Mött mitt nya hem

Nu har jag äntligen varit i mitt nya hem och det hela känns lite mindre overkligt. Var lika fin som bilderna visade. Satte mig på golvet i vardagsrummet mot en vägg och tittade mig omkring och försökte föreställa mig våra möbler på olika platser. Har lust att köpa en massa nytt men det får nog bli efterhand. Nästa helg går flyttlasset!

Därför vann borgarna enligt Ohlsson

Vill bara tipsa om Bengt Ohlssons krönika i veckans På Stan. Den fick mig att piggna till på tåget imorse. Ibland får Benke till det. Den här gången skrev han om hur borgarna tog makten.

Alliansen, sa han. Det är så ni ska presentera er. Alliansen. Det är mäktigt. Det är beslutsamt. Det är armarna över varandras axlar. En för alla, alla för en. Leder tankarna till de allierade. Andra världskriget. Alliansen. Hamra in det. Tjata. Nöt in

Nu är det upp till Alliansen att bevisa att de kan motsvara folkets förväntingar som vid det här laget är riktigt höga.

Hoppande barn

Idag blev det inte särskilt mycket gjort. Ingen av de två uppdrag som jag fick på morgonmötet gick att genomföra så det blev mycket tid vid datorn. Åkte i alla fall iväg med taxi till en skola där de deltog i den stora hopprepsutmaningen som Svenska gymnastikförbundet arrangerar.

Mitt uppdrag var att ta en bild på de hoppade barnen och skriva en kort text. Det hela var helt galet. När jag hoppade ur taxin rusade barn fram från alla håll med hopprep i händerna och skrek: Fota mig! Fota mig!
Jag var inte alls förberedd på mottagandet och kände mig lite som en popstjärna omringad av galna fans och fick nästan panik när de drog i mig och skrek. Tillslut fick jag säga att jag inte plåtar dem som skriker. Fick i alla fall ett par bra bilder.

Tänk att det är så viktigt för så många att synas i media. Och så små barn. Som om det är ett bevis på att man är bra.

Vill packa, pula och planera

Ja! Vi är godkända av värden. På fredag får vi nycklarna till vår blivande lägenhet i Midsommarkransen. Känns underbart.

Vill vara ledig....packa, pula och planera. Istället känns det som om jag jobbar dygnet runt. Kom just hem från Uppsala där jag jobbat kväll som reporter och tidigare på dagen gjorde jag ett frilansjobb. Hann i alla fall med en lunch i solen på Stortorget i Gamla stan bland alla turister. Blev plåtad hur många gånger som helst.

Som kvällsreporter på Unt fick jag bevaka det stora kyrkomötet i universitetets aula där alla församlingar i landet deltar. Kände mig lite som en främmande fågel där bland alla kristna kyrkmänniskor och fick anstränga mig ordentlig för att hänga med i vad de snackade om. Har lite svårt att förstå hur religion kan ha en så stor betydelse för så många människor. För mig är gud som vilken sagogubbe som helst. Fast det är klart, jag är ju inte helt säker förstås.

Nu ska jag sova. Vågar inte ens räkna hur många timmar det är kvar tills jag måste åka tillbaka till Uppsala....

Sköna lördag

Sovmorgon med långfrukost (inte på tåget!) och DN.

Joggingtur i solen över Gärdet (sista gången?), med sköna Timo Räisinen i öron flög jag fram.

Fika hemma hos Fia, min gamla barndomskompis som snart ska få sitt första barn. Trots att vi sällan ses har vi alltid lika mycket att prata om som när vi var fjorton år och skrev långa brev till varandra.

Middag på Göteborg i fina Hammarby sjöstad med föräldrarna som firade 17-årig bröllopsdag. Sen bio och såg Farväl Falkenberg. Hade lite för höga förväntningar men den är sevärd. Vackert foto, annorlunda upplägg och bra amatörskådisar.

