Herr DN och fru Magasin

Inrikesflyg går snabbt. På en knapp timma lämnade jag semesterskåne, med sovmorgnar och långa frukostar i blomsterträdgården, för Stockholm och nya arbetsveckor. Det bästa med att bara ha haft en veckas semester är att det inte är särskilt svårt att komma tillbaka i jobbtempot igen. Hann aldrig varva ner. Mycket tankar till jobbsökeriet har det också blivit under ledigheten.

Både på planet ner och på planet upp hade jag "sällskap" med Sveriges främsta mediepar. Och då menar jag inte det nyblivna brudparet Schulman. Nej utan herr DN, Torbjörn Larsson, och fru magasin, Amelia Adamo. Var lite sugen på att hinta om att jag ännu är jobblös i höst. Undra om högsta hönsen kan hjälpa en in med en fot?

Familjehäng på landet

Att få umgås mycket, inte upphackat, är verkligen härligt.

Än är jag inte där

När barnen sedan länge inte är barn och själva väntar barn. Mamma i den nyblivna 30-åringens famn.

Dumma fåglar

Jonas skulle komma hem i natt men blir kvar i Rom på hotell. Fåglar har flugit in i planets motor och det kan inte flyga i väg. Nu har han bussats till hotell och vet inte alls när han kan komma hem. Frustrerande.

Avkoppling

Sol, kajkapaddling till ö, bad, förstklassig mat och kortspel på verandan. Ingen sommar utan några dagar på landet.


Familjens kock.


Far och son. Farfar och pappa. Fruktklasen i trädet är av plast och har hängt inomhus sedan 60-70-talen. Mamma tyckte att den passade bättre utomhus.

Jag vägrar tro att regnovädret som drabbat skåne är på väg hit. Min semestervecka får inte regna bort när den har börjat så bra...

I natt blir vi två igen här hemma. Lånetiden är över.

Stöd i natten

Fick min näst sista lönespec idag och det påminner mig om att min tid på tidningen, i alla fall för den här gången, snart är över. Förutom att det har varit det bästa jobbet, och den schysstaste arbetsplatsen hittills, har året inneburit massa nya fina vänner som jag hoppas kommer finnas kvar. En av dem var ett fantastiskt stöd i natt när det inte längre kändes särskilt bra att ha kärleken i ett annat land med en främmande tjej. Några ord kan verkligen göra mycket.

Snart kommer mamma och farfar och hämtar upp mig för några dagar på landet. Min lilla semester kan börja.

After work

Snart är kvällspasset över och jag försöker intala mig själv att jag inte är trött. Ska ut i Stockholmsnatten med några från jobbet. Har inte varit ute på länge och har sett fram emot att ta en drink eller två. Hoppas miniförfesten på tåget med Lisa hjälper mot tröttheten.

Pressad

Undrar om jag någonsin kommer att bli bekväm i en jobbintervjusituation? Känns inte så. Idag är det dags för den andra den här veckan....längtar till lata dagar på landet. Vill ligga på båtbryggan och fundera på om det är dags att bada. På fredag ska jag dit och är ledig en hel vecka. Lyx för en vikarie.

Lånar ut honom till ex:et

Det känns faktiskt helt ok. En främmande tjej, ett ex, väntar på min Jonas i Italien. I sex dagar ska det umgås, när jag jobbar och är på landet. Först kändes det helt otänkbart. Att han skulle umgås med en dramatisk och oberäknelig italienska utan mig. En mardröm. Men tid och en massa prat gör faktiskt att klumpen i magen nästan har försvunnit. Det vi har knäcker det de någonsin hade. Nu hoppas jag till och med att de har det kul. Storartat minst sagt. Eller kanske snarare ett tecken på mognad.

Minneskamp

Farfar blev glad över besöket och vi fikade i solen. Tycker mycket om att prata med honom även om det är mycket svårare i dag än tidigare. När jag gick hem hade han redan glömt att vi ätit bullar och druckit kaffe. Läskigt hur minnet kan svika så mycket. Gång på gång berättade jag om mitt jobb och det var inte helt lätt att förklara vad jag gör på webben. För honom är jobb att snickra ett hus, inte att sitta vid en dator och hålla på med information.

Han bor väldigt fint med en stor trädgård med en massa blommor, fruktträd, hallon, rabarber och vinbär. Flera gånger konstaterade han sorgset att det här nog är sista sommaren i huset. För mycket jobb och för ensamt för en 87-åring.

Brorsan har ännu finare bilder, från sin dejt med farfar, på sin hemsida under dagbok.

Hälsa på farfar

Inte lätt att bli gammal. Pappa ringde precis från landet och vill att jag ska hälsa på farfar. Han ringer tio gånger om dagen, frågar samma sak och vill att de ska handla mat. Mina bröder och kusiner har redan varit där. Nu är det min tur att göra en insats och cykla dit. Kaffe, bullar, kakor, limpa, korv, fil och mjölk vill han visst ha.

Fast på Facebook

En gammal dagiskompis, folk från högstadiet och gymnasiet, gamla jobbarkompisar, kursare från olika ämnen, släktingar....

Alla finns verkligen på Facebook. Jag söker lite på måfå. Hittar man en, hittar man ofta fler. En månads medlemsskap och jag är fast. Är kul att kolla in vänner och bekantas liv. Eller i alla fall det liv de väljer att visa upp. Se nytagna foton på folk jag kände i en annan tid. Se vilka de känner eller åtminstone är facebook-kompisar med. För man behöver ju inte känna någon särskilt väl för att ha de i sin lista. Hittade Ebba von Sydow och hon hade över 500 kompisar i sin lista.

