Lantz släpper inte en fråga

Lyssnar på Lantz i P3 idag igen. Idag är det Maud Olofsson som intervjuas och Annika Lantz går verkligen hårt fram. Vilken skjutjärnsjournalist. Hon släpper inte ett svar utan ifrågasätter allt. Maud klarar sig rätt bra faktiskt och har svar på det mesta. Frågan om monarkins existens var väl den enda som hon inte kunde ge ett bra svar på. Hon sa att det finns andra frågor som är viktiga och ville snabbt byta ämne till jobben.

Nu har jag redigerat några dagar och blir bättre och bättre. Är en skön känsla att komma på en bra rubrik som perfekt passar in. Det är inte lätt och det tar på krafterna att vara nybörjare. Blir trött på att hela tiden ställa frågor till mina erfarna kollegor. Många av dem har jobbat på Unt i 15-20 år. Klart att de kan sitt jobb. Idag är sista arbetsdagen för veckan och det ska bli skönt att vara ledig imorgon. Eller ledig och ledig, jag får tid att skriva på artikeln som gnagt i mitt samvete hela veckan.

Ohly i Lantz

Mjukstart. Första kvällen på redigeringen blev lugn och jag gjorde ingen riktig sida. Kändes bra för mina kunskaper i quark xpress var rätt ringrostiga. Känns kul att lära mig det ordenligt av riktiga proffs. Få se hur det blir ikväll. Kanske hamnar det jag gjort i tryck.

Lyssnade på Lantz i P3 när jag var ute och sprang nyss. Vänsterledaren Lars Ohly var gäst och det var riktigt kul att lyssna på honom. Hajar inte varför han hamnar sist i alla förtroendemätningar. Han sa många bra saker och verkade bra mycket insiktsfullare än många av konkurrenterarna. Bland annat vad gäller jämställdhetsfrågorna. Dessutom känns han så vanlig och det är lätt att ta till sig det han säger. Inte så mästrande som Persson, Leijonborg och Olofsson.

Alliansen överröstar vänstern

Om exakt tre veckor är det val. En rätt kort tid att bestämma sig. Jag är en av de där osäkra väljarna som partierna ännu kan slåss om. Folkomröstningen om trängselskatten är mycket lättare att ta ställning till. För mig blir det ett ja. Jag tycker att det är ett bra system för att hålla nere bilismen i innerstaden. Visst kan det slå hårt mot vissa, som verkligen MÅSTE åka bil, men majoriteten tror jag faktiskt är lite lata och behöver ändra sina vanor.

Jag tycker att det är mest Alliansen som hörs och syns i årets valrörelse. De är ju överallt och skriker ut sina budskap. Vad vänstern vill är inte lika klart. Trots det kan inte högern få min röst. Deras jämställdhetspolitik är så gott som obefintlig och jag tror inte på deras samhälle som bara handlar om mer frihet till individen. Nej, staten vet inte alltid bättre än mig eller dig om våra liv, men om man upplever att det finns samhällsproblem (som att männen inte tar lika stort ansvar för hem och barn) och som man vill förändra tror jag inte på att staten kan rulla tummarna. Tyvärr behövs det påtryckningar uppifrån för att mönster ska brytas.

Firade fyra flickor

Seg. Dagen efter en kräftskiva borde man varken ha tvättid eller ha jobb vid datorn att göra. Solen skiner och jag längtar ut. Vi hade ingen frukost idag, eller jo havregryn till gröt men inget bröd, så jag ställde mig och bakade scones. Rätt imponerad av min ork men ibland är mitt matsug starkare än min trötthet. Gott med apelsinmarmelad, ost och te.

Igår firade jag fyra tjejer som fyllde år. Malou, Saga, Lisa och Sophia. De två första är tvillingar, brorsbarn till min äldsta vän Anna-Maria, och fyllde 1 år igår. Anna-Maria och hennes föräldrar, tvillingarnas farmor och farfar, hade skrivit en fin sång till födelsedagsbarnen. Vet inte hur mycket de förstod av texten men de tittade i alla fall upp från alla leksaker och stirrade på sångarna.

