr i skadestånd. En summa som aldrig kan lindra åren av övergrepp. Hur kommer det bortadopterade barnet att må när han/hon förstår att han/hon blivit till genom incest? Kanske får personen också fysiska skador.

Det som står i notisen är på samma låga nivå. En 25-årig förståndshandikappad kvinna hölls under ett dygn inlåst i en lägenhet i Akalla där hon våldtogs av flera gånger.

Makt. Det måste ju handla om det. Frustration och makt. Kalla hjärtan måste de ha också. Kanske har de själva, som små, utsatts för samma sak. Den onda spiralen fortsätter att snurra.

Kvalitetsfilm nonstop

Dagens Nyheter skriver idag att en ny filmkanal är på gång, "Nonstop filmfestival", som utlovar att visa kvalitetsfilm i det digitala marknätet. Det står att det ska bli en kanal för filmälskare med passion och de ska visa independentfilm utanför de stora Hollywoodbolagen. Låter intressant. Hoppas de vågar gräva riktigt djupt bara och även välja filmer utanför västvärlden.

Stimulerande dag

Idag känner jag verkligen att jag har valt rätt utbildning. Under förmiddagen var vi på studiebesök på TV4 och fick bland annat vara med på nyhetsredaktionens morgonmöte. Kul att se hur de utvärderade gårdagens sändningar och la ut dagens jobb. Oväntat uppsluppen stämning men kanske berodde det på att 13 pers stod och glodde på dem. Verkar riktigt stressigt att jobba som nyhetsreporter där det gäller att arbeta snabbt. Tror inte riktigt det är min grej. Vi frågade om ingångslönen och killen som visade oss runt gissade på 30 papp. Men han verkade inte ha så bra koll så troligen är det lägre än så.

Efter en promenad över Gärdet och en lunch i kafeterian blev det allvar i 3 timmar. Vi fick se Nahid Perssons dokumentärfilm Prostitution bakom slöjan innan hon, regissören, kom dit till en diskussion. JMK är verkligen bra på att ta dit intressanta personer. Jag hade redan sett filmen men blev nästan mer berörd denna gång. Nahid Persson åker tillbaka till sitt hemland Iran som hon flydde 17 år tidigare på grund av regimen. Hon var då politiskt aktiv och arbetade också som journalist. Två av hennes bröder, som också arbetade poltiskt, fängslades och den ena avrättades! Hur vågade hon återvända? En stor del av hennes familj bor fortfarande där och hon ville ta reda på hur situationen i landet är idag.

Filmen handlar om människors, särskilt kvinnors, situation i Iran idag. Om två unga mammor som prostituerar sig för att få ihop pengar till mat och boende. Vi får se hur de sitter på golvet och röker på medan deras små barn sitter bredvid.

Det var skönt att få samtala om filmen efteråt. Höra om hur det var för Nahid att ta sig fram som kvinna och filmare i Iran. Hon berättade att hon efter filmen hade tänkt: Aldrig mer! Men hon jämför det med att föda barn och att när smärtan har släppt så ångrar man sig och minns inte det jobbiga. 16 priser har hon fått världen över för sin film och förhoppningsvis väckt en viktig diskussion om situationen i Iran idag. Så imponerande med en person som vågar riskera så mycket för att visa för omvärlden hur det ser ut. Idag har hon förlorat kontakten med vissa i hennes familj för att de inte vågar hålla kontakten med henne. Med hennes pappa pratar hon i koder i telefon för att det finns risk att de är avlyssnade.

Ikväll ska jag toppa denna dag och träffa mina journalistvänner Anna och Cilla. Vi brukar alltid ha intressanta diskussioner om journalistik.

Fågelfokus

Klarblå himmel, gnistrande snö och glimmande vatten. Härligt att vara ute och göra reportage sådana här vinterdagar. Så vackra bilder.

Jag och mina klasskompisar Anna-Klara och Johanna promenerade till Strömmen vid Kungsträdsgården. Där står varje dag klockan tio en glad man som heter Olle och matar svanar, kanadagäss och andra vinterhungriga fåglar. I tio år har han stått där på uppdrag från Stockholms stad. Ingen har nog brytt sig så mycket om det tidigare men i år har media dykt upp och förbipasserande har massa frågor. Fågelinfluensan verkar beröra många. Olle sa att han inte var rädd men att han hade respekt och att de var mer försiktiga i kontakten med fåglarna.

Jag tänker knappt på det och enligt Länsveterinären, som vi också träffade idag innan hon skulle intervjuas i Radio Stockholm, finns det lite att oroa sig för. Kanske är det bara en mediagrej?

Grattis Lina och Luis

Fantastiskt! Igår födde min vän Lina, som jag känt sen hon var 7 år, en dotter. Äntligen blev hon och Luis föräldrar. GRATTIS! Somnade inte förrän fyra i natt för jag kände mig helt upprymd.