Avslutade kvällen med en liten barrunda i Gamla stan. På ett ställe spelades julmusik! Lite väl tidigt och det kändes särskilt fel när det är sommarvärme ute.

Första tjing!

Snabba puckar. De 29 som var före oss i bostadskön tackade visst nej! Så nu är vi helt plötsligt första spekulanter, som det så fint heter, och är väldigt nära att få lägenheten. Det gäller bara att hyresvärden godkänner oss. "Vår" lägenhet är den med balkongen längst ner.



Jag satt i bilen ute på den uppländska landsbygden, i en by där centerpartiet blev största parti, när jag lyssnade av min mobil och hörde att bostadsförmedlingen hade ringt. De hade inte fått tag i Jonas som var på möte. Två och en halv timma senare ville de ha ett svar innan nästa på listan skulle ringas. Nervös försökte jag få tag på Jonas och fasade för att han inte skulle gå att nå förrän det var försent. Som tur var slapp jag ta några beslut själv.

Så om en vecka och tre dagar kan vi troligtvis stiga in i vår nya lägenhet söder om stan. Det känns så rätt. Jag är född och uppvuxen i söderort, där bor min familj, och där känner jag mig hemma. Visst kommer jag att sakna Gärdet men däremot inte att ha sovrum, kök, vardagsrum och arbetsrum på samma yta.

Från Sri Lanka till äppelträd

Hur kan dagar gå så olika fort? Minns hur jag under mina somrar i Arla Foods växel satt och räknade timmarna. Det kändes som om klockan stod still. Nu går dagarna fort. Handlar väl om hur varierad dag man har och om hur mycket man kan styra över sin tid själv. På Arla hade jag noll inflytande över arbetet utan allt skedde efter samma mönster.

Idag har jag intervjuat en man på Röda Korset som ska åka till Sri Lanka och hjälpa barn som tvångsvärvas till militären, och försöka hindra att människor blir trakasserade av polis och militär. Gång på gång har fredsavtalen i landet brutits och konflikten mellan regeringen och Tamilska tigrarna bara fortsätter.

Vid lunchtid åkte jag och en fotograf och gjorde ett reportage från en kurs i fruktträdsbeskärning. Skönt att komma ut i solen en stund men fick anstränga mig för att hänga med när guiden snackade om hur man ska göra inför ett stort gäng entusiaster. Varierad dag minst sagt.

Flytta med tur

Två dagar som reporter och jag njuter. Hur bra det än är att kunna redigering så är det inte min grej. Det är inte därför som jag sökt mig till det här yrket. Idag har jag gjort ett reportage på en grundskola som hade hälsodag. Kul att komma ut och möta alla glada barn som bönade om att få bli intervjuade och all personal som var så tacksamma för att vi skulle skriva om dem. Efter lunch var det skrivttid, en utmaning för mig som är van att jobba med flera veckors deadline.

Med en enorm tur kan jag och Jonas flytta till en fin tvåa i Midsommarkransen om knappt knappt veckor. Jonas var på visning i morse och plåtade en massa för att jag inte kunde följa med. Kände direkt när jag såg bilderna att där vill jag bo. Mysigt område, med biografen Tellus runt knuten, och 18 kvadratmeter större lägenhet än den vi har idag. Å så har den balkong! Synd att 29 pers måste tacka nej först bara.

Respektera folkomröstningen i Stockholm

Nu får borgarna ge sig. Det blev ett tydligt ja i trängselskattfolkomröstningen i Stockholm och det måste respekteras. Bara för att de borgerliga kranskommunerna valde att göra egna folkomröstningar, där det blev nej, kan inte det ändra valresultatet. 12 kommuner har ju inte röstat i frågan och dessutom hade de borgerliga kommunerna inte samma formulering som i Stockholm. Man kan väl inte ändra premisserna i efterhand. Var säkert en massa människor i de borgerliga kommunerna som skulle ha röstat ja om de vetat att omröstningen hade en betydelse. Det är möjligt att kranskommunerna, även om de inte drabbas lika hårt av den dåliga luften som innerstansborna, borde ha varit med och röstat men då skulle det ha bestämts från början.

