Ensamhet

Läser i SvD om en kvinna som lever i en grotta på Gotland halva året.

"Jag kan inte slappna av till hundra procent med människor i min närhet. Jag känner mig aldrig ensam i grottan. I sta’n däremot, bland alla människor, känner jag mig alltid ensam."

Är alltid fascinerande att läsa om en människor som lever totalt annorlunda än oss andra. Kvinnan duschar i ett vattenfall, sover med råttor samtidigt som hon har mängder med smink med sig som hon inte kan leva utan.

För mig är egen tid, utan andra människor, också viktig. Men det räcker med några timmar om dagen. Träning, en promenad med Christer i P3 i lurarna eller tid i soffan med en bok.

Någon eremitsjäl har jag inte.