Mardröm

Vaknade imorse med en kall känsla inombord. Min Jonas var död. Trodde jag för en sekund. Drömde att jag satt och pratade med min vän Anna-Maria om att han inte levde längre och att det skulle bli så ensamt och tomt utan honom. Minns inte varför han var död. Mådde verkligen inte bra när drömmen avbröts av alarmet på mobilen. Hur kan drömmar kännas så riktiga? Men brevid mig i sängen låg ju Jonas såklart som jag kunde krama. Han såg lite förvånad ut och tittade yrvaket på mig när jag attackerade honom med en stor kram.

Är i skolans datasal när jag skriver detta. Känns lite skumt att skriva med en massa klassisar omkring mig. Vi är i slutfasen av redigeringen av vår lokaltidning om Sollentuna. Vilket hästjobb. Vi pillar och pillar i Quark Xpress. Man tror att man är klar men så hittar man hela tiden nya fel. Men det är kul att se hur tidningen växer fram. Blir ju trots allt rätt proffsigt. Kul att jobba i redaktion också. Känns som om klassen har svetsats samman ännu mer när alla har blivit tvungna att samarbeta. Några har stuckit iväg till Filmhuset för att dricka öl.

Nu ska jag snart iväg och fika med Anna-Maria och Annis. Skönt att få en paus från datorn. Tror jag tillbringar i snitt 10 timmar om dagen framför skärmen just nu. Icke bra.