På jobbet bjöds det på tårta idag för att fira att det blev maktskifte i Uppsala (borgerligt förstås). Det är verkligen inne att vara höger just nu. Har blivit lika fel att säga att man är vänster som att man skulle lyssna på dansbandsmusik eller klä sig i paltor från Obs.

Såg i tidningen att i min valkrets, Oscars församling som tillhör Öfre Östermalm, röstade hela 60 procent på Moderaterna. Ett område där arbetslösheten är låg och där många har välbetalda jobb och där få drabbas av Alliansens sänkta bidrag. Klart som korvspad att de inte bryr sig om de arbetslösa får mindre pengar. Känner man ingen som måste vända på varenda krona tror man kanske att de flesta inte söker jobb utan trivs med att leva på staten. Jag tror den gruppen är liten.

Dax att Persson efterträds av en kvinna

Suck. Att Alliansen vann var väl inte direkt oväntat men såklart tråkigt. Är orolig för vad det kommer att innebära. Jämställdhetsfrågorna kommer hamna i skuggan. Klyftorna kommer att öka. De lär också privatisera hejvillt. Ett samhälle som jag inte vill leva i.

Bra att Göran Persson beslutat att avgå. Nu har vi ett gyllene tillfälle att få en kompetent kvinnlig partiledare som kan leda landets största parti och bli ny statsminister 2010!

Jag har röstat

Lättnad. Äntligen är det gjort och jag slipper vela fram och tillbaka. Tio minuter innan jag gick till vallokalen tvekade jag ännu mellan två partier. Mp eller Fi. Jag låg och hoppade i soffan framför reprisen av Kvarteret Skatan och skrek med jämna mellanrum: Hjälp....jag kan inte välja! Jag kommer bara ta något av dem i vallokalen.

Till slut sa Jonas: nä, du måste bestämma dig innan vi går hemifrån.
Han hade ju rätt så jag låste in mig på toa, tittade mig i spegeln och tog ett beslut. Vilken lättnad när jag väl hade bestämt mig. Det blev Mp i Riksdagsvalet och sen Fi i kommun och landsting. Yepp, jag tänker inte hymla med vad jag röstar på.

Hur jag tänkte? Ja, blev självklart påverkad av DN:s rubriker om att Alliansen leder säkert och vågade helt enkelt inte satsa på Fi i riksdagsvalet. Dessutom tycker jag att mp behövs i politiken (ligger farligt nära riksdagsspärren) och att Maria Wetterstrand är en riktig duktig politiker. Nu hoppas jag att Fi får många röster i Stockholm och att de får inflytande här.

Vilken pärs....men nu känns det faktiskt bra. Få se om det gör det ikväll också när valresultatet tickar fram.

Mästerfotografen Paul Hansen

Har varit några timmar med mamma på stan idag. Promenerat på söder, fikat och varit på fotoutställningar. (Igen!) Finaste bilderna fanns på Galleri Kontrast på Hornsgatan. Utställningen heter Människa människa och bilderna är tagna av DN-medarbetaren Paul Hansen. Fantastiska bilder om människors liv, från kriget i Irak till Upplands-Väsby. Jag vågar inte knycka några bilder och lägga ut här men det finns ett bildspel på DN:s hemsida.

S, mp eller fi?

Helgen har börjat för mig. Jätteskönt. Gårkvällen var tuff precis som årets val är. När helgen slutar måste jag ha bestämt mig för vilket parti som ska få min röst. Har ännu inte lyckats välja! Lyssnar jag på DN, som jag läst i hela mitt liv, borde jag absolut rösta på Alliansen, men det går emot hela min ideologi. Vill jag inte ha maktskifte borde jag rösta på sossarna, vars ideologi jag stödjer, men tycker som många andra att partiet känns trött och att det behövs någon slags förändring.

