Femanist Adami
Gringos chefredaktör Zanyar Adami är inte längre feminist utan femanist. Det skriver han i en krönika på svd.se.
"Jag ville ut på barrikaderna tillsammans med mina medsystrar för att mina framtida barn inte ska behöva mallas in i samma system. Men mina medsystrar verkade inte vilja ha mig där. "
Han skriver om att han som man inte känner sig välkommen i den feministiska rörelsen och särskilt inte av Feministiskt initiativ.
"Visserligen hade de 10 procent män som medlemmar men de bjöd aldrig in aktivt. I stället var det den vanliga demoniseringen av män som grupp. Jag var redo att värvas men det slutade med att jag inte ens röstade på dem. "
Jag förstår honom. Många av de ledande feministerna, de som hörs och syns, gör det inte lätt för män att engagera sig för jämställdhet. Att prata om skuld till exempel skapar ingen lust för någon att engagera sig. Har män skuld borde kvinnor, och andra grupper, också ha en massa skuld för andra samhällsproblem. Ansvar är ett bättre ord och det är lättare för någon att ta.
Den feministiska rörelsen behöver killar som Adami. Vi kommer aldrig att få ett jämställdt samhälle om inte både män och kvinnor är med i förändringen. Tycker femanist är ett ganska bra ord som fler skulle kunna ta till sig. Sen handlar det ju förstås inte om tomma ord utan om innehåll. Det här har Adami kommit fram till:
"Att jag måste bejaka min manlighet och älska bort självföraktet mot män. Att jag bara kan kämpa för jämlikhet ur ett manligt perspektiv. Därför är jag inte längre feminist. Jag är femanist. "
På Samuels Fi-establogg finns ett intressant inlägg om detta. Handlar förstås inte bara om att det är de kvinnliga feministerna som måste förändra sig för att män ska engagera sig. Handlar minst lika mycket om att män måste bli aktiva och inte känna sig angripna så fort problemen diskuteras.
"Jag ville ut på barrikaderna tillsammans med mina medsystrar för att mina framtida barn inte ska behöva mallas in i samma system. Men mina medsystrar verkade inte vilja ha mig där. "
Han skriver om att han som man inte känner sig välkommen i den feministiska rörelsen och särskilt inte av Feministiskt initiativ.
"Visserligen hade de 10 procent män som medlemmar men de bjöd aldrig in aktivt. I stället var det den vanliga demoniseringen av män som grupp. Jag var redo att värvas men det slutade med att jag inte ens röstade på dem. "
Jag förstår honom. Många av de ledande feministerna, de som hörs och syns, gör det inte lätt för män att engagera sig för jämställdhet. Att prata om skuld till exempel skapar ingen lust för någon att engagera sig. Har män skuld borde kvinnor, och andra grupper, också ha en massa skuld för andra samhällsproblem. Ansvar är ett bättre ord och det är lättare för någon att ta.
Den feministiska rörelsen behöver killar som Adami. Vi kommer aldrig att få ett jämställdt samhälle om inte både män och kvinnor är med i förändringen. Tycker femanist är ett ganska bra ord som fler skulle kunna ta till sig. Sen handlar det ju förstås inte om tomma ord utan om innehåll. Det här har Adami kommit fram till:
"Att jag måste bejaka min manlighet och älska bort självföraktet mot män. Att jag bara kan kämpa för jämlikhet ur ett manligt perspektiv. Därför är jag inte längre feminist. Jag är femanist. "
På Samuels Fi-establogg finns ett intressant inlägg om detta. Handlar förstås inte bara om att det är de kvinnliga feministerna som måste förändra sig för att män ska engagera sig. Handlar minst lika mycket om att män måste bli aktiva och inte känna sig angripna så fort problemen diskuteras.
posted by Emma @ 23:07
3 Comments:
At 11:53 fm,
Anonym said…
Som superaktiv feminist har jag aldrig hört någon säga att "män bär skuld". Däremot säger många att även män måste ta ansvar för den ojämställda situation vi har idag.
Det är skillnad på frågan att debatten väcker skuldkänslor och att män tar åt sig personligen av den och vad som faktiskt sägs.
Kvinnor har också ansvar att dela med sig av föräldraledigheten exempelvis. Det väcker också skuldkänslor hos en del att få höra det.
At 12:05 em,
Emma said…
Ja, jag vet att det är få som säger att män bär skuld för att samhället ser ut som det gör. Men det finns de som har sagt det och det har fastnat hos många män.
At 7:54 em,
Pernilla Karlsson said…
Det finns väl egentligen ingen medelväg där precis alla kommer att vara nöjda, fria från skuld, inspirerade och omfamnade av frivilligt ansvar. Men att vi alla ska göra vårt bästa för att få folk att känna sig välkomna är väl en förutsättning. Sen kan folk känna sig ovälkomna ändå... och det är en helt annan historia!
Skicka en kommentar
<< Home