Lisa och Sophia fyllde båda 25 i sommar och hade fixat en imponerande kräftskiva på Lisas landställe ute på Ingarö, i skärgården. Allt var perfekt. Strålande sol, havsutsikt, partytält, pajer, massa kräftor, sånghäfte och dj:s. Vi var 50 pers med egendesignade kräfthattar, vissa ambitiösare än andra. Det enda som saknades var en tunnelbana hem. Helst röd linje. Det blev en taxi för 900 spänn istället. Tur att vi var 7 pers.

Kräftpyssel

Tid. Svårt att prioritera min tid. Den här förmiddagen har jag ritat en kräfta på ett rött papper till min kräfthatt. Ska på kräftskiva imorgon i skärgården och har fått i uppdrag att designa min egen kräfthatt. Var lite pyssligt att rita kräftan, och borde göra fler, men har ändå gjort det enkelt för mig och har en köpt hatt som bas. Måste iväg om tjugo minuter och göra ett till frilansjobb. Egentligen har jag inte tid men jag vågar inte missa några chanser. Allt jag gör känns avgörande på något sätt. Måste visa att jag finns. Att jag är på hugget. Läste att Torbjörn Larsson vill anställa nya på DN. Tror faktiskt att det är mig han behöver.

Dagen försvann

Var tog dagen vägen? Jag skulle ju springa, skriva mycket på artikeln till facktidningen och vila med min bok. Nu måste jag ju rusa och åka tillbaka till Uppsala.

Kvällen på korrekturet gick bra igår. Jobbade tillsammans med en duktig medelålders man som var riktigt vass på språket. Ikväll ska jag visst jobba med en kvinna.

Hade sällskap hem på tåget med en trevlig tjej som också pluggat på JMK och som har ett vik på tidningen nu. Skönt att prata med någon som är ganska grön i branschen men som ändå har mer erfarenhet än jag. De dumma frågorna kändes inte så dumma.

Innan jobbet igår hann jag med en lunch med Lina, lilla Alma som nu är 5,5 mån, Gro och Karin. Mysigt och kul att fler än jag kan träffas kl tolv en tisdag. På fredag åker Karin till Paris för att praktisera på Google. Så himla coolt och spännande.

Utmaning

Första dagen på praktiken är avklarad. Verkar vara en väldigt bra praktikplats och en skön stämning på redaktionen. Alla var trevliga och välkomnande och det märks att jag inte är den första praktikanten. Gjorde inget avancerat igår utan var på några möten, kul att höra hur de nyhetsvärderar, och fick en massa information. Idag börjar jag halv fem och ska jobba med korrekturet. Känns som om jag kommer att lära mig massor den här terminen. Nu känns det rätt svårt. Ska lilla jag redigera så där proffsigt? Ska lilla jag hitta nyheter som sedan kanske hörs i Ekot eller på Rapport? Utmaning är bara förnamnet.

Anrell om damfotbollen

Att damfotbollen har betydligt mindre publik än herrfotbollen vet ju alla. Nu har Aftonbladets ständige tyckare Lasse Anrell fått en lysande idé på hur publiken ska lockas dit. Damfotbollen ska göras kvinnligare. Så smart han är. Och vad menar han då med det? Jo, bland annat ska spelarna ha kjol på sig, som tennistjejerna, och inte manliga short.

"Våga vara kvinnliga, tjejer. Vilken härlig paroll. Särskilt lämplig är den ju nu när damfotbollsspelarna
blivit så himla olebbiga och snygga. Annat var det ju förr när alla var flator och helst gick omkring i flanellskjortor och för stora shorts. Nu är det andra tider - dags därför för andra seder. Med spelare som Moström, Marklund, Ekblom och allt vad de makalöst heteronormativa brudarna heter så finns det all anledning att pigga upp dem själva och publiken med att de inte ska se ut som terränglöpare. Gör målen lite trevligare.
Sätt på lite girlanger, rosetter och annat fint där det passar. Våga göra sporten kvinnlig, tjejer. Vilken härlig paroll. Kanske borde man steget fullt ut och måla målen rosa. O, vad trevligt."

Menar han verkligen allvar? Tyvärr gör han nog det även om han kanske överdriver lite. Tjejer ska vara något att se på och det är inte vad de gör som ska vara lockande.

Första kräftskivan

I fredags hade min familj kräftskiva på altanen i Enskede. Mamma hade köpt så mycket kräftor, en hink svenska, att det för första gången blev över. Var väldigt gott och mysigt att sitta där i den varma kvällen med tänd ljuslykta. Var lite tråkigt att jag blev tvungen att smita innan efterrätten.

