Möten i Mon

Brorsan är hemma igen. Mötet med Nisse, farfars brorsa, och de andra släktingarna gick bra. "Roligt att träffa rötterna", som brorsan uttryckte det. Riktigt vad han gjorde där alla dagarna i Mon, byn i Gagnef, vet jag inte. Har förstått att de fikat väldigt mycket i alla fall.

Hoppas på att förstå mer vad han upplevde när jag får se fler bilder.

Modigt

Undrar om han är framme snart. Brorsan sitter just nu i en bil på väg upp till våra gamla släktingar i Gagnef i Dalarna. Med sig i bilen har han sin fina kamera. Han ska hälsa på farfars bröder, som han knappt träffat, i sina röda stugor och göra ett bildreportage.

Håller tummarna för att mötet går bra. Att söderkillen, med converse och stuprörsjeans, har något att prata om med de åldriga dalmasarna.

Äventyr i skogen

6 kilometer, det blir en lagom runda. Vi valde de vita färgmarkeringarna och började promenera in i skogen vid Hellasgården. Tre stadstjejer som snabbt tjusades av det vita snölandsskapet.

Kort efter att vi passerat min favoritsjö, där jag badar varje sommar, försvann de vita markeringarna. I stället var det bara gröna och blå kvar.

Vi funderade inte så mycket över det. Tillbaka till värmestugan kommer vi väl ändå. Kanske blir det några kilometer till....men sen så ska vi fika i stugan. Äta rågkusar med ägg och kaviar. Och framförallt dricka varm choklad.

Vi knatade alltså på. Efter 1,5 timma mötte vi ett tyskt par och passade på att fråga hur långt det var kvar till Hellasgården. På knagglig engelska berättade de att de inte alls kom därifrån utan från Solsidan i Saltsjöbaden......

Vi gick alltså åt helt fel håll och blev tvungna att vända. Vi som inte hade en aning om att det bara är en skog mellan Älta och Saltsjöbaden. När vi tillslut kom tillbaka upptäckte vi att fiket var stängt och det var bara att åka hem. Jag åkte till föräldrahemmet. Mös framför brasan, målade ägg och åt påskmiddag.

Getost och min gamla historiebok från gymnasiet fick jag med mig hem den här gången.

Konsten att betala av lånen

Jag klarade det inte i år heller. I dag fick jag en påminnelsefaktura med förseningsavgift om CSN-lånen. Precis som förra året. Jag som i januari gick igenom bunten med papper och förinställde när fakturorna skulle publiceras under året. Av någon anledning lyckades jag missa de två första inbetalningarna.

Tycker någon borde se över utformningen av de där fakturorna. Bara oskicket att lånen delats upp i två delar gör ju det hela snurrigt. Förra året lyckades jag först få förseningsavgift och sen betala in mer än vad jag behövde....eller så är det jag som borde gå en kurs.

Orättvist korta liv

Var en lugn jobbkväll igår. Tills två små barn blev knivmördade i Arboga. Ofattbart. 1 år och 3 år. Varför fick de inte leva längre än så?

Filter på väg

I morgon hoppas jag att första numret av Filter dimper ner i min brevlåda. Tidningen som alla medier skriver/snackar om just nu. När jag fick presentkortet i födelsedagspresent för en månad sedan hade jag inte hört talas om det nya magasinet. Jonas, som är en trogen Offsideläsare, hade sett en annons i sin favorittidning för den nya tidningen.

Tidningsgrundarna, med Göransson i spetsen, lovar längre reportage om berättelserna och intervjuer med och om människor som sätter färg på landet.

Skön röst

En ny radiofavorit är Adele med Chasing pavements.

Är ledig idag efter fyra tiotimmars-arbetsdagar. Känner mig alltid lite tom efteråt. Svårt att ta in att jag är ledig och inte behöver ha koll på nyheter eller jobbmejlen.

Tur att jag har en mammaledig kompis som gärna tar med mig ut på promenad.

Ala åt alla

Kollar på reprisen av SVT-dokumentären Klass 9A. (Klassen som fått landets bästa lärare för att höja prestationen och betygen)

En av eleverna, Ala, är så skön. Killen som vägrar att vara med på gymnastiken. Han skulle göra succé som komiker. Kan växla blixtsnabbt mellan skånska med brytning och "finskånska" och är bra på att härma olika vuxna i omgivningen.

Så nästa år tycker jag Ala borde va pausunderhållning på Melodifestivalen. Kommer bli minst lika poppis i Björn som hela folket verkar älska.

Vilken man

Att Charlie Chaplin var en fantastisk komiker och skådespelare har man väl alltid vetat. I filmen Moderna tider är han särskilt grym.

Men på Kulturhusets utställning, som pågår till 25 mars, blir det extra tydligt hur mycket bra han har gjort. Sällan man hör så mycket spontana skratt på en utställning.

Bra uppvärmning dessutom inför fest på jobbet. Inför minglet hade alla avslöjat en talang/galen grej för festkommittén. Jag körde på att jag har ett ovanligt bra namnminne. Ganska bra grej som fick alla att mingla bättre för att gissa vem som cyklar på enhjulning, har festat med Håkan Hellström eller tvättat sin katt.

Bras-middag

Hemmagjorda vietnamesiska vårrullar, paj, sallad och vin. Mysig familjemiddag framför brasan.

Vi tittade också på Tom Alandh-dokumentären Vi som överlevde Rågsved och vår middag kändes ännu mer idyllisk. Verkligen tragiskt med alla människor som knarkade ner sig och dog unga i söderförorten. Det värsta är väl att det pågår just nu också.