Tack för att jag slapp se

Bara några få minuter innan jag kom ner till spåret hade någon hoppat framför den fullsatta tunnelbanan. Pratade med en chockad kille som sett alltihopa och avundas honom inte minnesbilderna. För mig innebar händelsen lite mer illamåendekänslor, än jag redan hade innan på grund av tröttheten, och att jag fick åka en omväg hem.

Men jag tänker på de som såg vad som hände. På föraren som körde över personen och på räddningspersonalen som fick ta hand om kroppen. Och så tänker jag förstås på personen som hoppade. Fanns det verkligen ingen annan utväg?