Mina gulliga klasskompisar väntade på stan. Kul att träffas efter sommaren. Imorgon ska vi allihop kastas ut på våra redaktioner. De som är på SVT eller SR ska på gemensamma utbildningar första veckan. Men jag får ingen sällskap inte.
Lite pirrigt är det. Borde kolla upp vad jag ska ha på mig imorgon. Bra intryck vill man ju alltid göra.

Snart 10-åriga Albin, min brors tjejs son.

Läslust

Jag har sett betydligt mindre film i sommar än under året och längtar lite till de mörka höstkvällarna. Istället för film har jag läst mycket mer än annars. Fem böcker blev det under min drygt två veckors långa semester i Italien. Det är mer än jag läst på ett år. Bättre avkoppling än att ligga på stranden med en bra bok finns nog inte. Alla 5 kan jag rekommendera. Nu läser jag Tusen små bitar av James Frey som också verkar lovande.

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist: innan jag började med denna var jag rätt skeptisk. En skräckroman i förortsmiljö med vampyrer. Alla som känner mig vet att jag gillar realism och undviker fantasy och sånt. Men den var bra. Karaktärerna var intressanta och historien spännande. Gillade att den utspelades i stockholms förorter men att den var annorlunda. Kanske kan jag tycka att slutet blev lite för mycket.

Sträckläste den i alla fall och är imponerad av författarens fantasi och förmåga att berätta om vampyrer på ett trovärdigt sätt.



Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg: En klassiker som jag någonstans läste att en rad kulturmänniskor menade var nummer ett historiskt. Ofta kan jag tycka att gamla klassiker, den här är från 1912, är tunga och svåra att relatera till men den här var lättläst och underhållande.

Handlar om förhållandet mellan unge Arvid och unga Lydia. Extra kul att Arvid jobbade på en tidning och en del av handlingen utspelades på redaktionen. Fnissade lite åt språket ibland också. Vi gingo stod det lite överallt.




Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist: Även denna bok gillade jag av skräckromanförfattaren men den var inte lika bra som den första. Den här är ännu mer skruvad och handlar om att de döda i Stockholm plötsligt vaknar och börjar lämna bårhusen.

Intressant tema. Alla, som har förlorat en närstående, har väl någon gång önskat att personen ska vakna upp igen. Men då vill man ju att de ska va som vanligt. Tycker även att denna, precis som Låt den rätte komma in, spårar ur lite på slutet.



Klockan 10.31 på morgon i Khao Lak av Pigge Werkelin och Lena Katarina Swanberg: Journalisten Swanberg har tillsammans med Pigge skrivit boken om hur har förlorade hela sin familj i Tsunamin. Det är svårt att inte beröras av den här boken. Pigge berättar verkligen rakt från hjärtat med kärlek till sin döda fru och två små pojkar. Satt och läste denna på Napolis tågstation när tårarna började rulla. Men boken är inte bara tragisk utan handlar också om det som ändå är roligt i livet.
Är man inte bra på att uppskatta livet blir man bättre när man läst den här.

Fans av Fredrik Strage: Den här boken har ju hyllats av alla så mina förväntningar var höga när jag började läsa. Strage har träffat en mängder, mer eller mindre galna, fans. Holländaren som lyckas bli tillsammans med Agneta Fältskog, den unga tjejen som åker till Michael Jacksons rättegång och tonårstjejer som plingar på hemma hos Darin därför att de kan hans portkod. Visst var mycket underhållande, särskilt kapitlet om tjejgänget Hamstergirls som dyrkar Westlife, men vissa delar var också lite sega. Gillade mest de avsnitt om artister som jag har koll på.

Kul också med extramaterialet i slutet med fanbrev och annat personligt.

Mitt nya pendlarliv

Har fått mitt schema för praktiken på Unt och ska jobba kväll med redigering hela första månaden. Ska bli kul men lär inte bli lätt att hålla ett socialt liv. Är i alla fall ledig på fredagar. Fick lite smått panik nyss när jag upptäckte att sista tåget hem från Uppsala går 23.10 och sista bussen redan 22.30. Jag trodde att det gick en buss vid tolv men det var visst bara på helger. Konstigt när så många pendlar mellan de städerna, kan väl inte bara vara inom media man har kvällsarbete.

