Tanter läxade upp kille i tunnelbanan

Imorse när jag åkte tunnelbanan vid halv åtta var jag som vanligt glad att jag hittat en sittplats. Ganska ofta är det knökfullt och man måste trött balansera med ett en krampaktig hand runt ett gult handtag. Det gäller att vara snabb när någon går av och ha full koll när en plats blir ledig.

Imorse blev en ung kille, kanske 15 år gammal, utskälld av två tanter som ansåg att han hade trängt sig före dem.
"Nej, det gjorde jag inte", svarade killen.
"Nekar du till vad du har gjort?" Sa den ena tanten.
"Det var inte jag som var bakom er utan jag stod till vänster om dörrarna." svarade killen.
"Ja, men du hade i alla fall bråttom!" Sa den andra tanten triumferande.
Då svarade inte killen. Efter en stund, efter att tanterna gett honom sura blickar, frågade han:
"Varför tjafsar ni? Ni har ju fått sittplatser!"
"Ja, men vi hade en man med oss också och han står upp" sa en av tanterna surt.

Det var bara det att mannen satt snett bakom dem.

"Var står han då?" frågade killen.
Tanten kollade bakom sig och hon får syn på sin gubbe men självklart medger hon inte för killen att hon haft fel utan snörper bara surt på munnen.

Jag blir så irriterad på sådant där. De hade aldrig behandlat en vuxen sådär tillrättavisande och uppläxande. Om de hade frågat killen snällt om han kunde byta plats med gubben, så att de hade kunnat sitta tillsammans, hade nog inte det varit något problem.
Självklart ska man ställa sig upp för äldre eller andra som har svårt att stå men det innebär inte att de äldre kan behandla oss med pigga ben hur som helst.