Funderar på miljöpartiet som behövs i politiken men de bryr sig inte tillräckligt om de feministiska frågorna. Vill jag att de frågorna ska ta större plats i politiken vore ju en röst på Fi det bästa. Ett parti som saknar en politik för många områden men som skulle behövas i politiken. Bara det att vi aldrig har haft en kvinnlig statsminister är helt absurt. Det är inte demokratiskt. Men en röst på Fi känns också som en röst på Alliansen. Hjälp....

Kristina Hultman är med i Fi och det känns som om hon talar direkt till mig på sin blogg.

OK. Man kan taktikrösta rött förstås (för att slippa Alliansen) och få Göran Persson & Co fyra år till. Det blir säkert lite grön folkhemsfernissa, och så blir det några miljoner utpytsade här och där från vänsterpartiet. Titt som tätt plockas en och annan blatte- och hbt-politiker fram som alibi och maskot också, för att dölja hur makten egentligen fördelar sig. Men i övrigt blir det samma gamla gubbar i toppen, som vi sett de senaste fyra åren. Samma gamla gäspning inför alla de frågor som feminister tycker är viktiga.
När man röstar sänder man dessutom en signal. Och med en röd röst sänder man signalen till makthavarna att ”ni duger”, ”vi är nöjda”, ”kör på fyra år till”. Det är så en socialdemokratisk valseger kommer att tolkas. Eller så röstar man på ett alliansparti – men då är man ju förmodligen inte feminist över huvudtaget. Då ger man OK till att låta en stor tung stövel trampa ner över ens huvud. Då blir polskorna som redan städar svart, ännu lite billigare. Då blir dagis en marknads-option. Då tänker man förmodligen inte på feminism över huvudtaget. Eller så låter man den stå tillbaka för den käcka lagandan i Mauds tunna – så att Göran Hägglund ska kunna få fortsätta att diskriminera homos utan att någon blir sur.

Hur tänker andra feminister med hjärtat till vänster?

Nyhetsvärderingsmakt

Makt. Igår och idag redigerar jag utrikessidorna. Det innebär att sålla bland mängder av TT-meddelande då tidningen inte har någon egen utrikesbevakning. Det var inte lätt att värdera vad som skulle få komma med på de två futtiga sidorna. Känns inte helt bra att vara den som väljer vad människor ska få veta men fick i alla fall stöd av arbetskamraterna. De två större artiklarna blev till slut att Spanien skickar tillbaka över 1000 afrikanska flyktingar och att tusentals människor dör i knarkkrig i Mexico. Två nyheter av stor dignitet men det fanns ju massa annat som borde fått lika stort utrymme. Hur jag än väljer så måste jag ju välja bort så det är väl bara att lägga ner tanken att ge en bra bild av verkligheten.

Marit Bergmans nya skiva

Jag vill tipsa om Marit Bergmans nya skiva I think it`s a rainbow. Den är lugnare än den tidigare, eller inte lika euforisk som alla recensenter skrivit, men jättebra.

Vissa artister gör mig så glad. Marit Bergman är en, Laleh en annan. Det märks att de älskar det de gör och båda har en egen stil och visar att man inte behöver åma sig i miniklänningar för att sälja skivor.

I lördags såg jag Marit uppträda i Kungsan på SR-festivalen och hon var lysande. Trots att jag frös som bara den och hoppade upp och ner ville jag inte gå därifrån.

SMS-hyfs

Jag är trött på att bli ignorerad när jag skickar sms. Tre gånger de senaste dagarna har jag skrivit sms till personer i min närhet som jag inte träffat på ett tag men inte fått några svar. Det har inte varit sms som man inte kan svara på (typ, här sitter jag och njuter i solen i kungsan) utan jag har frågat saker. Nu när jag jobbar kvällar har jag svårt att ringa när alla andra är lediga.