När jag insåg att jag inte skulle komma hem började kolla upp lite alternativ. Taxi skulle kosta runt 800 (!) och vandrarhem 350 kr. Inga summor som passar min tunna plånbok. Ingen av mina närmare vänner bor kvar i Uppsala så jag känner inte att jag kan slagga hos någon under en hel månad.

Ringde därför min handlare på tidningen om råd. Måste ju va fler än jag som pendlar. Hon skrattade lite och sa att "nej, det där får du inte ligga sömnlös för. Vi brukar göra så att pendlarna ändå får ta det sista tåget". Det betyder att jag kommer att jobba en timma mindre. Tidningen skulle visst också betala taxin till tåget. Skönt att höra att jag slipper hitta nåt dyrt boende i stan.

Snabbvisit i Sundsvall

Idag har jag gjort mitt livs första jobbresa med flyg. Åtta i morse tog jag flyget, tillsammans med ett gäng slipsnissar och någon kostymkvinna, till Sundsvall. Åkte direkt till Skandia där jag träffade en trevlig försäkringsrådgivare som berättade om sitt jobb. Först var det lite stelt och trögt men sen verkade han bli mer bekväm och babblade på rätt bra. Ibland fick jag hejda honom för att jag inte hajade ett jota. Pensioner och försäkringar är inte direkt mitt område. När vi pratat i ungefär två timmar och jag var helt slut i handen var det dax att träffa nästa intervjuperson.

Över en lunch på Åhléns träffade jag en pratglad kille som var oerhört engagerad i fackligt arbete. Han jobbar på försäkringsbolaget IF med fackliga frågor och försöker särskilt värva unga medlemmar. Alltid kul att möta personer som verkligen brinner för något. ´

Vid fyra flög jag hem igen och var rätt trött i huvudet när jag kom hem. Funderade på att lägga mig i soffan men bestämde mig ändå för att snöra på mig joggingskorna. Det var ett bra val för det var perfekt väder att springa i. Och så gick det faktiskt bra trots att jag inte tränat på länge. Promenaderna i Rom måste ha haft nån effekt.

Ny mobil

Jag finns igen. Eller jag menar att jag kan bli nådd igen och det känns bra. Har köpt en ny mobil och den är laddad och klar. Långsamt börjar telefonboken fyllas på nytt. Märkligt va få nummer jag kan utantill så det är tur att jag kan samla in många från andra. Vissa blir svårare att få tag i. De får kontakta mig för jag har samma nummer.

Det blidde en Sony Ericsson Z530i. Lite lik min förra. Gillar inte att köpa tekniska prylar. Finns så mycket alternativ och valmöjligheter. Det var en ung tjej som var säljare och försökte få mig att köpa det ena och det andra. Var nära på att jag tecknade en försäkring som skulle kosta mig 1000 spänn om året men tvekade och fick Jonas stöd till att strunta i det.

Tjatade mig på flyget

Semestern är slut och jag är hemma igen. Eller egentligen har jag semester veckan ut, praktiken på Upsala Nya Tidning börjar inte förrän på måndag men det känns lite så ändå. Ska göra ett frilansjobb och flyga till Sundsvall på torsdag och håller på att kolla upp biljetter å sånt. Kul att få åka iväg och göra jobb men jag känner mig lite för semesterseg. Först och främst måste jag fixa en ny mobil. Kan ju inte sticka iväg på jobb utan telefon och även vardagen är svår utan mobil. På semestern var det lätt. Vi använde Jonas mobil bara som klocka.

Vår resa har varit riktigt bra. Lugn och skön, förutom resorna. På hemvägen idag var jag påväg att inte få åka med planet hem. "Questa é non una carta d´identità!" (Det här är inte en legitimation) skrek mannen i incheckningsdisken och pekade på mitt körkort. Joooo, hävdade vi gång på gång. Vi berättade att i Sverige funkar körkort som legitimation. Mannen fortsatte att skaka på huvudet men sa att han ändå skulle låta mig åka med men att det egentligen inte var rätt. Puh....inte mitt fel heller att hans landsmän knyckt mitt pass.

Har mött flera italienare som var som mannen i incheckningen. Alltid upprörda och vilt gestikulerande. Varför kan de inte bara fråga lugnt: "Jaha, så ni säger att det här är ett ID? Om ni väntar en stund ska jag ringa ett samtal och kontrollera saken...."
Mmmm....jag gillar den svenska stelheten. Ha ha.