Skicka Carola till Aten!

Kvällens deltävling i Melodifestivalen var verkligen lättippad. Carola och Björn Kjellman knep finalplatserna. Carola är verkligen överlägsen som schlagerartist. Sjunger i en klass för sig och rör sig över scenen med en sån självklarhet. Herr Kjellman verkade mer nervös och kunde inte riktigt hålla tonen men låten var rätt skön, kommer säkert sjungas på "Allsången" i sommar, å så e han ju charmig.

Ett plus till Carola att hon inte valt den obligatoriska schlageruringningen som Lena Ph, Rednex-sångerskan och körtjejerna i Günter. Synd när allt fokus, främst i media, läggs på klyftor istället för musiken.
Coolt också att Carola tävlar igen och visar att hon håller måttet som 40-åring också. Jag minns mina Carola-perioder starkt. Först som sjuåring, då lyssnade jag på kassettbandet med "Främling" och "Mitt i ett äventyr", och sen 1991 blev jag förälskad i "Fångad av en stormvind".

Nu kan jag väl inte påstå att hon tillhör favoriterna men hon är bäst i sin genre. Känns som om finalen redan är avgjord trots att jag inte har hört och sett alla de andra artisterna. Skicka henne till Aten och vi har en god chans att ta hem hela rubbet.

Kyrka utan gud sökes

"Har du tänkt på att du alltid är del av något större? Alla människor, världen över, är del i Guds skapelse."

Så står det i Svenska Kyrkans broschyr, med titeln "Vi kommer att sakna dig", som jag fick idag tillsammans med en bekräftelse på att jag inte är medlem längre. Citatet ovan gör mig bara ännu mer övertygad om att jag fattat rätt beslut. Känns nästan bisarrt att jag har tillhört något som står för något som för mig är rena påhitt. Visst, jag kan inte veta säkert. Tomtar och änglar kan också finnas men det tror jag inte heller.

Min fd. församling, Oscars, skriver ett långt brev där de berättar om all fin verksamhet de har. Körerna, krisgrupper eller arbetet med hemlösa är jag såklart inte emot på något sätt utan det är guds finger med i allting.

Förutom att jag inte är troende känns det fel att stödja något där många unkna idéer och tankar fortfarande spirar. Visserligen bland en minioritet men deras åsikter ges för stort utrymme för att jag ska kunna bortse från det. Idag skriver Aftonbladet om ett gäng kändisar, bla Paolo Roberto, som skrivit på ett uppror mot homovigslar i kyrkan. Varför lägga energi på hur andra människor vill göra?! Bara att det finns de som vill skilja på kärlek och kärlek, med hänvisning till en bok, gör mig arg. Kvinnoprästmotståndarna är en annan sak som jag aldrig kommer att acceptera eller förstå. Tiden kan inte stå stilla enbart i kyrkan.

Kyrkan kommer nog inte sakna mig. Bara mina pengar.

Röstträning

Snart midnatt. Jonas lagar havregrynsgröt efter att ha varit på kortfilmsfestival på Filmhuset. Var tydligen bra. Själv har jag jobbat mellan fyra och elva efter skolan. Fågelinfluensan gav oss fullt upp eftersom Jordbruksverket är en av de kunder som vi bevakar i media. Lite seg i huvudet tillslut.

I skolan hade vi speakertextövning (nyhetsankare typ) med en riktigt proffsig och rolig röstcoach. Vi fick läsa texter å så lärde hon oss att betona rätt och använda magstödet. Svårt men kul övning. Hon fick mig faktiskt att sjunga lite för att få bättre flyt.

Har lite småångest för nästa reportage. Min grupp har lite problem att komma på nån bra grej. Vår lärare dissade våra idéer idag så vi måste spåna vidare imorgon. Allt jag kommer på e ju redan gjort.

Jakten på jämställdhet

Internationella kvinnodagen. Att det bara behöver finnas en dag för alla världens kvinnor visar att det finns en struktur och att ojämställdhet aldrig kan vara på individnivå. Hajar inte hur en massa högerfolk kan blunda för mönstret. Karin listar en massa mörk fakta som visar att det är långt kvar till en jämställd värld.

Även om vi svenskor har det bra mycket bättre än många andra kvinnor är det sjukt att det på så många håll står stilla, trots att vi är medvetna om problemen. Lönegapet försvinner inte, män dominerar chefsposterna och tjejer värderas i högre grad efter en snygg yta än sin kompetens. Det gör mig ledsen. Varför händer så lite? Visst, alla konservativa bromsklossar som till exempel vägrar inse att chefer inte bara rekryteras efter kompetens underlättar ju inte precis arbetet. Kanske går det inte att skynda på utvecklingen utan det tar tid att ändra människors attityder och bryta alla invanda mönster. Förhoppningsvis slipper mina barnbarnsbarn leva i ett samhälle där ens möjligheter ser olika ut om man är kille eller tjej.

