Mot Italien

Ryggen värker redan lite. Har varit på mitt första body pump-pass sedan maj. Mina muskler har verkligen mjuknat. Känns bra att jag äntligen har tagit mig i kragen och klivit in i en SATS-lokal. Har inte varit särskilt lockande den senaste tiden när det varit så varmt. Förutom att det är bra för min kropp känns det nödvändigt för att motivera mitt medlemsskap. Varje månad ger jag SATS flera hundra kronor oavsett hur mycket jag tränar. Snacka om att de toktjänar på det under sommaren. Hade man behövt köpa ett sommarkort, som på Friskis och Svettis, hade jag och många andra inte gjort det. Det är klart skönare att springa ute och cykla när det är varmt.

Kommer snart att kunna skriva en bok eller nåt med titeln: Jag och min cykel. För några veckor sen blev ju min sadel stulen och igår tappade jag nyckeln och blev tvungen att lämna hojen vid Slussen över natten. (Den var fastlåst vid stället) Som tur var hade jag, helt oväntat, en extranyckel i nattduksbordslådan. Är nog inte meningen att jag ska ha en cykel.

Nu ska jag träffa Anna-Maria som för några timmar sen kommit hem från Montenegro. Ännu ett land jag vet väldigt lite om. Hinner bara ses en snabbis för vid tre i natt måste vi börja åka till Cityterminalen och ta bussen till Skavsta. Dryga två veckor i Italien, Rom och Amalfikusten, väntar. Men blogga tänker jag förstås försöka göra ändå. Bloggberoende som jag visst blivit.