Träningsinstruktören mådde dåligt

"Jag mår apa idag och orkar egentligen inte hålla i det här passet men vi fick inte tag i någon vikare. Måste anstränga mig för att inte börja gråta."

Så började SATS-instruktören cykel-passet jag var på i kväll. Hon vände sig om som om tårarna var på väg. Mer än det berättade hon inte innan passet utan körde igång och var jättebra. Jag hade lite svårt att koncentrera mig och tänkte en hel del på vad hon kan ha varit med om. Efter passet berättade hon inför hela gruppen att hon har muskelsjukdomen MS och att hon blivit sjukskriven från sitt jobb. Dessutom hade hennes grannar fixat översvämning i lägenheten så att hon måste evakueras....

Shit. Blev helt tyst i lokalen. Ingen sa någonting utan i stället började lugn avslappningsmusik höras i högtalarna. Kändes som om man borde sagt något men vad? Svårt att bemöta något sådant av en fullständig främling.

Otroligt starkt av henne i alla fall att köra passet och att berätta om sjukdomen. Undra hur många andra människor man möter en kort stund i vardagen som mår dåligt.