Benke om Götgatsbacken

"Jag längtar tillbaka till när Götgatsbacken var bilgata".

När jag läste det på framsidan av dagens DN blev jag irriterad. Nu får Benke, krönikören, ge sig. Måste han alltid provocera tänkte jag.

Jag älskar gågator och tycker att det borde finnas fler i stan. Det är härligt att få lämna trottoaren och kunna gå i bredd med vännerna.

Men när jag läste krönikan i På Stan mjuknade jag. Han har rätt i mycket det han skriver om. Det är inte helt lätt att varken promenera eller cykla på Götgatsbacken men det gör mig samtidigt inte så mycket.

"Cyklisterna har blivit synliga. Väldigt synliga. Cyklisternas arrogans har blivit väldigt synlig. Deras UNDANFÖFFAAAN. Deras FÖRSTEN VINNER. Och fotgängare som ska ta skrämda sidosteg och känna sig lite fåniga och jagade och långsamma."

Jag kan också hålla med om att det blivit en konsumtionshets och något av en catwalk på gatan. Men så är det inte bara där utan i hela stan.

Bilden är lånad från ljuv.com.

Hängde inte med tiden

Missade extratimmen i morse. Glömde ställa om klockan trots att jag sett fram emot sovmorgon. Kvart i fem i morse upptäcker jag detta lilla missöde. Bland alla festprissar, som ranglar hem med fyllematen, lyfter jag på blicken och får se vad klockan på Slussens tunnelbanestation visar.

Det är tidigt att gå upp fem för att jobba. Fyra är förstås otroligt tidigt. När jag nu var på jobbet en hel timma innan passade jag på att inviga gymmet som jag ändå hade tänkt besöka efter arbetsdagen.

Något märkligt var det att kliva in där så tidigt och börja svettas. Kände mig lite som en inbrottstjuv och väntade mig att någon ilsken vakt skulle dyka upp.

Jeansjakt

Engagerade tre anställda på Stuk idag när jag skulle köpa jeans. Par efter par langade de in till mig i provhytten. "De här då? Är inte de bra?" Men jag kunde bara säga nej. Många av dem fick jag inte ens upp till midjan och de som jag lyckades knäppa gjorde ont.

Är verkligen en pina att prova jeans. Till slut köpte jag ett par för tusen kronor. Det blev de för att de satt ganska bra men kanske också för att göra butiksfolket nöjda.

Men det kändes inte rätt när jag lämnade butiken med brallorna. Jag gick in i butiken tvärs över gatan och provade vidare. Där hittade jag ett par jeans som både var snäll mot min kropp och min plånbok. Och var snygga.

Heja Hanna

Lyssnar på Hanna Fahl och Paulo Robertos feminismdiskussion i P3. Självsäkrare snubbe får man leta efter. Skönt med en programledare som kan möta med pondus.

Belöning

Trattkantarell-lunch, centralbadet och middag med ex-kollegor.

Bättre belöningar efter fyrtiotimmarsvecka på fyra dagar finns knappt.

Höstpärlor

Om och om igen snurrar Hello saferides nya skiva. Fick den igår av ex-kollegorna när jag firades av på Södra teatern. Hade redan (lagligt!) laddat ner den men ju mer skivan växer ju bättre känns det att ha den fysiskt också. Anna är en av de fina låtarna.

En annan artist som jag har höga förväntningar på är Anna Ternheim som släpper nytt 12 november.

Ikväll blir det förhoppningsvis gratisspelning med Lasse Lindh och Jonna Lee.

Förändringar

Vardagen vänder snabbt. Har inte bara bytt arbetsplats utan även dygnsrytm och transportmedel.

Borta är de sena nätterna och taxiresorna. Inget mer nervarvande i soffan vid två på natten till Studio Belinda i Tv8.

Nu ringer klockan vid 05 och jag hoppar upp på cykeln i mörkret en halvtimma senare.

Undra när jag kommer få ett 9-5 jobb och om det kommer vara lika underbart som jag föreställer mig.