Ja skulle ha varit nej
Varför sa jag inte nej? Blev uppringd av jobbet nyss som ville att jag skulle börja minst en timma tidigare imorgon mot övertidsersättning. Jag sa ja...trots att jag har en lunch inbokad med min vän som jag inte träffat på länge. Ångrar mig nu, samtidigt som jag vet varför jag sa ja. Jag vill ju att de ska tycka att jag är en bra medarbetare som ställer upp när det krisar sig. En som de kanske till och med kan anställa någon gång...
2 Comments:
At 6:32 em,
Anonym said…
Kommer man ngn gång kunna tänka "det är lugnt, slappna av", eller alltid känna att man behöver visa framfötterna. Arbetsgivarna tjänar nog bra på vårt ihärdiga kämpande.
Jag har förresten varit lite hängig (+stressad) idag så det var kanske ändå lika bra att lunchen inte blev av...
kramis / am
At 11:34 em,
Emma said…
Ja, det undrar jag också. När kommer lugnet i kroppen om att man är duktig och duger?
Hoppas du mår bättre snart. Kom ihåg att jag gärna tar hand om dig och lagar mat eller nåt någon dag när du är hängig. Kram
Skicka en kommentar
<< Home