När jag inte får svar på ett dygn tror jag att jag har fel nummer därför att jag själv, mer än i vissa undantagsfall, väljer att inte svara. Men de tre jag sms:ade hade alla fått meddelandet, visade det sig vid närmare efterforskningar, och hade tydligen för mycket att göra. Visst, ibland kan man ha tokmycket att göra och glömma att svara men jag tror att det mer handlar om en slapphet. Eller möjligen snålhet. Folk som medvetet bojkottar sms borde stänga av den funktionen. Fram för bättre mobilhyfs!

Feministiskt initiativs förslag för jämställda löner

En av de viktigaste valfrågorna för mig är att kvinnor och män får jämställda löner. En fråga som de etablerade partierna inte prioriterar alls och verkar hoppas på att det ska lösas av sig självt. För att ta reda på mer om Feministiskt initiativs politik gick jag in på deras hemsida, eftersom de inte hörs i media, och hittade ett nytt förslag som låter intressant.

Feministiskt initiativ föreslår att en jämställdhetsfond inrättas för att finansiera höjda kvinnolöner. Alla arbetsgivare ska betala en höjd arbetsgivaravgift på en halv procent till fonden, och staten ska skjuta till lika mycket. Pengarna, totalt 10 miljarder kronor, ska sedan användas till att betala ut jämställdhetsbidrag till arbetsgivare som höjer kvinnors löner.

Skönt med ett parti som vill göra något konkret för att skynda på utvecklingen. Kanske kommer inte förslaget att fungera perfekt i praktiken men det borde absolut föras fram i debatten.

Konstturné

Idag har jag och Jonas varit på konstturné. Tre mål hade vi och det var ett bra sätt för att få med honom på promenad. Själv kan jag gå hur mycket som helst när solen skiner. Vi började med Ernst Billgrens konstutställning på galleri Lars Bohman. Tyvärr var det inte alls min stil. En massa djur som var klädda i 1700-tals kläder. Alla tavlorna var på samma tema. Tråkig konst enligt mig.



Mycket konst har jag svårt att ta till mig och gillar bättre fotoutställningar. Det är lite som med teater och film. Gillar mycket mer att se på film än teater även om jag har sett bra föreställningar också. Realism. Det är min melodi det.

Efter Billgrens tavlor gick vi till Kulturhuset och såg fotoutställning War War War av Martin Von Krogh. Bilderna är från kriget i Mellanöstern där Martin bodde under sommaren för att rapportera åt Aftonbladet. Väldigt fina men hemska bilder som berör. Utställningen håller bara på till 24 september men alla som kan bör kolla in detta.

Den tredje utställningen vi såg var Jens Assurs fotoprojekt This is my time, this is my life på Moderna museet. Han har plåtat en massa unga stockholmare som han menar har mer gemensamt med andra unga människor i Tokyo och New York än med äldre generationer i Stockholm. Bilderna var tagna med polaridkamera och var väldigt små. Synd, tror bilderna hade blivit mycket bättre i stort format.

Helges hemsida

På jobbet blir det rätt mycket Knutbyprat eftersom det ligger nära Uppsala och en av fotograferna bor där. Någon nämnde att Helge Fossmo har en hemsida som han uppdaterar kontinuerligt från Kumla via en webmaster. Kollade in den och där kan man ställa frågor till honom "utan filter" (alltså media) som han uttryckte det. Och svenska folket har verkligen mycket frågor till honom. Hade han någonsin känslor för Alexandra? Kan man vara homo i församlingen?
Knutby-såpan snurrar vidare. Varv efter varv. Skulle inte förvåna mig om TV3 eller Kanal 5 börjar sända en dokusåpa från Kumla. Då kan de ju följa både Lasermannen och herr Fossmo.

