Lånar ut honom till ex:et

Det känns faktiskt helt ok. En främmande tjej, ett ex, väntar på min Jonas i Italien. I sex dagar ska det umgås, när jag jobbar och är på landet. Först kändes det helt otänkbart. Att han skulle umgås med en dramatisk och oberäknelig italienska utan mig. En mardröm. Men tid och en massa prat gör faktiskt att klumpen i magen nästan har försvunnit. Det vi har knäcker det de någonsin hade. Nu hoppas jag till och med att de har det kul. Storartat minst sagt. Eller kanske snarare ett tecken på mognad.