Över 12 filer till parken

Igår hamnade vi en härlig park där det finns en liten sjö. Med oss hade vi paj och omelett som knappt kostade någonting. Tror vi har hittat ett favoritställe att handla lunch där kvinnan bakom disken ser till att vi kan öva vår spanska.

Parken var verkligen mysig. Runt sjön åkte folk rullskridskor, promenerade och sprang. Det finns dock ett minus. Trots att vi bor nära måste vi över en gigantisk väg. När det blir grönt måste man verkligen rusa över och då hinner man ändå inte fram innan det slår om till rött. Vi försökte räkna filerna och tror vi fick det till 12.

Paus

Glöden finns inte där. Kanske liknar bloggandet för mycket mitt jobb. Skrivandet blir i alla fall för mycket ett stressmoment i vardagen. Därför tar jag en paus. Få se om lusten kommer tillbaka.

Första födelsedagen

Firade Rutans 1-årsdag igår. Det känns verkligen som om hon växer medan man tittar på henne.

Coolare tös får man leta efter. Nästan en timma efter att gästerna hade kommit rullade mormor in henne där hon satt i vagnen. Nyvaken men nyfiken tittade hon på alla ungar och vuxna som jublade när hon gjorde entré.

Själv måste jag erkänna att jag är lite ovan vid stojet på ett barnkalas men Rutan minglade vant omkring. Presentpappret var förstås roligare än grejerna i. Speldosan med den lilla veven från mig var nog oftare i hennes mun än utanför.

Bättre flås med elitfeministerna

Ebba Witt Brattström, Maria Sveland, Mian Lodalen och Unni Drougge. Fyra av Sveriges kändaste feminister bygger muskler och tränar flåset på samma ställe.

På varje pass jag tränar har en ny feminist dykt upp. Fantiserar om att de alla någon gång ska hamna på samma pass. Vill veta hur tjenis de är.

Fångat ögonblick

Min bror är bra på att fånga ögonblick. Här är ett utanför Åhléns vid Ringen. Här finns fler.

Benke om Götgatsbacken

"Jag längtar tillbaka till när Götgatsbacken var bilgata".

När jag läste det på framsidan av dagens DN blev jag irriterad. Nu får Benke, krönikören, ge sig. Måste han alltid provocera tänkte jag.

Jag älskar gågator och tycker att det borde finnas fler i stan. Det är härligt att få lämna trottoaren och kunna gå i bredd med vännerna.

Men när jag läste krönikan i På Stan mjuknade jag. Han har rätt i mycket det han skriver om. Det är inte helt lätt att varken promenera eller cykla på Götgatsbacken men det gör mig samtidigt inte så mycket.

"Cyklisterna har blivit synliga. Väldigt synliga. Cyklisternas arrogans har blivit väldigt synlig. Deras UNDANFÖFFAAAN. Deras FÖRSTEN VINNER. Och fotgängare som ska ta skrämda sidosteg och känna sig lite fåniga och jagade och långsamma."

Jag kan också hålla med om att det blivit en konsumtionshets och något av en catwalk på gatan. Men så är det inte bara där utan i hela stan.

Bilden är lånad från ljuv.com.

Hängde inte med tiden

Missade extratimmen i morse. Glömde ställa om klockan trots att jag sett fram emot sovmorgon. Kvart i fem i morse upptäcker jag detta lilla missöde. Bland alla festprissar, som ranglar hem med fyllematen, lyfter jag på blicken och får se vad klockan på Slussens tunnelbanestation visar.

Det är tidigt att gå upp fem för att jobba. Fyra är förstås otroligt tidigt. När jag nu var på jobbet en hel timma innan passade jag på att inviga gymmet som jag ändå hade tänkt besöka efter arbetsdagen.

Något märkligt var det att kliva in där så tidigt och börja svettas. Kände mig lite som en inbrottstjuv och väntade mig att någon ilsken vakt skulle dyka upp.