Seg

Just nu grillas Fredrik Reinfeldt hos Annika Lantz i P3. Det är synd att inte fler lyssnar på programmet och att det inte får lika stor genomslagskraft i medierna som SVT:s partiledarutfrågningar. Hon vänder och vrider på allt och frågar de enkla frågorna som sällan ställs. Alla som har missat att lyssna och som vill veta till exempel varför Reinfeldt inte vill kalla sig feminist kan klicka här.

Orkar inte åka till Uppsala idag. Skulle vilja ligga i soffan hela eftermiddagen och kvällen. Kolla på tv och se partiledarduellen mellan Reinfeldt och Persson. Inte åka tåg, promenera genom industriområdet och vara alert på jobbet. Blir så trött av att vara ny och frågande. Hur gör jag här? Var ska den linjen ligga? Pillgöra är vad det är. Kul när det funkar men också väldigt tröttande.

Tyst om EU och utrikespolitiken

Lyssnade på Ring P1 nyss, som jag gör varje morgon när jag vaknar, och då var det en man som undrade varför inget parti pratar om EU. Och det är verkligen sant. Det är helt tyst. Det enda man snackar om är skolan, hårdare tag, och arbetslösheten. EU och utrikespolitik verkar inget parti "gå till val med". Konstigt hur man bara kan strunta i så stora frågor. Vänsterblockets utrikespolitik känner vi ju till men vad vill borgarna? Håller de tyst om det därför att de vet att många väljare inte skulle rösta på dem då? Eller kanske är de fyra allianspartierna oense? Märkligt att inga ledarskribenter, läser i och för sig bara DN:s ledarsida, tar upp detta.

Knappt två veckor kvar till valdagen och fokus är på ungliberalernas dataintrång. Vill ha mer sakpolitik!

Skatan är tillbaka!

Äntligen är Kvarteret Skatan tillbaka i SVT. Den enda komediserie som jag gillar! Älskar de absurda karaktärerna. Allt är kanske inte superkul, som när Rachel Molins karaktär dejtar en kille i nian, men det mesta får mig att le eller skratta högt.













En riktigt bra helg har jag haft. Firade 5,5 år tillsammans med J i fredags genom att se två kortfilmer på Zita Av Stefan Jarl (han var där!), middag på ryska KGB och sen avslutade vi kvällen med Susanne Biers nya film Efter bröllopet. Den var bra. Rolf Lassgård, som har en av huvudrollerna, imponerade särskilt.

Igår fikade jag på queerfeministiska cafét Copacabana vid Hornstull (som har godaste mackorna) med Maria och på kvällen blev det middag och häng med barndomsvännerna. Ikväll blir det middag hos familjen och bildvisning. Hoppas få se lite nytt av brorsan som börjat fotoskola.

Fossmo satte fart på jobbet

Bra att Sveriges kändaste pingstpastor Helge Fossmo tar sig i kragen och erkänner. Soppan Knutby bör få ett sanningsenligt slut. Man undrar ju vilka fler som är inblandade i dramat. Förutom att det är bra om sanningen kommer fram var det kul när det blev lite fart på kvällsredaktionen igår kväll. Oftast är det rätt lugnt och jag märker inte direkt av någon nyhetshets men igår blev det fart på nyhetschefen och polisreportern fick kontakta polis och Knutbyfolk. En redigeringskollega fick snabbt stuva om på sin sida för att få plats med nyheten.

Hade inte Helge valt att erkänna just igår lyckades jag rätt bra själv med att skapa lite dramatik. Min dator hängde sig när jag nästan hade redigerat klart en sida. Hade bara rubriken kvar. Fick order om att starta om datorn och sen öppnade jag mappen där min sida fanns. Det skulle jag inte ha gjort. Allt var borta och sidan var lika tom som den var 2-3 timmar tidigare. De hade visst glömt att berätta för mig att man aboslut inte fick göra så....ja ja, det var bara att börja om, en timma innan hemgång. En rätt bra övning i alla fall.