Jag och Jonas har också gått med i ett litet nätverk med folk som bor i Midsommarkransen. Just nu är vi 12 personer som är med och ger varandra tips om området. Kul att komma i kontakt med lite folk som bor runt omkring.

Fast även om jag är fast så skulle jag hellre byta ut tiden jag spenderar på sajten mot att umgås med mina bortresta vänner.

Ett gömt 50-tal

Butiken Silvetto syns knappt och har ingen synlig skylt. Mitt bland alla bostäder vid Vitabergsparken på söder finns en liten dörr som leder in till en smal spiraltrappa ner till en källarlokal. Där finns en stor lokal full av femtiotalskläder, nyproducerat och vintage, och en massa prylar från samma tid. I en hörna, bakom en radda kläder, höll en man på att klippa en annan man i tidstypisk frisyr, och det finns också ett kafé i lokalen.

Älskar ställen som bryter mot det förväntade och hade kunnat handla bra mycket mer än plaggen ovan. Synd att det inte direkt var billigt. Tack Anna-Maria som tipsade mig!

Dagen är bara min

Det bästa med att ha långa jobbpass, som gör en både vimmelkantig och illamående, är att det är en underbar känsla att vakna upp till en ledig dag. Regnet öser ner men det gör inte så mycket. Jag har läst DN, men har Svenskan kvar. Lyssnar på Fredrik och Filips sommarprogram, väloljade som alltid och oftast roliga, och har börjat plita på en jobbansökan. (Är trött på frågan: har du något nytt på gång i höst...?)

Nu ska jag höra hur Anja Pärson är bakom radiomicken.

Tack för att jag slapp se

Bara några få minuter innan jag kom ner till spåret hade någon hoppat framför den fullsatta tunnelbanan. Pratade med en chockad kille som sett alltihopa och avundas honom inte minnesbilderna. För mig innebar händelsen lite mer illamåendekänslor, än jag redan hade innan på grund av tröttheten, och att jag fick åka en omväg hem.

Men jag tänker på de som såg vad som hände. På föraren som körde över personen och på räddningspersonalen som fick ta hand om kroppen. Och så tänker jag förstås på personen som hoppade. Fanns det verkligen ingen annan utväg?

Sexualiserat EU

Kollade in filmsnutten, med klipp från sexscener ur europeiska filmer, som EU-kommissionen står bakom. Har försökt lägga upp den här men det vill inte funka. Kolla in youtube och sök på "Film lovers will love this". Tydligen har den redan fått kritik och den brittiska politikern har kallat den "osmaklig mjukporr". Tillåt mig småle.

Konserthinder

Dumt. Jag och några jobbarkompisar planerade att gå på Just another summer, parksommar med Säkert Moneybrother och Salem Al Fakir på Skansen, och så står det att det hela börjar 16.00. En onsdag i augusti.....hallå, alla har inte semester. Det kunde väl åtminstone vara från 18 eller nåt.

Lindh på Debaser

Min kropp är inte gjord för den här dygnsrytmen. Upp vid fem, efter högst 6 timmars sömn, hela veckan. Börjar bli sådär trött att jag blir irriterad på allt och alla som kommer i min väg efter arbetsdagens slut...inte bra. I går trotsade jag tröttheten och gick till Debasers uteservering vid Slussen. Bra sommarhäng verkligen. Åt veggiburgare innan Lasse Lindh spelade några låtar. En kille som inte känns som en känd artist, utan snarare som en granne eller kompis kompis.

Att vara på uteserveringen är lite som att vara i en bur på Skansen. Nästan alla som går förbi ovanför stannar och tittar ner och ler. I går var det ett gäng turister, säkert italienare, som knäppte några kort.

Klokroliga Levengood

Åh....Mark Levengood. Om Lambertz var intressant att lyssna på är Levengood underbar i sitt sommarprat. Finuerligt, klokt, tänkvärt och riktigt roligt. Hans känga till de som är mot homoäktenskap är bara så snygg.

Lambertz i sommar

Har inte lyckats lyssna på en enda av sommarpratarna när det är dags klockan ett. Men nu har jag äntligen tagit mig tid att lyssna på JK Göran Lambertz på webben som sände sitt program förra veckan. En intressant timma om hans roll som JK och den kritik som han har fått för att han varit för förspråkig och kritisk. Det stormade ju ganska rejält i våras när han sa att det sitter oskyldigt dömda i svenska fängelser och att det finns en viss kultur inom polisen där man ljuger för att vara lojala med varandra.

Gillar Lambertz, han behövs i samhället. Lyssna!

Fram med grillmaten

Sånt här gillar jag. Klockan kvart över sex ringer grannarna och undrar om vi vill komma över och grilla i kväll. Fram med laxen.....och har vi nåt vin?
Soliga sommarkvällar ska utnyttjas. I synnerhet kvällen före ett nytt marathon-jobbpass börjar.

Värkande vader

Vet inte om mina vader och fötter hade pallat en konsertdag/kväll till. När klockan började närma sig ett i natt önskade jag att Bright Eyes skulle sluta. Orkade inte stå mer. Annars var det en mognare Conor Oberst som uppträdde i vit kavaj och matchande byxor. Sist jag såg honom på Göta källare, typ 2004, var han full och kastade frukt på publiken. Då tackade han inte publiken en enda gång men igår var han väldigt ödmjuk och tackade oss för att vi väntat så länge. Musikmässigt tycker jag den ohyfsade unge Bright Eyes var lite bättre och hade gärna hört lite fler låtar från de äldre skivorna.

Bäst andra dagen var Junior Boys och Jens Lekman fast ingen konsert berörde mig egentligen inte i djupet. Så som Håkan Hellström, Lars Winnerbäck, Laleh och Damien Rice har gjort under sina konserter.


Frida Hyvönen i finskspråkig duett med Jens Lekman.