Om vi på dagarna på Amalfikusten mest solade, badade och åt gott så gick vi mest i Rom. Inte en enda gång åkte vi kommunalt och mina fötter var helt förstörda om kvällarna. Tycker det är bästa sättet att se en stad och så slipper man ju trängas med alla andra turister. Vi bara kryssade mellan alla sevärdheter, parker och affärer. Många glassar, av världsklass, kunde vi också käka när vi rörde oss så mycket.

Capri

Nu ar vi i Sorrento som ar betydligt storre an lilla Atrani. Massa affarer och restauranger och tusentals turister. Inte lika mysigt men kul med lite mer fart. Vi har lyckats fa det anda rummet pa hostelet som har luftkonditionering och sa har vi balkong! Men de ar fracka nog att ta 30 spann om man vill anvanda det lilla koket. Inte klokt. Det stod inte pa hemsidan. Sa vi kakar ute hela tiden. Later kanske skont men vi langtar faktiskt efter att laga mat nu. Kanske beror pa att vi inte kan bestalla det godaste, eller ga till de finaste restarangerna, och da kan det bli lite enahanda. Men den italienska gassen bracker forstas allt!

Idag har vi varit pa Capri dit alla borde aka till. Vackrare plats finns nog inte. Vi var dar for fyra ar sen men det kandes inte. Det enda minuset med att vara dar ar hjorderna av turister men man far val acceptera att man inte ar de enda som gillar on. Nu ar klockan over halv tio och vi har annu inte atit middag. Nar vi kom hem fran Capri kollade vi pa Friidrotts-Vm pa tvn vi har pa rummet. Bilden var inte sarskilt bra och den blev samre varje gang ett tag kom. (Bor bredvid tagstationen) Dessutom envisades den italienska tv-kanalen att endast visa nar deras "azzurri" tavlade. Vi horde jublet nar Kajsa Bergqvist och Emma Green hoppade men det var allt. Som tur var fick vi se nar Carro sprang 800 m.



Har ar Sorrento fran var promenad till klippbad.


Fantastiskt vackra Capri!

Amalfikusten

Sota frukostar, baguette till lunch och middag pa det lilla torget. Ar verkligen mysigt och familiart har i Atrani. Vi kanner redan igen manga har och det ar nastan bara italienare. Inte en enda svensk har vi traffat an sa lange.

Igar vandrade vi upp i bergen till en by som heter Ravello. Det var rakt upp. Langs med citron- och appelsintrad och vindruvsodlingar. Ganska jobbigt att ga men skont att rora sig ocksa.

Ar lite svart att leva studentsnalt har. I alla fall
om man ska kaka ute. En servitor skallde nastan ut oss nar vi bara ville bestalla en primo piatti, en pasta istallet for det och en secondo piatti, fisk eller kott. Pastan kostade anda typ 100 kr.

Galen resa

18 timmar. Efter en lang dramatisk resa har vi det riktigt bra. Vi tar det bara lugnt och har knappt koll pa vad klockan ar. Utan att ga in pa nagra detaljer om resan hit kan jag namna att jag blev av med mobilen, passet och en lax vid tva olika tillfallen! Helt galet. Det hela hande pa Roms tagstation sa akta er for den. Lite senare var Jonas nara att mista sin resvaska men lyckades fa tillbaka den efter en sprangmarsch till grannbyn. Det hela kandes som en dalig film!
Sa vill ni sms:a mig far ni ta Jonas mobil.

Nar vi kom fram i sondagskvall i Atrani, en liten mysig by pa Amalfikusten, var vi helt slut. Skulle vilja lagga upp bilder for det ar verkligen vackert har men ar pa ett pyttelitet internetcafe i grannbyn (finns bara 2 datorer) sa jag tror jag gor det en annan gang. Idag ar himlen mork men det konstiga ar att det inte regnar. Nagra tunga droppar kom bara sa vi lag kvar pa stranden och laste. Ar anda valdigt varmt. Har bara ett par sidor kvar i "Lat den ratte komma in" och vill inte att den ska ta slut. Ar sa bra! Men pa hotellet vantar forstas en hel hog andra. Om nagra dagar aker vi vidare till Sorrento. Dar planerar vi att ta baten ut till Capri dit vi akte for nagra ar sen.

Hoppas allt ar bra med er dar hemma. Kram