Stockholmsfjällen

Kinderna och öronen hettar efter att ha blivit iskalla i Väsjöbacken. Blev inte så mycket åkning för mig och brorsan utan vi kollade mest på de små 7-8-åringarna och deras entusiastiska tränare. Ungarna hade inte så stor lust att svara på mina frågor men var nyfikna på Viktors kamera. "Varför fotar du oss...?" Försökte lyssna på deras konversationer istället. "Går det bra?", frågade en tränare en liten pojke. "Näe, jag är mycket bättre på skridskoåkning."

Var väldigt vackert i alla fall och jag fick flera gånger en känsla av att vara i fjällen. Mycket snö, vitklädda granar och stjärnklar himmel. Tror reportaget blev ganska bra även om jag bara kunde anteckna hälften av det jag ville för att skona mina händer från kylan.Kul att ha brorsan med också. Inte så ofta vi hittar på saker ihop bara vi. Kanske kan göra fler jobb tillsammans för vi var ett bra team. Å tack pappa för den finfina kartan som hjälpte oss att hitta.

Tre ynka poäng hade mina kära lärare rapporterat in i Ladok. Borde ha haft 17. Slöfockar är vad de är. Hoppas SSSB nöjer sig med det, inte kickar ut oss, och hajar att det är de som är sega.
Men jag ska inte klaga. Än. Mer synd om Petter i min klass som inte fick något studiemedel före jul och beskedet att han inte längre pluggar. Tydligen hade någon ringt CSN och sagt att han hoppat av. Skumt.

Idag bastar jag och Lisa i Aftonbladet. Bilden blev rätt fin även om mitt leende fastnat.