Ikväll ska jag på Bang-fest på Street.

Radio JMK

Tips: Ratta in Radio JMK, frekvens 95,3 nu! Petter och Eva i min klass sänder från och med klockan 20.00. Rätt internt men kul också.

Resnerven rycker

Vill resa. Inte bara ifrån kylan, snön och mörkret utan för att se något annat. Få lite perspektiv på tillvaron, som det så fint heter. Är så lätt att bara gå på, planera, och inte fundera över om det egentligen är något annat jag skulle må bättre av.

Idag träffade jag min gamla barndomskompis Gro och fikade med henne och Anna-Maria på Blå Lotus på söder. Hon har precis kommit hem från 7 månader i Dakar, i Senegal. Det var tredje perioden som hon bodde där. Första gången var det dansen som förde henne dit. Nu är det kärleken. Hon har lärt sig att tala wolof och franska, fått en fin kontakt med hans familj och blev kallad Seinab, ett afrikanskt namn. Underbart att inte bara se landet med en turists ögon utan bli en del av befolkningen för en tid.

Gro och El Hadje tänker sig en framtid i Sverige. De är gifta men har fått kämpa för att inte deras kärlek ska misstros. Hon berättade om en jobbig intervju på svenska ambassaden i Dakar där hon blev tvungen att bevisa att de verkligen menar allvar med sin kärlek. Tänk om jag och Jonas också skulle behöva det? Behöva rabbla namn och ålder på hans släktingar, beskriva hur hans föräldrarhem ser ut och berätta om våra framtidsplaner. Precis som de fick göra.

Förfester regerar

Ikväll har jag varit på ännu en lyckad förfest. Musiken var precis min smak, kul folk och skön soffa i en schyst lägenhet. Skulle gärna stannat men de andra ville vidare och beställde taxi till Marie Laveau. Trots några övertalningsförsök valde jag att inte följa med. (Gick till ett sunkhak och Makedonkan med Jonas och några till) Är så trött på att bli besviken och tappa lusten när jag betalt inträdet, lämnat in kläderna och står under de blinkande ljusen. Ofta ångrar jag att jag inte nöjde mig med förfesten. Senast igår faktiskt. Gillar förfester bäst därför att man kan snacka, ofta sitta skönt och alla är som mest på G då.

Skridskodisco

Helg, ljuva helg. Inget plugg eller jobb utan jag ska bara slappa å ha kul. Börjar med lite vin ikväll med två av mina klasskompisar, Karin och Maria.

Men första veckan på tv-kursen har varit rätt lugn. Igår var jag i Globen på skridskodisco och gjorde reportage. Infinite Mass spelade skivor och en massa ungar dansade på isen, eller de flesta åkte mest som vanligt. Det var inget lätt jobb att fixa spännande intervjuer med barnen. Upprörda fritidsfröknar kom springande och bad oss att sluta filma "deras" ungar. De hade inte med sig listorna på vilka av dem som fått tillåtelse av sina föräldrar att bli filmade. Suck! Visst förstår jag att det skapats en sån här rädsla för vad media kan göra. Bilder kan spridas snabbt och hamna i fel sammanhang. Men det är lite trist att ungarna, som verkligen bad om att få va med, inte fick bli filmade till ett simpelt skolprojekt om skridskoåkning. Som tur var hittade vi andra barn som var där med sina föräldrar som ville ställa upp.

Fast svaren blev mest: "Vet inte" och "Kul" när vi ville få dem att beskriva med färgstarka adjektiv tjusningen med att åka grillor. De var mest intresserade av om det skulle sändas på TV. "Blir jag kändis nu?" Frågade en liten tjej hoppfullt.

Firar fem år

För fem år sen var jag pirrig. Pastan kokade, tomatsåsen puttrade och vinet låg på kylning. Familjen var i fjällen så jag och min date skulle få hela huset för oss själva. Efter middagen, som jag inte minns som stel, åkte vi till Mosebacke med några av mina kompisar. Där, på dansgolvet, kysstes vi för första gången. Eller jag kysste honom, fick jag höra efteråt.

Nu är vi sambos och har varit ett par i fem år. Häftigt att vi aldrig under åren tvekat på om det ska vara vi. Pusselbitar brukar vi kalla oss. Ikväll ska vi fira på Restaurangen. Blir nog en lite högre nivå än pastan i barndomsköket.

Härenstam försvann

Å var tog Magnus Härenstam vägen? Strökollade lite på TV igår och råkar slå på Jeopardy och hör då en helt annan stämma. Adam Alsings! När hände detta? Jag är inget speciellt stort fan av herr Härenstam utan är mest förundrad över att det inte varit något stohej över att han slutar efter 14 år. Kvällspressen brukar ju slå upp sånt stort med diverse snyfthistorier.

Eller så har jag kanske bara missat det?